I dag dök det upp ett nio år gammalt Facebokminne:
Bad dottern om lite inspiration till hur jag skulle sammanfatta dagen här på FB.
jag: Vad har jag gjort i dag?
dottern: Gått på toa!
jag: Kan jag skriva det?
dottern: Jaa!
Låter som jag skulle vara magsjuk, men jag vet inte varifrån hon fick det. Det var nog det sista svar jag hade förväntat mig. Fast ibland borde man kanske reflektera över det vanligaste i livet, sådant som inträffar dagligen, inte bara det som skiljer ut den ena dagen från den andra.
Man behöver kanske inte gå till ytterligheterna och dela med sig av sina toalettbesök, men är det inte lite konstigt egentligen hur vi tenderar att glömma bort att dokumentera och lyfta fram det vardagliga, som om vi ville gömma undan det? Vi fotograferar tjusiga matuppläggningar, finporslin, födelsedagsgäster och presenter, men hur är det med vardagen? Det finns ingen bilddokumentation över vad jag äter till frukost trots att jag äter i stort sett detsamma minst 350 dagar om året. Inte heller finns det så mycket som visar någonting av annat som vi gör och lever i dagligen eller från det senaste årets distansarbete, hur livet ser ut 95% av tiden. Egentligen är det väl snarare den biten som skulle kunna vara intressant för eftervärlden. Hur levde man på 2000-talet? Var det alltid fest? Behövde man aldrig jobba, tvätta, och så vidare?
Trots detta verkar vi ha en förmåga att tro att det andra delar med sig av är den heltigenom sanna bilden, medan det bara är vi själva som har en massa stök och oglamour omkring oss. Alla andra tycks hinna med sylta, safta, baka, njuta av tjusiga blomsteruppsättningar och slappna av framför brasan med ett glas vin dagarna i ända medan man själv sliter med att få något som helst gjort eller att lyckas få en skymt av det där köksbordet som visst ska finnas någonstans under alla tidningshögar.
Vi får se det andra väljer att visa, precis som vi själva inte heller visar upp alla våra skavanker och vardagligheter. Gräset är kanske inte alls så mycket grönare på andra sidan ändå.
Det vardagliga är ju det som kanske är den viktigaste delen för oss med UMS! Det är väl med det vardagliga som långa av oss inte alltid orkar med hur gärna vi ån vill
Det vardagliga blir sällan ”nyhet” i minimedia ( våra egna små nyhetsglimtar), sociala media ( vi gärna berättar om det festliga) eller i vanliga media, där nyhetsvärdet är viktigt.
Kommer också att tänka på det klassiska loggboksexemplet där styrman skrev: ”Kapten nykter idag”…. 🙂