Veckan inleddes med att påven Franciskus avled, dagen efter sitt sista framträdande. I Sverige har vi fullt sjå att hinna samla ihop tjocka släkten för att hålla begravning inom en månad. Nej, då är Pelle på golfresa; Emma har sammanträde på jobbet; det krockar med årsmötet i den viktiga föreningen; Gullan fyller år; barnbarnen har sportlov; just den helgen har vi ju bokat in en kryssning till Åland så det går inte; och så vidare. Här är en månad kort. I många andra länder skulle det betraktas som en halv evighet. Där ska de i jorden så snabbt det bara går. För Franciskus tog det fem dagar och ändå var det inte direkt folktomt under begravningsakten.
I måndags var det också Annandag Påsk och dagens rubrik var passande nog ”Möte med den uppståndne”. Vi gick på Emmausvandring upp till Rösaring, avnjöt vår matsäck uppe på toppen och vandrade sedan tillbaka ner till Låssa kyrka för att vara en del av Emmausmässan där. På förmiddagen och kvällen ägnade jag mig åt att få ordning på medlemsinbetalningar och medlemsutskick. Sedan skrev jag även ihop protokollet för internationella gruppen innan jag till slut gick och la mig.
I tisdags kände jag mig rätt slut, så det var skönt att kunna sitta hemma och jobba. Det lossnade lite med en riktigt segdragen uppgift, men än är den inte i mål. Det kändes rätt skönt att slippa bege sig iväg till kören. Jag satt istället kvar och jobbade ett bra tag in på kvällen. Tillredde och åt av lammsteken som jag missade att ta fram från frysen i tid för att kunna ha under påsken.
Onsdag till fredag var jag in till kontoret. På onsdagskvällen var det styrelsemöte efter jobbet. Handlade på hemvägen. Skrev sedan ihop och skickade ut inbjudan till medlemsmöte och fixade till dagens mötesprotokoll.
Under torsdagen varvades arbetsdagen med referensgruppsmöte, förmöte inför ett kommande möte och fortsatt rapportskrivande. På kvällen var det kyrkoråd, och jag fick ytterligare ett protokoll att hantera. Jag måste verkligen älska det, fast det känns snarare som jag har fått en överdos av sånt nu.
I fredags hade vi ett intressant och lärorikt möte med externa intressenter. Jag och kollegan gick igenom det sista kring vårt handledarskap för vår trainee som börjar hos oss nu på måndag. Han verkar vara en riktig klippa och det kommer att bli jättebra. Dessutom tror jag att jag och kollegan kommer att kunna komplettera varandra väldigt bra som handledare för honom. På kvällen var det fredagsmys i församlingen, ett tillfälle att umgås med andra och slippa laga egen middag. Fast jag valde att jobba istället. Man kan ju inte hinna/orka med allt.
Lördagen inleddes med ett digitalt årsmöte. Lite småvimsigt, men det hade kunnat vara mycket värre. Bra mötesordförande i alla fall. Sedan tog jag en promenad, lyckades hitta en perfekt födelsedagspresent åt maken på Röda korset second hand (skönt att ha den fixad redan nu) och köpte grönsaker till soppan. Åkte runt och fixade underskrifter till ett årsmötesprotokoll som jag skrev klart för en månad sedan. Det tog några timmar. Lagade en rejäl omgång thaisoppa med bland annat lax, purjolök, broccoli och egen chili. Den blev riktigt het, i dubbel bemärkelse. Tittade på en del av påvens begravningsmässa från förmiddagen. Oj, så mycket folk. Vacker sång och riktigt bra tevepratare (eller hur hon nu ska benämnas) som förklarade vad som hände och sades och vad det betydde. Det var verkligen njutbart, men jag orkade ändå bara se på mer än en bråkdel av den 4½ h långa utsändningen.
I dag är det söndag och jag har, i vanlig ordning, brutit mot vilodagen. Körde två maskiner tvätt. Åt lunch i solen på verandan och tog en promenad. Sedan tog detta inlägg mer tid än förväntat. Jag skulle ju bara skriva lite om veckan. Nu behöver jag ägna mig åt kyrkorådsprotokollet. Många protokoll blir det, alldeles för många. Kallelser till kyrkofullmäktige och till Anhörigföreningen behöver också skrivas ihop och så har jag minst 50 ohanterade mejl från veckan som gått, men det hinner jag nog inte hantera i dag. Nu har vi just fått en leverans med tre krukor som vi ska ta vidare för att överlämna till en köpare i Västerås. På något sätt ska jag även försöka få in middag, dusch och Mästarnas Mästare i ekvationen. Jag känner att jag hade behövt minst en dag till före måndag.
Jag avslutar med en text som påve Franciskus sägs ha skrivit på sjukhuset och som nu sprids i sociala medier. Det är en riktigt tänkvärd text, värd att sprida ytterligare.
“The walls of hospitals have heard more honest prayers than churches…
They have witnessed far more sincere kisses than those in airports…
It is in hospitals that you see a homophobe being saved by a gay doctor.
A privileged doctor saving the life of a beggar…
In intensive care, you see a Jew taking care of a racist…
A police officer and a prisoner in the same room receiving the same care…
A wealthy patient waiting for a liver transplant, ready to receive the organ from a poor donor…
It is in these moments, when the hospital touches the wounds of people, that different worlds intersect according to a divine design. And in this communion of destinies, we realize that alone, we are nothing.
The absolute truth of people, most of the time, only reveals itself in moments of pain or in the real threat of an irreversible loss.
A hospital is a place where human beings remove their masks and show themselves as they truly are, in their purest essence.
This life will pass quickly, so do not waste it fighting with people.
Do not criticize your body too much.
Do not complain excessively.
Do not lose sleep over bills.
Make sure to hug your loved ones.
Do not worry too much about keeping the house spotless.
Material goods must be earned by each person—do not dedicate yourself to accumulating an inheritance.
You are waiting for too much: Christmas, Friday, next year, when you have money, when love arrives, when everything is perfect…
Listen, perfection does not exist.
A human being cannot attain it because we are simply not made to be fulfilled here.
Here, we are given an opportunity to learn.
So, make the most of this trial of life—and do it now.
Respect yourself, respect others. Walk your own path, and let go of the path others have chosen for you.
Respect: do not comment, do not judge, do not interfere.
Love more, forgive more, embrace more, live more intensely!
And leave the rest in the hands of the Creator.”
