I dag, 4 februari, är det 20 år sedan Facebook (eller Thefacebook som det först hette) grundades av Mark Zuckerberg och några av hans collegekamrater på Harvard. Namnet Facebook kommer från de fotokataloger som delas ut till studenterna i USA för att de ska lära känna varandra bättre. Facebook förkortas ofta FB och kallas till vardags för Fejjan.

Inledningsvis var det bara öppet för Harvardstudenter. Inom den första månaden registrerade sig mer än hälften av studenterna till tjänsten. Den spreds sedan vidare, först till andra universitet i USA och så småningom till allmänheten över hela världen. Kravet för att få registrera sig var att man var minst 13 år gammal och hade en giltig e-postadress. I Sverige blev Facebook tillgängligt 26 september 2006.

För egen del blev jag inbjuden till Facebook av två vänner 10 november 2009 (för övrigt på dagen 20 år efter att jag och maken, som tipsade mig om dagens jubileum, träffades). Det ena var den brevvän som jag fortfarande har kvar och det andra var en som gått i en parallellklass till mig i högstadiet. Vi hade en del gemensamma intressen också visade det sig. Tyvärr mådde hon väldigt dåligt senare i livet och orkade inte leva längre. Det är många år sedan nu och det känns verkligen sorgligt att det blev ett sådant definitivt slut. Samtidigt är det bra att bli påmind om henne för att inse hur skört livet är och att man inte ska ta det givet.

12 november bestämde jag mig för att gå med och första inlägget skrev jag 14 november. Då konstaterade jag att det var svårt att hålla mig så kortfattad och att jag nog var mer av en bloggare. Nuförtiden kan man skriva långa inlägg även på Fejjan, men i början var det svårt. Jag vet inte om det var för att det fanns snäva begränsningar eller för att jag inte riktigt behärskade verktyget, sannolikt en kombination. Under åren har jag sedan skrivit väldigt mycket och även deltagit aktivt i en del slutna forum. Jag väljer plats utifrån situation, behov och syfte. Ibland behöver jag skriva av mig, andra gånger vill jag hjälpa andra framåt eller dela med mig av någonting jag tänker på. Nu skulle det definitivt kännas tomt utan denna kanal, den plats, utöver bloggen, där jag nog är som mest mig själv, omgiven av både kända och okända vänner.