Ja, jag vet att jag har vänt på det och att man egentligen ska säga det omvända, efter regn kommer solsken. Fast den här veckan har det inte varit så och det behöver ju inte bara vara någonting negativt. Jag ska väl inte sticka under stol med (oj, vilket konstigt uttryck) att jag tyckte att det var skönt när solen och värmen kom efter en osedvanligt kall och ruggig aprilmånad. Äntligen slapp man gå runt i vinterkläder och äntligen kunde jag ställa ut mina plantor på avhärdning (fast de teatraliskt diviga gurkplantorna har fått vänta), men samtidigt kom ju världens pollenboost och en riktigt besvärlig hosta så dagens regn kändes ändå välkommet för att rensa luften. Det sätter säkert ytterligare fart på våren också. Nu har även de fina gullvivorna börjat dyka upp i gräsmattorna och vårt körsbärsträd knoppas för fullt.
Det är full rulle nu under maj, knappt att man hinner andas, så det gäller att se upp och planera noga för att inte missa de viktiga pauserna. I går var det årsmöte och samtal i Gävle och i dag på Bönsöndagen var jag kyrkvärd under Mässa med små och stora. Jag var i vanlig ordning ensam kyrkvärd, men denna gång fanns det många hjälpande händer så det kändes ovanligt lugnt för min del. Barnkören Sångfåglarna kvittrade och sjöng så att solen i sinnet till och med fick regnet att upphöra. Temat för dagen är Bönen, men så är det ju också Bönsöndagen. Vid ankomsten till kyrkan fick var och en ett sidenband och under predikan fick man be en tyst bön för något eller någon och knyta fast sitt band i dagens böneträd. Jag tycker att det kändes lite fint även om det tog sin tid på grund av en ovanligt stor församlingsskara just denna dag, vilket ju i grunden måste anses vara ett positivt bekymmer. Jag gissar på 55-60 personer mot 25 i vanliga fall. Den utlovade kyrkkorven efteråt var beräknad för 40 personer, så kyrkvaktmästaren fick smita iväg och handla mer mitt under gudstjänsten. Med lite flexibilitet går det mesta att lösa.
När jag kom hem igen efter mässan gjorde jag iordning mina saker. Sedan la jag mig på sängen för att vila en stund. Jag vaknade igen tre timmar senare. Sedan hade större delen av dagen gått kändes det som, men det var nog ändå det klokaste jag kunde ägna dessa timmar åt. Jag behövde den sömnen.
I morgon bär det av ner till Göteborg på Arbetsplatsträff. Det blir första gången som jag träffar några av mina nya kollegor i verkliga livet. Annat som väntar under maj är gökottan i Vallbyvik (den får man bara inte missa), möten med Anhörigföreningen, Internationella gruppen, kyrkvärdar, kyrkofullmäktige och kyrkorådet, födelsedagsfirande, studieresa till norra Finland, Kungsdagen, ytterligare kyrkvärdskap, växtbytardag, planering av utbildning, mötesdagar i Trollhättan och diplomutdelning i Örebro. Pust! Det ska nog gå att få tiden att gå. Det känns som ett klokt val att jag avböjde att hålla i en utbildning också i slutet av maj. Nu blir det inte förrän i början av juni. Skönt att det finns möjlighet att jobba en del hemifrån också. Det sparar både tid och ork.
Jag hostar vidare, men det känns ändå betydligt bättre än i början av veckan. Hoppas att det fortsätter i samma riktning. Dags att packa inför den kommande resan; alltid lika jobbigt att bestämma vad som ska med.
Så roligt att läsa dina tankar.