Köksklockan stannade i tisdags och ville inte gå igång igen trots att jag stirrade på den gång på gång. I onsdags plockade jag fram ett nytt batteri. Jag tänkte att det skulle vara en enkel match att byta, men det satt som berget, nästintill orubbligt. Det var däremot inte urverket så visarna lossnade och sekundvisarens klena fastsättningspigg passade på att gå. Nu går det inte alls att få ihop igen.
Jag tänker att jag kanske borde se det som ett tecken på att jag inte ska snegla för mycket på klockan utan istället unna mig den tid jag behöver, när jag behöver den.
