När jag gav mig av hemifrån i går morse (lördag) var det alldeles fuktigt i ute. Det gjorde att man såg spunna nät lite överallt. Många av dem var bara ett sammelsurium av trådar hit och dit, men en del var riktigt fina. Jag kom att tänka på en predikan som jag hörde för många år sedan. Prästen berättade hur hon en disig morgon tittat ut över en äng. Det hade fastnat vattendroppar i spindelvävarna och det syntes att spindlar av olika slag hade varit i full gång. Oftast ser man inte näten, men de finns där ändå. Tyvärr kan jag inte minnas vad det var hon jämförde det med, mer än att det var någonting fint. Bara för att någonting inte alltid syns betyder det inte att det inte finns.
Jag trodde att den här helgen skulle försvinna på ett kick eftersom det var så mycket att hinna med, men nu känns det lite tvärtom just för att det hunnit hända så mycket sedan jag slutade jobbet i fredags eftermiddag. Lite längre helg blev det faktiskt för jag tog ledigt några timmar för att kunna åka till Västerås för att vara med på ett utredningssamtal med Försäkringskassan. Det blev en dryg timmes detaljerat samtal, sedan får vi se hur det går. Kul att se hur fin tomatplantan var fortfarande och att krukväxterna skötts om. Så har det inte alltid varit.
Efter samtalet skyndade jag iväg mot stationen för att ta tåget hem, samma tåg som dottern klivit på i Örebro. När jag var nästan framme vid kom jag ikapp en man i 30-årsåldern. Han blödde från bakhuvudet och höll en rödstrimmig servett emot det. Först undrade jag vad det var, om det verkligen var blod eller om det bara var någon som försökte luras. Det slutade i alla fall med att jag ringde 112, fast det tog en stund innan jag kom på hur man gör. Tydligen hade han råkat ut för misshandel en stund tidigare och sedan irrat omkring. Nu började han känna sig lite yr. Han hade ett 5-6 cm långt och kanske 1 cm djupt snitt i bakhuvudet och det behövde definitivt sys, men det blödde egentligen inte så mycket. På alarmcentralen kopplade de in polis och en sköterska som fick vara med i samtalet och ställa frågor. De skickade en ambulans och en polispatrull till platsen. De var snabbt på plats, redan innan mitt tåg gick.
På kvällen tittade vi på den senaste Bond-filmen, så nu har vi sett alla 25 filmer plus den som inte är officiell. Jag konstaterade att den var betydligt mindre blodig än verkligheten, trots allehanda våldsscener, inte riktigt trovärdigt. Jag minns på gymnasiet när vi fick se en film där filmvåld och verkligt våld jämfördes. Man fick se hur de egentliga skadorna såg ut efter våld liknande det som visades i olika filmer. Riktigt otäcka skador. Under filmen kallades vi ut en och en för att prata betyg med läraren. Jag satt bara och hoppades på att det skulle bli min tur snart, för jag kände att jag inte skulle klara det länge till, trots att jag blundade. Jag levde mig in i det alldeles för mycket. Det slutade med att jag svimmade och jag fick aldrig något betygssamtal.
I går var det Brodagen, en dag då olika föreningar, företag och partier kan informera om sin verksamhet. Tyvärr krockade det med mycket annat den dagen, men det kom en del besökare ändå. På kvällen åt vi kräftor. Normalt sett brukar vi göra det i mitten av augusti i samband med vår bröllopsdag, men denna gång blev det på mina föräldrars bröllopsdag istället. Pappa är ju tyvärr inte med oss längre, men dagen är ju fortfarande speciell för mamma. Roligt att det var så varmt och fint väder att vi kunde sitta ute på verandan hela kvällen.
I dag var jag inte kyrkvärd, trots att det är söndag. Vi började med att leta upp de sista sex naturpasskontrollerna vid Lillsjön. Det gick ovanligt raskt. Sedan tittade vi på delar av Konstrundan, som alltid går av stapeln första hela helgen i september. Senare än så här kan den alltså inte ligga. När vi hade sett samlingsutställningen passade vi på att äta en ordentlig lunch innan vi gick vidare till båtsällskapets lokaler. Ditut hade jag aldrig varit tidigare. Vi besökte inte så många utställningsplatser i år, men det kändes bra att vi hann med att se en del i alla fall. Vi tittade bland annat på ikoner i Västra Ryds kyrka, både Konstrundans och de som jag förmodar finns där även annars. Sedan åkte vi hem och packade ner badkläder och fika och tog en promenad bort till badplatsen. Det 19-gradiga vattnet kändes kallt först, men sedan var det riktigt skönt att simma några längder mellan bryggorna. Härlig känsla efteråt. Vi gick bort till ett av vindskydden och åt vårt medhavda fika där, med utsikt mot slottet. Slottet syns hur tydligt som helst i verkligheten, men i motljuset går det ändå inte att fånga på bild.
