I dag är det första advent och första dagen på ett nytt kyrkoår, så Gott nytt kyrkoår allesamman!
På första advent brukar jag och maken alltid sjunga i Bro kyrka under förmiddagens adventsgudstjänst. Under några år sjöng barnen, eller i alla fall ettan, i Håbo-Tibble kyrka under tiden. Lite tråkigt att aldrig få tillfälle att lyssna på deras sång då, men vi fick i alla fall höra dem vid andra tillfällen tack och lov. I år är Bro kyrka stängd och i Håtuna var det fullt upp med familjegudstjänst så där fanns det inte plats i programmet för någon kyrkokör. Vi fick sjunga på kvällen i den lilla trevliga kyrkan i Låssa istället.
En annan tradition på första advent är att äta julbord tillsammans med kören under eftermiddagen. I år blir det någonting lite senare istället. Det har hänt så mycket under det senaste året, omvälvande, ömsom tråkigheter, ömsom positiva förändringar. Många nya personer och helt naturligt låg kännedom om tidigare traditioner och historik, på både gott och ont.
En tradition kvarstår i alla fall, en mycket lokalfamiljär tradition, adventspresenterna. Varje adventssöndag får barnen, i alla fall de hemmavarande, en liten present efter ljuständningen, ibland även de vuxna. Presentkalendrar i all ära, men en present i veckan är ungefär vad jag har mäktat med. Med den ambitionsnivån har det också varit lite roligt att komma på någonting passande. För barnens del blir det inte heller lika slentrianmässigt och få få få fokuserat utan en fin stund i samband med ljuständningen att längta till. Åtminstone inbillar jag mig det.
En trevlig sak med adventstiden är att det äntligen blir lite ljusare igen, med stakar och stjärnor i fönstren, både i det egna hemmet och på andra ställen i samhället. Med lite ledljus i tillvaron blir det också lättare att se var man sätter fötterna när man kliver upp på morgonen.
