I dag är det pi-dagen, mer om det i mitt lilla inlägg från 2019, Pi-dagen.
Pizza och paj i all ära, men i dag tänkte jag istället ägna mig lite åt just π, eller kanske snarare stavelsen pi, för ord är ju kul att leka med.
En förälders mest utpräglade egenskap är förmodligen förmågan att vara πnsam och det är ju inte direkt något πffigt eπtet. Fast det där med πnsamma föräldrar tycks variera rätt mycket med barnens/ungdomarnas ålder. När barnen är små är man i vissa sammanhang lite som en halvgud, någon som ser allt och vet allt även om man inte ens befinner sig i samma rum. Hörsel (och intuition) är uppenbarligen ett underskattat sinne i den åldern. På kvällarna gäller det att vara tillräckligt πgg för att kunna läsa sagan helt rätt, med den grova rösten för den stora björnen och den ππga rösten för den lilla musen, utan att råka somna i sängen före barnen. Fast det kan vara rätt skönt att få somna ibland också, även om man sedan vaknar mitt i natten. Så småningom blir man just πnsam under ett antal år, åtminstone i närheten av jämnåriga kamrater, för att slutligen övergå till att vara rätt okey ändå, någon att finna stöd hos, inte minst när det blåser.
Ha en fin π-dag allesamman!
