Välkommen! 
Baksidan
Äntligen! I dag har vi haft festhögmässa med körsång i kyrkan och sedan invigning och visning av vårt nygamla församlingshem följt av julgransplundring för barnen. Roligt att det var så många som kom och i alla olika åldrar, från noll till uppåt hundra. Till och med solen ville vara med och fira, inte bara med en kort solglimt utan större delen av dagen.
Tänk att det kom till skott till slut, efter så många år och så mycket energi som lagts på att få till ett nytt församlingshem, tyvärr också inkluderande många tappade sugar under vägen. Nu står det i alla fall färdigt och det blev verkligen fint. Det tidigare så nedgångna Gula huset har fått en rejäl ansiktslyftning såväl in- som utvändigt. Övervåningen är tänkt för möten och sammankomster av olika slag och kommer även att hyras ut för fester, begravningskaffe med mera. Nedervåningen blir en verksamhetsvåning, inte minst för barnen. När man tittar in där så önskar man nästan att man var barn igen så att man kunde få komma dit och leka.
Det nya dopträdet är uppsatt på nedervåningen och kommer framöver att prydas av glaslöv från Glasbolaget, ett nytt löv för varje barn som döps.
Just nu känns det faktiskt lite konstigt. Är det verkligen invigt nu så att vi kan börja använda lokalerna, eller har jag bara drömt allting? Det kommer nog att ta ett tag att vänja sig.
Det finns en del kvar att åtgärda, såsom någon form av ljuddämpning på övervåningen. Det hade man åtminstone tänkt på för nedervåningen. Tröskeln in till handikapptoaletten borde också sänkas, men överlag känner jag att detta kommer att bli bra. Efter några år med en alltmer tynande tillvaro så sprudlar verksamheten igen sedan något år och med ändamålsenliga lokaler därtill så finns det fullt av möjligheter inför framtiden.
