I dag har jag tidvis känt mig sur och grinig, eller kanske mer ledsen egentligen. Det är mycket att hålla i huvudet hela tiden och mycket som halkar efter och då blir det jobbigt att inte få någon information i förväg och att behöva vara flexibel för att saker ändras i sista stund eller tas för givet utan att någonting sägs. Jag tror det kallas livet.
Jag har ingen lust att skriva egentligen, för vad ska jag skriva om? Jag vaknade förmodligen på fel sida, fast det är ju någonting positivt med det också för det betyder att jag fått sova åtminstone ett tag även om det var lite väl bristfälligt (ca 2.45-3.45 samt 5.30-8, dvs totalt 3 1/3 h). Jag hoppas på en bättre natt nu så att jag kan tänka klart i morgon. Jag behöver verkligen kunna göra det för det är många trådar att hålla reda på nu. Hemma orkar jag knappt skriva ett mejl för det känns som det kräver mer fokusering än jag orkar uppbåda. Allt blir så komplicerat. Det enkla blir det svåra, medan det som borde vara svårare faktiskt kan fungera bättre.
Fast varje dag har ju sina fina sidor och detaljer också. Fin sång under förmiddagens fullsatta mässa för små och stora, en uppskattad vårkonsert med kyrkokören (trots att vissa delar inte riktigt satt där de skulle), Internationella gruppens traditionsenliga växtbytardag genomfördes och jag var ut i trädgården och grävde i myllan när vi så småningom kom hem efter dagens olika begivenheter. Syrénen blommar riktigt fint nu och det ser ut att kunna bli en del körsbär (fåglarnas favoritträd, de norpar åt sig bären innan de nätt och jämnt har börjat rodna, medan grannarnas träd lämnas mer ifred).
Snart är det en ny vecka med nya eller nygamla glädjeämnen och bekymmer men det får vi lösa när det kommer.
Ha en fin vecka!
