I torsdags nämnde jag för en god vän att jag fått en vit kiwi för en massa år sedan när jag skulle ha kiwi som garnering på en tårta. I dag poppade det upp som ett minne i Facebook. Det var ett minne från 2016, nio år sedan alltså.
”I dag hoppas jag på ett brödunder på jobbet. Två fjuttiga, ofluffiga tårtor ska räcka till 20-25 personer. Inte ens grädden ställer upp för mig – blir väl stenhård direkt när den väl ändrar konsistens. Undrar vad jag tänkte på när jag utlovade tårta, sannolikt inte någonting kring avsaknad av bärsäsong eller en dryg timmes buss och tågtransport i alla fall.” Jag undrar om laktosfri grädde är mer svårvispad än annan grädde. Tårtorna var även glutenfria för att fler skulle kunna vara med och ta del av dem.
”Brödunder ja, det blev en halv tårta över trots mycket god (!) uppslutning vid fikat. Tog tyvärr ingen bild, men det blev riktigt gott med skivad kiwi på och banan emellan. Den första jag skalade var en ofärgad/vit albinokiwi. Den fick också vara med, för att trycka lite extra på att det är helt okey att inte vara som alla andra. Annorlunda är bra!”
Jag tog ingen bild på tårtorna, men jag har i alla fall en bild på kiwin. Det var den första kiwin jag skalade och jag undrade om alla skulle se likadana ut, men det var bara just denna. Utvändigt såg de likadana ut.
Jag minns inte exakt varför jag bjöd på tårta, men jag har för mig att det var för att vi äntligen lyckats få det läkarintyg som vi väntat på 1-2 år. Varje liten seger bör firas. Skulle man bara bry sig om de stora genombrotten så skulle man ju aldrig få fira någonting och då skulle nog hoppet slockna. Nu skulle vi kunna få den hjälp som behövdes, innan hade vi inte ens kunna ansöka om den. Alla tycktes tro att nu skulle allt bara lösa sig, rätt naivt tyckte jag men man kan ju inte kräva att andra ska förstå det som egentligen är obegripligt. Jag anade att det skulle krävas en hel del ytterligare innan vi var i mål, men inte hur oändligt lång den vägen skulle bli. Det var kanske tur det. Utmaningarna tog inte tvärt slut där. Det var inte ens början på slutet, möjligen slutet på början. Kampen går vidare.
