Bilden är arrangerad

Jag har haft Fredrik Lindströms bok Jordens smartaste ord som lektyr på pendeltåget. Det är en passande bok när man bara kan läsa några sidor åt gången, någon gång då och då. I boken diskuteras bland annat hur en del ord ändrar betydelse över tid genom att de kopplas till sammanhang och tidsanda snarare än till ordets ursprung. Således har ordet gumma i stort sett helt dött ut eftersom det kopplas till gummorna i hucklen som stod och sålde grönsaker och karameller på torgen. Det närmaste den bilden av gumma man kommer nu är väl påskkärringen och hon finns ju inte heller i verkliga livet. Hur många av dagens ungdomar vet ens vad ett huckle är? Andra ord lever i högsta grad vidare. Tjej förknippades med ungdomen, men när tjejen sedan växte upp så behöll hon samma epitet. Därför kan det falla sig helt naturligt för en kvinna i 70 årsåldern att fortfarande definiera sig och sina väninnor för tjejer.

Det här med ord och uttryck är intressant. I vår föränderliga värld ter sig nog en del uttryck rätt obegripliga för den som inte känner till hur de har uppstått. För en vecka sedan hade jag och några jämnåriga ett samtal där någon använde uttrycket ”spola tillbaka bandet”. Nu behöver man inte längre spola tillbaka några band för att börja om från början. Just Pippi Långstrump-kassetten på bilden har jag ett speciellt minne av. Själva spelbandet råkade vid ett tillfälle bli vridet i bandspelaren. Då lät det som någon pratade baklänges. Band i dag är möjligen någonting man knyter runt paket eller piffar upp håret med. Hur spolar man tillbaka ett sådant?

Med detta i färskt minne reagerade jag på vad en kollega sa då han avslutade ett samtal i mobiltelefonen, eller i mobilen som den numera kallas i dagligt tal. ”Jag lägger på”. Förr la man på luren, nu är ju luren det enda man har och det finns egentligen ingenting kvar att lägga på. Lurigt!

När jag ändå rotade fram några gamla klenoder att fotografera så fick disketterna också komma med på ett hörn. I dag tillhör de det förgångna, men lever ändå kvar som den högst obegripliga sparasymbolen som man dagligen använder så fort man skriver någonting på datorn.