När jag tänker tillbaka på veckan så känns det som om måndagen egentligen inträffade för 2-3 veckor sedan. Det har väl på något sätt varit lite overflow på intryck under veckan, åtminstone i förhållande till vad jag orkar med just nu. Översvämning kort och gott. Roliga saker, påfrestande bitar, intressanta samtal och lärorika delar i en salig röra. Helgen har varit lugn, men jag känner ändå att jag verkligen skulle behöva ha en helg till nu på direkten för jag har verkligen inte hunnit vila upp mig tillräckligt. Jag har i stort sett inte orkat med någonting av det som jag skjutit upp till helgen att göra, såsom att skriva protokoll och gå igenom viktiga utredningar (det sistnämnda är i alla fall påbörjat nu).
Veckan inleddes med ett besök på Västmanlands sjukhus i Västerås. Hela dagen skulle ägnas åt provtagningar var det tänkt, men så blev inte fallet. Istället blev det missad sjuktaxi, allmän kalabalik och ny tid om två veckor. Den lilla utflykten tog mig fem timmar, utan att det egentligen blev någonting uträttat alls. Jag stannade i alla fall till på hemvägen och fick tag i en väggalmanacka som jag saknat och köpte mig nya byxor och två fina tunikor/klänningar, och då kände jag mig lite gladare igen. På kvällen var det trivsamt möte med Internationella gruppen, men jag kände mig rätt avslagen.
På tisdagen hade jag behövt ta det lite lugnt, men istället var det mer ös än vanligt. Jag hade möten non-stop 9-17, borsett från en halvtimmes lunchpaus, och sedan en hel del mejlkorrespondens och liknande. Fem möten, fyra olika arbetsområden, och det var bara under det sista mötet som jag inte behövde vara drivande. Tur att resten av veckan var lugnare. Körövning på kvällen.
Onsdagen kändes jobbig. Två utredningar från Försäkringskassan. Skannade in dem, en sida i taget, men orkade inte ta mig an dem sedan. Bra att de skickades direkt till mig i alla fall, men konstigt att det så ofta dimper ner i brevlådan nästan en vecka efter att det är daterat och sedan måste kompletteringarna vara klara på en vecka för att hinna in i tid. Mycket stressande. Kände mig ledsen, rentav gråtfärdig. Det är ju viktiga saker som inte går att bara strunta i. Tur att arbetsdagen var lugnare, för jag orkade verkligen inte jobba heldag då. Kyrkoråd på kvällen.
På torsdagen kände jag mig illamående. Det kan bli så under stressiga perioder, men har varit bättre på senare tid. Jag tog det så lugnt jag kunde och gjorde bara det som inte kunde vänta, knappt det ens. På kvällen kom jag på mig själv med att känna mig lite mörkrädd fast jag inte brukar vara det, men sedan kändes det ändå mest skönt att maken var bortrest och att jag fick vara ensam hemma i lugn och ro.
I fredags hände ingenting speciellt här hemma frånsett att jag körde en maskin tvätt, jobbade och gick och handlade. Drygt 60 mil bort pågick däremot febril aktivitet med att få ihop svärfars flytt till den nya lägenheten. Hoppas att han ska trivas där nu.
I går, lördag, inleddes dagen med digital adeptträff. Det var nog första gången under de senaste två åren som jag inte blivit alldeles genomtrött efter max en timme. Det kändes bra. Efteråt däremot orkade jag knappt hålla mig uppe på benen. Maken kom hem igen på kvällen, lite tidigare än planerat på grund av den annalkande stormen. Vi spelade ett parti couronne innan vi gick och la oss. Jag förlorade, men blev i alla fall inte helt utklassad utan låg hack i häl.
I dag har tiden mest bara försvunnit iväg. Jag har läst lite och vi gick och hämtade paket och handlade mat. Annars har jag mest försökt vila i hopp om att tröttheten och huvudvärken skulle vilja ge vika någon gång, men det önskemålet uppfylldes inte. Man kan ju inte alltid få sin vilja igenom, men jag hoppas att det blir bättre nästa vecka i alla fall.
Veckan som kommer bjuder på Västeråsbesök för femte veckan i rad, körövning, leverantörsmöten med anbudsgenomgångar och diverse annat. Det ska nog inte vara något problem att få tiden att gå, svårare då att få tiden att stanna upp tillräckligt mycket för att hinna med det som behöver göras.
