I dag är det Tacksägelsedagen. Det innebar under många år att det var höstmarknad på Säbyholm där naturbruksgymnasiets elever deltog aktivt med att visa upp verksamheten och sälja det som odlats, såväl ätbart som växter att ha för prydnad. Jag minns att vi, som så många andra, lät oss väl smaka av rotfruktswoken som serverades i någon form av bröd. Barnen brukade få korv istället. Sedan flyttades utbildningen därifrån, husen på området gjordes om till bostadshus och marknaden försvann. Nu har höstmarknaden återuppstått igen om än i betydligt mindre skala än tidigare.
På den gamla goda tiden (som kanske inte var så mycket godare än i dag, och inte ondare heller) innebar Tacksägelsedagen också att det var mässa för stora och små i Låssa kyrka. Kyrkan smyckades med äpplen, rotfrukter och annat nyskördat. Barnkören sjöng och det var på många sätt en glädjens dag. Det var en av de söndagar då det kändes självklart att Låssa kyrka hölls öppen. Jag kan sakna det.
I dag var jag och maken på gudstjänst i Bro kyrka. Vi brukar gå dit regelbundet, med betoning på gå. Nu var det av olika anledningar ett tag sedan senast, oavsett betoning, och idag fick det bli bil. Till marknaden i Säbyholm tog vi sedan bussen som numera har ett flertal turer till Låssa kyrka under såväl vardag som helg. Nu fanns det ingen rotfruktswok, så det fick bli kravmärkt hamburgare istället (fanns även vegetariskt alternativ). Utbudet var rätt begränsat, men vädret var strålande och det fanns gott fika. Det var alldeles lagom för att vi skulle känna oss färdiga lagom för att hinna med nästa buss tillbaka mot Bro igen.
Jag tänker tillbaka på dagens predikan som bland annat lyfte upp att vi borde ägna mer tid och tacksamhet åt det som faktiskt är bra, istället för att (bara) fokusera på den del vi är missnöjda med. Det är väl bra att man försöker förbättra det som kan förbättras, men sätter man allt fokus där så missar man lätt det som är bra, även när den sidan överväger. Bedömer man allt efter att det ska vara perfekt så kommer man aldrig att känna sig riktigt nöjd med någonting. Själv kommer jag att tänka på bibelstället där den som är utan synd uppmanas att kasta den första stenen. Med ett sådant synsätt borde det inte kunna finnas några krig, men så är det ju tyvärr inte.
Mer om tacksamhet finns att läsa i ett tidigare inlägg: https://pernillabloggen.gamlebo.se/2018/08/09/tacksamhet-90/
