Under veckan som gått inföll Internationella Nalle Puh-dagen. Då tänkte jag återigen på den mycket speciella, hjärtevärmande, present som jag fick av mina föräldrar en födelsedag för några år sedan. Nu har jag efter en del letande hittat de bilder jag behövde som illustration så nu ska du få höra, eller snarare läsa.
Mitt intresse för Nalle Puh och hans vänner väcktes inte förrän jag var i trettioårsåldern, men sedan har det bara vuxit sig starkare, så starkt att det har blivit lite av ett signum för mig. Jag tycker att det finns ett djup i berättelserna som jag inte hade förmågan att se när jag var yngre. Man kan se berättelserna och de olika karaktärerna från många olika vinklar och fastna för olika perspektiv beroende på var i livet man befinner sig.
Just den här födelsedagen var lite extra speciell. Jag fyllde jämnt och hade samma dag skrivit på avtal om ett nytt jobb efter några år med en riktigt tuff arbetssituation. Det var tyvärr också min första födelsedag utan pappa, som hastigt avlidit 3 1/2 månad tidigare.
En av de finaste presenterna jag fick, utöver alla fina gåvor till neuro- och hjärnforskning (det enda jag önskat mig), var en handduk med texten ”Du är modigare än du vet, starkare än du tror, klokare än du förstår”. Mamma var noga med att den var från både henne och pappa. De hade valt ut den tillsammans då de var till Björke vävstuga, flera månader tidigare, för de tyckte att det passade mig. Jag hade haft det riktigt tufft och slitigt och de hade sett hur jag kämpade.
Jag var ganska säker på att det var ett citat från Nalle Puh, vilket det också visade sig vara. Det var ingenting de hade tänkt på, men slumpen, eller vad det nu var, hade tydligen väglett dem. Redan detta var ju speciellt nog, men det skulle visa sig att det fanns ett större djup än så, ett nästan kusligt sammanträffande, som ett meddelande från andra sidan.
Två månader senare fick jag upp en bild där citatet, fast nu på engelska, fanns med i sitt sammanhang. Jag blev helt upprymd när jag läste det och fick tårar i ögonen. Det kändes så fint och så värmande, nästan lite av en religiös upplevelse. Pappa finns med mig. Jag kan lita på min fader.
Om det någonsin kommer ett i morgon när vi inte är tillsammans… Jag kommer alltid att vara med dig. Det var nog inte bara en hälsning till mig utan också till min mamma, kanske mest till henne, men jag behövde bara finnas där för att tolka det.
Jag avslutar med en filmsnutt där Christoffer Robin talar till Nalle Puh om just detta.
