Det här har på många sätt varit en händelserik vecka, på gott och ont, och än är den inte slut. Nu hoppas jag ändå att det bara finns goda bitar kvar att fylla ut den återstående delen av veckan med, för att liksom kompensera lite för det oerhörda mörker som just drabbat vårt lilla samhälle.
Veckan började med en mycket tidig morgon. Jag gav mig av hemifrån tjugo i fem för att vara säker på att hinna i tid till tåget, och kom sedan hem igen strax efter nio på kvällen. Däremellan hann jag träffa kollegor i Karlstad och diskutera projektupplägg. Det blev en bra, men ändå rätt jobbig dag även om jag under dagen kände mig piggare än jag rimligen borde. Hemresan tog en timme längre än planerat på grund av spring på spåren så att polisen tvingades stoppa trafiken. En av dagens höjdpunkter, utöver att det var trevligt att få träffa och prata med en del nya kollegor, var den medhavda frukosten som intogs under tågresan. Te och smörgåsar med Brie och salami. Grundade med ett äpple när jag gick hemifrån, för att inte vara helt på fastande mage. Började få ont i halsen.
I tisdags vaknade jag med rejäl huvudvärk, halsont, ont i nacken och kände mig allmänt ruggig (dock inte någon som helst feber). Öm i ena armbågen, som när jag tidigare fått slemsäcksinflammation, men det försvann igen till kvällen. Skönt! Hann med veckomässa och en kort stunds övning med kören innan jag avvek för föräldramöte inför ungdomarnas Romresa. Fruktade att jag skulle behöva ställa in min medverkan i vår konferens de två följande dagarna, men när jag vaknade i onsdags var åtminstone ruggighetskänslan borta. Intensiv huvudvärk, men den gick konstigt nog över efter en huvudvärkstablett. Annars brukar jag bara bli illamående när jag stoppar i mig någonting sådant, så det gör jag bara i yttersta nödfall. Möttes av nyheten att en lägenhetslänga i Västerås brunnit ner under natten, på dotterns gata visade det sig efter lite efterforskning, fast något hus bort. Ingen skadad turligt nog.
Kände mig privilegierad som kunde ta lite sovmorgon innan det var dags att sammanstråla med mina närmaste kollegor och köra igång med vår konferens. Väl avvägt program med kunskapsöverföring och diskussioner där alla hade sin egen del att bidra med. En och annan hostattack under dagen, inte alltför hemskt ändå tyckte jag. Body flight på kvällen. Lite för mycket instruktioner – svårt att hänga med i alla tecken som gavs hela tiden. Eftersom vi var en så liten grupp fick vi i alla fall ovanligt mycket flygtid. Roligt, utom på slutet då det kändes som att axeln skulle blåsa ur led. Kände av axeln även i går, torsdag, men i dag verkar den okey igen. Däremot vaknade jag i morse med en rejäl ömhet i revbenen och en del muskler däromkring. Vågade knappt andas ett tag av rädsla för att behöva hosta, men man vänjer sig vid det mesta och ibland är det bara att bita ihop och försöka stå ut. Tur ändå att hostan var lite mindre frekvent än under gårdagen även om den var lite besvärlig ett tag nu under kvällen.
I går morse stod det klart att våldet i vårt lilla samhälle skördat två offer under natten. Två personer i tjugoårsåldern hittades skjutna någon halvtimme efter midnatt, varav en inne på en förskolegård, och deras liv gick inte att rädda. Jag hoppas verkligen att man kommer att kunna rekonstruera händelsen och få ett riktigt avslut på detta tragiska. Det verkar i alla fall som att krishanteringen i samhället fungerat som den ska och det känns bra att det funnits möjlighet för den som behöver att få prata med någon kring det som hänt. Nu i kväll anordnades även ljuständning och en kortare andakt i kyrkan. Dessförinnan hann jag med arbetsutskott med bland annat policydiskussion.
Nu återstår två dagar av veckan. I morgon blir det matlagning hos sonen – chili con carne och broccolipajer står på menyn. Det ska sedan räcka till ett antal matlådor framöver för att få lite mer variation i kosten. På söndag är det sångdags och då hoppas jag att hostan håller sig i schack (och att den inte blir lika enträgen som under förra året då den höll i sig i tre månader). Halsen känns i alla fall mycket bättre. Inte helt optimalt att jag även är ensam kyrkvärd, men det får lösa sig på något vis. Jag har i alla fall en del rutin, tack och lov.
