I dag fyller vår dotter 21 år. Tänka sig vad tiden går och vilket fint resultat det blivit av just henne. Hon är en person jag mer än gärna hade lärt känna även om jag inte, som nu, fått den stora förmånen att bli hennes mamma. Ibland har man verkligen turen på sin sida.
Jag tänker tillbaka på när jag själv fyllde 21 år en gång i det som i familjen går under benämningen forntiden, tiden före. Det var en brytningstid på flera sätt, både i världen och i familjen. Det var dagen då jag och mina körvänner i Trollhättan tog bussen upp till Stockholm för att dagen därefter sjunga tillsammans med en annan företagskör och ha en gemensam fest på kvällen. Det var dagen då Berlinmuren föll och det var dagen innan jag träffade min (då blivande) man som sjöng i den andra kören och vars mamma visade sig ha fritidsställe i samma lilla håla som mina föräldrar hade sin båtplats. Man kan nog säga att utan den dagen så hade det inte blivit något 21-årsfirande i dag, åtminstone inte av samma 21-åring som nu.
