I dag på påskdagen har vi sjungit i kyrkan tillsammans med kören. Det hör ju till med pompa och ståt på påskens stora festdag. Jag är inte så mycket för uppståndelse i normala fall, snarare tvärtom för jag vill helst ha lugn och ro omkring mig och trivs bra i min egen lilla bubbla, men ibland får man lov att göra undantag. Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!
Till middag blev det lamm, fast inte lammstek som jag först tänkt utan lammkotlett för det var lättast att hitta i frysen när jag skulle ta fram och tina köttet. Lamm hör påsken till, men är inte någon av de längre traditionerna i just Sverige; lammen var ju alldeles för små till påsken för att kunna sättas på borden. Fast de gotländska lammen var förstås fullvuxna precis som nu. Där är det ju lammungarna som är de små.
När jag var barn köpte mina föräldrar ibland hem en halv gris eller ett halvt lamm som de styckade upp hemma. Jag vet inte hur liten jag var, men jag har fått berättat för mig att mina föräldrar visade mig lamm i en hage så att jag skulle få se vad det var för djur. De var lite oroliga för hur jag skulle reagera när de visade mig de små söta lammen. Jag hade ju hört att det var lamm vi åt, vad skulle jag egentligen tycka om det, att vi åt djur? Det visade sig att jag inte var det minsta sentimental. Jag frågade bara lite kallhamrat Är det de som har så goda ben att gnaga på? Så kan man visst också tänka.
