I går, tisdag, alldeles efter tre på eftermiddagen brakade det till och så for den stora björken rätt mot vårt hus. Man kan nog inte säga annat än att vi hade en rent sagolik tur. Eftersom trädet bröts av 3-4 meter upp på stammen så nådde inte toppen riktigt ändå fram till huset. Det föll också så lyckligt att det precis missade vår halvt inglasade veranda. Det handlar om centimeter. En av mina begonior på verandan fick ett blad avslaget, fasadflaggans fäste på verandans hörnpelare slogs loss och det gick en flisa ur en takpanna. Ingen befann sig ute på tomten då, fast det annars ränns lite titt som tätt mellan verandan och växthuset.

Resten av eftermiddagen fick ägnas åt att såga bort så mycket vi kom åt och bära undan grenar och ris. Vi höll på i tre timmar och var helt möra och genomblöta av svett när vi gick in igen, märktes inte alls att det bara var 14 grader ute då. Det blev mycket handsågande och mycket kånkande. En av våra grannar kom och hjälpte till att bära ris och pinnar. Tänk att ha en sån granne, verkligen guld värt!

Efter två timmars strömavbrott kunde vi laga oss någonting att äta och jag kunde sent omsider färdigställa de pajer som jag påbörjat för några dagar sedan. Det kändes också otroligt skönt att ställa sig i duschen och sedan krypa ner i sängen sådär härligt ren och fin.