Någonting som verkligen irriterar mig är när någon uttrycker sig i stil med ”Jag vet precis hur det är”, ibland om nästan helt okända personer som de bara är bekanta med via sociala medier. Det är sällan illa menat, snarare tvärtom, men ändå lite respektlöst och förminskande. Ibland skulle jag vilja kontra med ”Det vet du inte alls, eller är du tankeläsare”, fast det gör jag förstås inte.
Visst kan det kännas skönt att inse att man inte är helt ensam om vissa typer av tankar eller upplevelser och visst kan det finnas många beröringspunkter, men detta är någonting annat. Vi kan inte veta exakt hur någon annan människa tänker och att påstå att det är så kan få lite motsatt effekt. Om jag redan vet precis hur det är så kan jag ju stänga av öronen och sluta lyssna (eller läsa) och då missar jag att det jag tagit för givet kanske inte alls är vad den andre vill lyfta fram eller få hjälp med eller förståelse för.
Vi är mycket komplexa varelser och ingen är fullständigt lik någon annan. Vi har olika erfarenheter och reagerar därför olika även om vi skulle vara med om exakt samma sak. Det skadar inte att vara lite ödmjuk kring detta istället för att inbilla sig att man sitter inne med facit.
