Under förmiddagen var jag till Västerås för genomgång av assistansbehoven tillsammans med juristen. Det blev ett bra möte, men än är det förstås lång väg kvar att vandra. På tal om att vandra… När jag gick från tågstationen och in i parken var gångvägen kantad av skor, ett par skor för varje akut hemlös Västeråsare, 85 stycken. En tyst manifestation som verkligen syntes. På tillbakavägen stannade jag och fotade och läste. Det var Västerås Stadsmission som stod bakom manifestationen och informerade om att det i dag, 10/10, är den internationella hemlöshetsdagen, en dag som inte borde behövas, och att de fram till i dag hade samlat in 74 395 kronor. Jag är helt övertygad om att dessa medel kommer att kunna göra stor skillnad för de som verkligen behöver, fast inte i form av någon framtida lyxtillvaro utan mer som ett viktigt bidrag till ren överlevnad.
”I dag tänker vi lite extra på de 85 Västeråsare som lever i akut hemlöshet. Att leva i akut hemlöshet innebär att helt sakna tak över huvudet och någonstans att ta vägen när kylan och fukten kommer. Tack vare några av Västerås alla företag och många av stadens invånare kan vi i dag köpa in varma och torra skor och annat som kan vara skillnaden mellan liv och död för den som lever på gatan.”
Det är vid sådana här tillfällen man inser hur fantastiskt väl lottad man är, och hur lite som skiljer oss åt. Vi har alla precis samma grundläggande behov. Hemlöshet, eller någon annan olycka i livet, kan dessutom drabba vem som helst, så det gäller att uppskatta det man har medan man har det.
