I dag är det pappas födelsedag. Jag tände ett ljus för honom vid frukosten i morse. Sedan tände jag ljus i kyrkan också, dels för att sända en tacksam tanke till det fina som varit, dels för att be om tröst och stöttning för alla de som finns kvar och kämpar med såväl stort som smått.
Jag tänker ganska ofta på pappa och det känns på något sätt att han fortfarande är närvarande i mitt liv. Det finns så mycket som jag skulle vilja berätta för honom och som jag tror att han hade blivit glad över att få höra. På något sätt känns det som att han ändå vet.
När mamma var borta någon gång lagade pappa helt ljuvligt god mat, godare än mammas. Låt vara att han egentligen bara värmde upp den mat som mamma redan hade lagat, men det förstod vi ju inte då. Det måste ju ha känts rätt otacksamt för henne, men det är nog ofta så i både livet och arbetslivet. Det är inte alltid de som borde hyllas som hyllas. Matlagning är inte min starka sida, kanske ett arv från min far? Tänk om jag kunde sno ihop lika god mat som mamma, men jag har absolut ingen känsla för det där med att få fram bra smaker.
Jag minns hur spännande det var att få följa med pappa till jobbet. När han jobbade i Sollentuna hade de långa, ljusgula, hålremsor och ute i trädgården växte det jättegoda bigarråer. Det var en fest att få smaka på dem. Senare jobbade han på AEG i Uppsala. Där kunde man få stämpla i stämpeluret. Det fanns också en automat med gott citronte. En kollega visade att man kunde böja plastskedar i det varma teet om man tryckte dem försiktigt mot botten. Det kändes nästan lika spännande som trolleri.
Pappa drevs av en stor yrkesheder. Det skulle inte falla honom in att göra ett halvbra jobb. Så småningom startade han egen firma på heltid. Egen firma är synonymt med att få bestämma själv, men kanske i ännu högre grad med att alltid leva med jobbet. Riktigt ledig var han nog bara under semesterresorna.
Jag saknar pappa extra mycket när vi behöver praktisk hjälp med någonting, inte bara för elinstallationer utan också vid möbeltransporter och annat. Det behövs någon som är praktisk och inte bara sitter vid ett skrivbord hela dagarna. Fast vi andra behövs förstås också, på vårt sätt.
