I dag, den tredje söndagen i fastan, är temat Kampen mot ondskan. Det skrev jag om redan för fem år sedan i ett inlägg med just den rubriken, det vill säga Kampen mot ondskan. Läs gärna det inlägget. Den gången skrev jag mest utifrån egna erfarenheter kring mobbing och härskartekniker som jag just försökte bryta mig loss ifrån (vilket jag strax därefter också lyckades med), men mycket av det jag skrev då gäller även i ett större perspektiv.
Det känns som detta ämne tyvärr bara blir mer och mer aktuellt, på alla möjliga fronter. Kanske borde vi försöka fokusera mer på den andra sidan av samma mynt, Kampen för det goda. Jag tror att det enda som kan få ondskan att ge vika är just godheten och ljuset. Ondskan kan inte hotas eller slås bort, då blir vi ju dessutom själva en del av den.
Jag var kyrkvärd i kyrkan i dag och passade då på att inleda med biskop Eva Nordung Byströms fina bön på temat. Nu avslutar jag detta inlägg med samma bön.
Gud ge oss mod att följa dig på kärlekens väg. Ge oss uthållighet i kampen mot det onda. Ge oss kraft att stå upp för det rätta och ork att stå ut i det svåra. Tack för att du går vid vår sida även i den mörkaste dal och ger oss kraft när vi inte orkar. Tack för att du aldrig överger oss. Tack för att du aldrig ger upp.
Amen
Köra Pernilla
Ibland får man sätta ner den goda foten och låsa in ondskan i ett rum med bevakning. Just nu känner jag att det är det enda rätta.
Sant Sophie, verkligen hög tid att vissa låses in, långvarigt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det finns många skikt av ondskan, men jag tror aldrig att den går att besegra med ondska.
Nej du har rätt. Vi ska inte sluta arbeta för det goda. Det är ju vårt uppdrag.