Hemma har vi böcker i parti och minut. Jag har böcker på byrån i sovrummet och i min klädkammare (främst fylld av väskor, böcker och presenter, inte så mycket kläder). I vardagsrummet finns flera hyllmeter böcker och i matsalen ytterligare några, liksom i övre hallen och barnens rum. I köket är det nog främst kokböcker och trädgårdsböcker, mer blädderböcker än pärm-till-pärm-läsning. På landet finns det också fullt av böcker. Böcker, böcker, böcker, men sannolikt inte alls lika många som svärfar fortfarande har i sin ägo trots en rätt rejäl utrensning. Han har dessutom läst alla sina böcker, vissa flera gånger. Många av de böcker vi har hemma har jag ännu inte läst, och många kommer jag nog aldrig att läsa framöver heller, men åtminstone något femtiotal av dem vill jag verkligen få suga i mig. Jag kan känna lite panik över att ”vill läsa”-högen växer sig för hög, men jag vill inte dra igång något läsprojekt innan jag vet att jag har möjlighet att slutföra det. Det finns ju också så mycket annat som behöver göras. I bästa fall lyckas jag läsa en bok i kvartalet.
När jag bytte jobb i början av året fick jag ett presentkort på Akademibokhandeln som avskedspresent. Jag känner, som ni kanske förstår, inte att jag har någon direkt brist på böcker, mer brist på ork att läsa dem. Jag vill också ägna mig mer åt skrivandet medan jag fortfarande tycker att jag har någonting att skriva om. Egentligen skulle jag kunna skriva på heltid under en tid, och skulle kanske behöva det, men nu får jag ta de sammanhängande tillfällen som ges och göra det bästa av det. Hur som helst så har jag tagit en titt på vad det finns för utbud, och ungefär halva beloppet får nog gå till en bok om just skrivande (för tips att utveckla mitt eget skrivande), samt ytterligare en dagbok. Resterande har jag inte bestämt ännu. Akademibokhandeln har förresten inte bara böcker utan även pussel och spel, vilket vi i och för sig inte heller har någon brist på.
Nu har jag en massa saker att försöka komma ikapp med, varav en del har fått ligga nere under flera år för att det inte funnits någon ledig tid (eller ork) över. Jag tar ett litet steg i taget – ibland framåt och ibland bakåt – sätter in styrelsepapper i pärmar, renskriver gamla noteringar, förbarmar mig över stackars förtvinade växter, rensar undan gamla kläder, förbereder plantorna till växthuset, skriver på mina memoarer, osv. Det händer att jag läser någon gång emellanåt också.
I dag när jag skriver detta, 23 april, är det passande nog världsbokdagen, men den traditionen skrev jag ju om redan förra året. Se http://pernillabloggen.gamlebo.se/#post72.
