Det blir inte alltid som planerat och detta är verkligen ett praktexempel på en helg som inte alls blev som det var tänkt, tyvärr inte åt det positiva hållet. Det började egentligen redan tidigare under veckan då maken insjuknade och fick ställa in den resa han länge sett fram emot. Naturligtvis en dag för sent för att kunna få några pengar tillbaka ens för hotellkostnaderna. För sjuk för att kunna åka eller delta i någonting ens på hemmaplan på flera dagar, men ändå för frisk för att kunna få något sjukintyg. Bara man inte har någon feber så är man ju frisk, eller?

Själv hade jag avanmält mig till Göra skillnad-konferensen för att kunna vara med och sjunga tillsammans med vår och en annan kör. Det blev ingenting av med det för i fredags kände jag mig väldigt frusen och fick rejält ont i huvudet. Feber förstås, 38,5-38,7 under hela lördagen (i går). I dag, söndag, kom jag i alla fall ner under 38 och känner mig inte alls så frusen längre, däremot har jag hostat så att jag fått kramp i tungan. Mycket obehagligt. Huvudvärken börjar avta, så i morgon är jag nog feberfri igen. Något sjungande blev det inte tal om för varken mig eller maken denna helg.

Dottern var på besök för att gå på Grönan med en kompis och besöka alla läskiga spökhus. Just det gick faktiskt enligt plan, däremot var det inte planerat att hon också skulle bli sjuk, men i dag blev det ändå hennes tur, eller kanske snarare otur.

I fredags kom både kommunens och Försäkringskassans nya assistansutredningar. Trots ett ökat hjälpbehov har Försäkringskassan kommit fram till att tiden för de grundläggande behoven är en timme mindre per vecka än tidigare, så vi får fortsätta att tampas med den totalt oförstående handläggaren på kommunen. Det saknas drygt 2 h för att det ska läggas över till Försäkringskassan istället. Tidigare var det drygt 1 h som saknades. Så nära, men ändå så omöjligt långt ifrån.

I går förmiddags skickade sonen bilder på blodbadet i sin lägenhet. Bältet till toalettstolen hade gått sönder och han hade ramlat och slagit sig. Han var inte helt olik Jesus på korset, med blodet som rann längsmed de nakna armarna. Det blev ambulans till akuten och fyra stygn i huvudet (korsstygn?), sedan kvar ett dygn för observation. Nu är han i alla fall hemkommen igen.

När huvudvärken började avta i dag försökte jag göra lite nytta, som att läsa igenom materialet inför veckans kyrkorådsmöte, men efter ett tag insåg jag att det var någonting som inte stämde. Det var visst innevarande års budget som bifogats kallelsen, inte den budget som ska lyftas upp på mötet. Konstigt att ingen hade lagt märke till det tidigare. Det gick i alla fall snabbt att få ut det korrekta budgetförslaget när det väl blev uppenbarat.

Ja, vilken helg, nu hoppas jag i alla fall att den kommande veckan blir betydligt bättre än denna.