Sextio, det är någonting vi räknar med varje dag, trots att vi sedan länge brukar utgå ifrån tiotalssystemet. 60 sekunder på en minut och 60 minuter på en timme. Året är dessutom 6*60+6 dagar långt, åtminstone skottår som i år.
I går var det makens tur att passera 60-strecket, sist ut i sin brödraskara. Det firades med släktkalas på annan ort. Borta för oss, men hemma för sonen. Kul att det gick att få till så att även han kunde vara med på firandet.
Det blev mycket sång förstås; tolv olika födelsedagssånger och ytterligare ett flertal specialskrivna sångtexter, även talade texter för den delen. Vidare hade vi tipspromenad, ordletor och filmvisning där födelsedagsbarnet fick visa upp sin talang som barnskådis i storebrors Västernfilmer. Snacks, även av nyttigare sort, mat och tårta blev det förstås också. Ingen fiskdamm, men väl varsin glasspinne, som avrundning på tipspromenaden.
På det hela taget tycker jag att det blev en lyckad tillställning. Lite jobbigt med allt rännande mellan festlokal (utan tillgängligt kylskåp) och lägenhet, brist på uppläggningsfat (speciellt rena) och bestick, men det löste sig ju och på köpet fick jag ihop över 10 000 steg under dagen.
