Från lek till allvar

Då var det dags igen för lite extra firande med adeptgruppen, något senare på året än tidigare femårsintervallsfiranden. Läs gärna mitt tidigare inlägg, 25årsjubileum, för ytterligare information kring uppkomsten av gruppen och vårt upplägg.

Denna helg samlades vi, sex tanter i bästa ålder, i ett vintrigt Högbo. Jag tog tåget upp till Gävle i går förmiddags och fick sedan bilskjuts resten av vägen. Skönt att slippa åka bil hela sträckan. I dag kom jag hem igen strax efter tre. Vi är ett väl sammansvetsats gäng, men inte som nära vänner utan fortfarande med fokus på mentorskap och coachning. Det är verkligen en tillgång att ha ett sådant sammanhang. Vid våra jubileum brukar vi välja ut något trevligt ställe, ofta med spa, äta god mat och få tid för extra mycket samtal tillsammans. Vi pratar om både lättsamma och tunga saker, ofta det senare eftersom det är det som kräver mest stöttning. Jobbsituationen är ett självklart samtalsområde, men även livssituationen i stort. Trots olika bakgrund (utöver att vi alla studerat på KTH) och arbeten så har vi ofta rätt likartade erfarenheter, åtminstone så pass att det kan bli igenkänning.

Högbo bjöd på en fantastisk matupplevelse med en stor andel närproducerad mat. Såväl fikabuffé som fyrarättersmiddag (med en extra aperitif-förrätt före) och frukost var utsökta. Utöver ätandet hann vi också med en längre och en lite kortare promenad och så en hel del samtal förstås där en åt gången hade ordet.

För fem år sedan var vi två som var på väg mot nytt jobb. Det var inte klart för någon av oss ännu, men det blev riktigt bra för oss båda, precis vad vi behövde då. Jag minns att jag skulle fylla i en test när jag kom hem. Jag hade sparat den till helgen i hopp om att jag skulle känna mig mer utvilad då, för det rekommenderades. Jag försökte vila extra mycket, men jag var ändå sådär genomtrött att det inte gick att vila bort. Till slut fick jag ta itu med det ändå. Det gick vansinnigt långsamt och jag missuppfattade hur jag skulle tänka i det ena testet så resultatet på det blev väldigt spretigt och konstigt. Tur att det följdes upp muntligt. Intelligenstesten hade jag i alla fall högt på. Jag var helt säker på att teststrulet skulle diskvalificera mig, men det gjorde det inte. Jag fick jobbet och det blev ett riktigt lyft för mig. Sedan har det tillkommit en rad omständigheter som gjort att jag nu väljer att röra på mig igen så i måndags skrev jag på ett nytt anställningsavtal och i februari blir det nytt jobb igen. Det känns både utmanande och roligt.

Nu känner jag mig nästan lika trött som då, trots att jag sov middag en timme när jag kom hem. Fast det blev ju å andra sidan extremt lite sömn i natt så det är väl egentligen inte så konstigt att jag är trött eller att jag har en helt fantastiskt intensiv tinnitus som överröstar det mesta. Det är sånt jag får ta efter såna här extravaganser och det är definitivt värt det. Det blir ju också bättre igen efter ett tag.

Jag har två protokoll som jag borde ta itu med nu i kväll, men jag hade hoppats att jag skulle lyckas piggna till lite bättre först för annars blir det för ansträngande och svårt att ha tillräckligt fokus på uppgiften. Bra om jag kan påbörja det åtminstone, så får jag väl slutföra det under veckan som kommer.