Jag har ett litet skrivhäfte för ”Stunder av välbefinnande”. I det skriver jag bara ner saker som skänker mig någon form av välbefinnande. Det kan ofta vara till synes små och obetydliga händelser, men det har varit ett sätt för mig att försöka fånga det positiva i livet. Det finns ju en hel del sådant när man tänker efter. Alla negativa tankar är strängeligen förbjudna i boken. Inga men, inget dömande.
Det finns flera syften med detta. Ett är förstås att kunna gå tillbaka och läsa och se att det trots allt finns en hel del fint i livet även om det inte alltid känts så, men det har jag sällan utnyttjat. För mig har det nog varit viktigast att få skriva ner det och att öva mig i att inte bara vifta bort eller förringa det. Det går att finna ett slags välbefinnande i vissa ögonblick även om det finns en icke njutbar grund och då är det väl bra att försöka se den ljusa sidan av det. Det är ju nog så tungt att leva ändå. Jag försöker febrilt att undertrycka det negativa även i andra sammanhang, vilket i sig kan vara negativt, men det är en annan sak.
Den första noteringen är från 11 mars 2017: ”Adeptträff på Vetekatten”. Dagen efter skrev jag ”Vaknade till precis för att se morgonhimlen när den var som vackrast.” Andra noteringar är ”Tre fina dagar i Nederländerna tillsammans med S, m och p, samt vår privatguide A”, ”Virtuell påskäggsjakt för barnen”, ”Cykeltur med Cha till Kvistaberg”, ”Bra stund med [svärmor] M”, ”Fantastisk konsert”, ”Målade och plockade ved. Roligt att arbeta praktiskt tillsammans”, ”Vandring med Cha”, ”Där får jag komma till min rätt och känna acceptans. Jag bidrar!”, ”Körövningen får tid och rum att försvinna”, ”London. Mådde mycket bättre. Ingen gråt”, ”Givande samtal och workshops”, ”Påbörjat CV-arbetet. Roligt!”, ”Glad på jobbet, på riktigt!!”, ”GA ringde!!”, ”Förtroliga små samtal”, ”Ensam i simbassängen”, ”Lyckad sprintdemo”, ”Stolt”, ”Ordentligt simpass som kändes i armarna”, ”Roligt att formulera ihop tacktalet”, ”Klarar raska promenader, varje gång. Känns skönt i kroppen!”, ”Ingen huvudvärk förrän alldeles på kvällen och inte ens då var den så mycket att tala om. Ljuvligt!”, ”Det är så fint ute med det skira, vita på träden.”
