ATT är det där lilla ordet som ofta syns mest när det saknas, som fristående helt kan tyckas sakna betydelse, men som tillsammans med andra ger en helhetskänsla. Det är inte ett ord som slår sig för bröstet och ropar: Titta vad jag kan! Se på mig, jag är minsann betydelsefull, inte alls som du. Nej, så skulle ATT aldrig göra. ATT finns där för ATT binda ihop och ställa iordning, inte för sig själv utan för helheten.
Tänk om fler kunde vara lika osjälviska som ATT och bidra med sin del utan ATT fokusera på vad andra gör (eller inte gör) och tycker, och utan ATT tro sig äga hela sanningen, från alla synvinklar.
Och tänk ATT det faktiskt blev ett inlägg även denna vecka, och ATT det gick att skriva det liggandes i soffan tack vare min älskade minipadda. Den är sannolikt den pryl jag är mest nöjd med ATT ha köpt. Den är lagom liten för ATT lätt kunna ta med och lagom stor för ATT kunna läsa och skriva bättre än på någon smartphone och även okey ATT ta hyfsade bilder med, om än ingen till just detta inlägg.
