I dag är det fem år sedan pappa lämnade oss, lite som en blixt från en klar himmel. Det känns både som en lång och en kort tid. Hur kan det ha gått fem år redan? Hur har vi lyckats klara oss utan honom så länge? Jag tänker på honom 24/7 och många andra dagar, inte riktigt 24/7 men rätt ofta ändå, flera gånger i veckan. Han saknas mig. Jag har inte tänkt på att det är just det datumet, men det gör det ju extra lätt att minnas.
Pappa hade inte tummen mitt i handen som en annan. Det har hänt en hel del under dessa år, saker som jag velat berätta för honom, men jag tänker på något sätt att han vet det ändå, att han fortfarande finns med oss även om han inte gör det rent fysiskt.
I dag var vi först ut till skogen och tog fem naturpasskontroller, plockade hallon och åt matsäck. En riktigt trevlig utflykt i gassande sol. Efter dusch och ombyte åkte vi till Uppsala, köpte rullgardiner på Ikea (slut i både Västerås och Barkarby) och for sedan vidare hem till mamma. Tog en promenad bort till minneslunden tillsammans med henne och lillasyster och satte en vas med trädgårdsblommor där. Minneslunden såg väldigt tråkig ut tidigare, men nu har man gjort iordning den så att den ser betydligt trevligare ut. Det finns också bänkar att sitta på.
Åter hemma hos mamma åt vi pasta med en smakrik kycklinggryta, följt av jordgubbar med glass och maräng. Jag önskar att jag kunde laga lika smakrik mat själv. Tyvärr handlar min matlagning mer om överlevnad än njutning, men det händer att även jag får till någonting gott emellanåt.
Jag hade med mig en melonplanta och fyra paprikaplantor till Uppsala. Hem fick jag istället kålplantor, lingonsylt och en bunt rabarber. Ingen dålig byteshandel.
Nu hoppas jag på att få sova riktigt gott efter en riktigt fin dag.
