Jag vet egentligen inte hur det kommer sig att jag minns just det här datumet, jag som annars har så svårt för att komma ihåg år och datum. Kanske gjorde det starkare intryck på mig än jag inbillar mig.

Det första minnet är från när jag gick i trean på gymnasiet. Jag var iväg under förmiddagen för att först skriva teoriprovet och därefter köra upp för körkort, som privatist. Jag klarade det galant. Efteråt tyckte pappa att jag kunde få köra bilen tillbaka också, men då när jag kunde pusta ut så släppte alla tidigare spänningar så att jag blev alldeles skakis. Det blev alltså han som fick köra ändå. När jag kom till skolan, glad och stolt, verkade ingen ens ha noterat att jag hade varit borta. Saknad av ingen, men allvarligt talat så är det inte säkert att jag hade saknat någon av de andra heller i en motsvarande situation.

Den andra händelsen ägde rum sex år senare. När vi kom hem från kören på kvällen var det alldeles kallt inne. Konstigt! Det visade sig att fönstret stod öppet i vardagsrummet. Jag begrep fortfarande ingenting, tills det gick upp för mig att vi hade haft inbrott under kvällen. De hade hållit sig till rummen på baksidan av huset, tömt ut lådor och rotat i garderoberna. Två saker blev stulna – makens jobbdator och manschettknapparna som jag gett honom inför vårt bröllop året innan. Vi hade väl helt enkelt inte så mycket annat av värde.

Det som var kändes jobbigast med inbrottet var själva integritetskränkningen, att någon eller några varit inne i vårt hem, tagit i våra saker. Jag kände mig ändå lättad över två saker. Det ena var att de inte hade rotat runt bland mina dagböcker (stod i ett annat rum), inte för att jag för ett ögonblick trodde att de skulle ha något intresse av att läsa dem utan mer känslan av de på något sätt skulle ha blivit besudlade och liksom kladdiga av tjuvarnas blotta närvaro i rummet. Det andra var att det inträffade under våren, så att kvällarna snabbt blev allt ljusare, och inte under hösten då det bara blir mörkare och mörkare ute. Det kändes lite obehagligt att komma hem de första dagarna, men den känslan försvann snabbt i takt med att ljuset kom tillbaka.