Det är dan före dan före dopparedan. Så mycket doppa blir det nog inte för det var väl i stort sett bara pappa som var intresserad av det tidigare. Dessutom är skinkan vi köpt redan färdigkokt så det blir ändå inget skinkspad därifrån. Det får bli lite genvägar, och det känns faktiskt bara bra. Revbenspjällen är också färdigfixade och bara att värma och köttbullar får bli Mamma Scans eller någonting snarlikt. Jag begriper mig inte på allt detta stressande inför jul och anstränger mig för att inte själv ryckas med av den. Vad gör det om hundra år om inte alla julgardiner och juldukar ligger på plats, eller om inte all disk är omhändertagen? Det blir jul ändå. Det kanske rentav blir bättre om inte allt ska vara perfekt. Det ordnar sig ändå. Själv oroar jag mig nog mest för att julaftonen ska bli en alldeles för lång och intensiv dag, att jag bara ska längta efter att få gå undan och vila en stund i lugn och ro.
I vanlig ordning har jag inte slagit in en enda julklapp ännu, eller skrivit en enda vers. Får se hur det blir med versskrivandet i år. Förra året blev det mest tvåradersverser om jag minns rätt. I dag har jag tvättat två omgångar tvätt, skållat mandel till mandelparfaiten (alltid en början), diskat och ställt undan en del blomkrukor. Lite annat smått blev det väl också, men inte så mycket julanknutet för min del. I kväll var vi hem till mamma och åt en god middag. handlade lite på vägen hem och lyssande på en ljudbok. Sedan hade jag helst stupat i säng på direkten, men då hade det ju inte blivit något blogginlägg denna vecka och så kan vi ju inte ha det, eller hur.
I morgon lär det bli fullt upp med mandelparfait, skinkgriljering, trillingnötter, hämtning av son, och kanske lite annat julpyssel om jag orkar med det. Sedan var det visst det där med julklappar också. Egentligen tycker jag att det är roligare att hitta på saker när andan faller på än just vid ett och samma tillfälle. Fast det ena utesluter väl egentligen inte det andra och det mesta ligger ju egentligen bara och väntar på att bli inslaget.
Krubban och kyrkbacken ska också fixas, men det ligger på dotterns lott. Maken, som kämpar som en galning för att få med oss andra på julstresståget, bakade ut rågkakor och 123-kakor redan i går, strök och fixade med julgardiner till höger och vänster. Det slås in paket och skrivs verser för brinnande livet. Sillsalladen återstår, liksom pepparkakshus och pepparkakskristyr. Jag kan ändå skönja en svag julstämning, mest på grund av gardinerna tror jag. Själv känner jag mig nöjd med att jag trots allt kunde hjälpa till med att sätta upp ett par gardiner utan att bli helt yr i huvudet och riskera att trilla av stolen. Det är helt klart bättre än för ett år sedan, ja även mot för ett drygt halvår sedan.
Nu tjuter det för fullt i skallen, vilket det alltid gör efter att jag har varit ute och åkt bil (eller buss). Det var snart två timmar sedan vi kom hem, men det hjälps visst inte. Nu ska det i alla fall bli skönt att få lägga sig. Känner mig trött och hoppas att jag ska lyckas somna, och sova hela natten igenom.
