Ole Bramserud och Stig-Helmer Olsson, det är två (fiktiva) personer som inte tycks ha så mycket mer gemensamt med varandra än att de lever för sig själva. Hur kommer det sig då att de dras så starkt till varandra? Jag tänker att den blyge och försiktige Stig-Helmer förundras över alla tekniska prylar hans världsvane vän Ole omger sig med, allt han verkar kunna. Stig-Helmer är ju själv teknikintresserad, men vågar inte ta första steget för att prova på nya saker, eller platser. Han behöver någon som liksom banar väg och får honom att våga ”smaka” på nya situationer och miljöer.
Det som känns svårare att förstå, åtminstone vid en första anblick, är vad som får Ole att dras till Stig-Helmer. En viktig del i detta tror jag är att han behöver någon som lyssnar och ger honom bekräftelse. Pengar och prylar är inte allt. Han behöver någon att få dela sina upplevelser med, någon som låter honom få vara som han är och som är villig att prova på hans idéer.
Förhållandet vännerna emellan är ömsesidigt, en slags symbios som båda parter gynnas av. Med andra ord mutualism.
