Mina bästa matminnen är långt ifrån finmiddagen på Uppsala slott i höstas eller andra uppklädda och välordnade tillställningar. Självklart minns jag med glädje och värme de gånger barnen i hemlighet satt ihop en hel meny som de sedan bjudit på, och mammas fina bröllopsmiddag åt oss när vi gifte oss en gång för länge, länge sedan. Hon hade lagt ner hela sin själ i det och var väl som vanligt orolig för att det inte skulle vara tillräckligt bra, men det var det förstås med råge. Speciellt tårtan tyckte jag blev väldigt fin, och säkert god också, men det minns jag faktiskt inte. Det finns en lång rad andra matminnen också som jag inte heller hade tänkt skriva om nu. Nej, det här börjar visst likna Bedårande sommarvals, så det är väl hög tid att jag börjar skriva om det jag tänkte skriva om istället för tvärtom.
Ofta tror jag att vi anstränger oss för mycket för att försöka leva upp till det där perfekta, trots att det egentligen är helt andra saker som vi värdesätter – samvaron, omtanken, tajmingen. Jag tänker speciellt på tre matminnen. Det första inträffade bara några veckor innan jag började på högskolan, just innan jag blev antagen, fast det har egentligen inte med saken att göra. Jag och min tilltänkta, numera make, tog båten över till Eckerö på Åland med tält och annan packning. Det var tungt, solen gassade och det var riktigt svettigt. Tanken var att vi skulle ta bussen tvärs över ön till campingen i Bomarsund, men det visade sig att det inte gick någon buss under helgen så det var bara att knata. Vi fick skjuts en bit av ett äldre par (när man är i tjugoårsåldern är de flesta fortfarande äldre, även om de bara är trettio), men det blev ändå väldigt långt att gå. Vi dröp av svett, trots mycket lätt sommarklädsel. Till slut kom vi i alla fall fram till campingen och kunde hyra en tältplats. Vi hade med oss stormkök, men valde att utnyttja campingens köksutrymme istället. De skulle låsa igen efter kanske en halvtimme så det gällde att raska på lite med maten. Vi hann inte riktigt få det klart så det blev rätt så al dente ris och jag vet inte om fiskbullarna hann bli riktigt varma heller, men oj vad det smakade bra med mat då. En av mina absolut bästa måltider genom livet.
Det andra matminnet är från en sommar då jag jobbade vid transformatorstationen i Borgvik. På kontoret där brukade de äta frukostgröt tillsammans en bit in på förmiddagen. Jag minns hur lyckliga de blev när jag också ville ha gröt. De brukade koka den med russin i, ville jag ha det? Ja, gärna, svarade jag. De var nog inte vana vid att praktikanter eller andra yngre personer åt gröt över huvud taget. Det var mycket god stämning där. Oftast var vi 3-5 personer ungefär. Ett annat roligt just därifrån var luncherna. Jag minns inte om det var varje dag eller en speciell dag i veckan, men vi bjöd varandra på mat. En person lagade maten och bjöd de andra. Jag bjöd på minipizza med lök och tonfisk. Om jag bjöd på någonting annat någon annan dag minns jag inte.
Det tredje matminnet hade jag nästan hunnit glömma bort. Det var när jag hade en tillfällig arbete på elverkstaden på dåvarande Uppsala Energi. En av de som arbetade där pratade länge om att han ville laga mat åt oss i verkstan, och en dag blev det av. Det var grillade färsspett, kanske lammfärs, och en massa tillbehör till det. Ett av de godare matminnena och mätta blev vi utan tvekan. Det är egentligen fantastisk hur många fina minnen det finns om man bara börjar nysta lite. Om en upplevelse känns positiv eller inte handlar ibland, eller rentutav ofta, mer om sammanhanget än om händelsen i sig.
