Nu har jag äntligen utnyttjat det resepresentkort jag fick när jag hade arbetat 25 år inom samma koncern, eller egentligen dryga 26 eftersom de missade att fira mig när det blev dags. Med tanke på hur mycket jag förlorade i lön på att jobba kvar de sista åren så var det knappast värt att vara kvar så länge. När jag väl bytte jobb så blev löneökningen drygt det dubbla mot presentkortets belopp, per månad! Hur som helst så gällde presentkortet i tre år och alldeles före pandemin förlängde jag det i tre år ytterligare, men nu skulle det definitivt gå upp i rök om jag inte använde det. Jag kom inte på någonstans jag ville åka och högg bara någonting ur luften. Det fick grundplåten till en resa till Amsterdam tillsammans med Caroline.
Flyget kom iväg en timme efter tabell och det fick bli språngmarsch från tågstationen till hotellet för att hinna fram innan incheckningen stängde kl 23. Pust, vi hann, med hela 5 minuters marginal. Somnade gott, trots festandet utanför. Var vaken en stund på morgonen, men somnade sedan om och vaknade inte igen förrän halv elva. Frukosten stängde tio så det var ju tur att vi inte hade förbokat den. Det fick bli brunch på stan istället. Sedan besökte vi Van Gogh museet. Det stod att det var fullbokat, men vi hittade en tid en halvtimme senare. Tur för de två kommande dagarna fanns det inga bokningsbara tider alls. Efter museibesöket handlade vi frukost och gick tillbaka till hotellet. Vilade i flera timmar på det lilla rummet innan vi till slut tog oss ut och åt middag. Dagtid var det ett lugnt och sansat område där barnfamiljer och unga hade picknick i det gröna, men nattetid var det ett väldans festande ända till fyra på morgonen, varje natt, och det bidrog väl inte till den bästa nattsömnen precis.
På natten regnade det, liksom under morgonen, men det klarnade upp efterhand. Vad skulle vi hitta på denna dag då? Det fick bli ett besök på Artis Royal Zoo, följt av en väldigt sen lunch. Intressant att få höra om hur judar och andra eftersökta personer hittade en fristad i djurens olika hus under andra världskriget.
Den sista dagen strosade vi mest runt. Vi kände inte att det var någonting speciellt vi ville göra. Eller jo, att göra sin egen choklad stod på önskelistan. Det blev mörk choklad med hallon, mandel och havssalt. Hoppas att det smakar gott. Ett av de finare minnena från resan är annars svanparet som var ute och simmade i en av kanalerna tillsammans med sina åtta ”fula ankungar”. Jag känner mig lite som en ful ankunge själv och skulle vilja att någon såg att jag faktiskt är ämnad att bli en svan. Det bästa med resan var att få vara tillsammans bara vi två. Det har vi inte varit på många år.
Det blev mycket promenerande – 75 791 steg under fyra dagar, dvs nära 18 000 steg per dag. Inte illa. Vi hann även med att gå över 71 av de många broarna och fick se en väldigt snabb och smidig broöppning.
Nu vill jag inte resa på ett bra tag, förutom in till kontoret. Resor är så energidränerande, speciellt resvägen i sig. Fast egentligen vill jag kunna åka ut till landet i Roslagen några dagar senare i sommar, testa Charlottes badplats i Örebro och fixa vidare med Christian lägenhet i Västerås. Det finns fortfarande alltid någonting att göra där. Bilen är förresten inte riktigt i körbart skick nu och pendeltågen är indragna för resten av sommaren så vi försöker nog håla oss på hemmaplan så mycket det går under den närmaste tiden.
Hur som helst, skönt att komma hem igen, och att det sedan bara var en arbetsdag kvar innan det blev helg.
