Det började med ett mentorprogram på högskolan. Vi var ett gäng tjejer som läste något av de sista åren vid KTH, eller just slutfört studierna. Under mentorprogramsåret hade vi varsin mentor ute i näringslivet. Vi träffades dels enskilt med våra mentorer, dels alla tillsammans i samband med olika föredrag eller besök ute på företag. Det var ett bra upplägg, men det mest givande har nog ändå varit alla de år som vi sedan fortsatt att träffas, tre gånger per år. I år är det 25 år sedan vi lärde känna varandra och det firade vi med ett besök på Sätra brunn med god middag, övernattning och spabehandling. Annars brukar träffarna vara några timmars umgänge hemma hos någon av oss adepter, eller på något centralt beläget café eller matställe.
Vi är på ytan rätt olika men samtidigt väldigt lika också. Det är förmodligen en fördel att vi inte konkurrerar om samma jobb eftersom vi har olika utbildning och jobbar inom olika områden. Det är också bra att vi inte är alltför nära varandra, för då kan det vara lättare att ta upp saker som vi inte vill eller orkar tynga ner våra närmaste med. Samtidigt har vi tillräckligt gemensamt för att vi ska känna igen oss i det som lyfts fram och kunna stötta och hjälpa varandra framåt. Vi har alltid en runda där var och en får berätta om det som tilldragit sig sedan senast. Det handlar mycket om arbete och arbetsförhållanden, men också husköp, familj/barn, (o)balans mellan arbete och fritid, arbetsanhopning, sömn(brist) och vad det är som är viktigt för tillfället. Samtalsämnena och livssituationerna verkar gå lite i cykler. De flesta köpte hus och skaffade barn ungefär samtidigt, men själv låg jag lite steget före, i alla fall med giftermål och barn.
För mig har adeptgruppen varit väldigt viktig, och är det fortfarande, och jag tror att detsamma gäller även för de andra deltagarna. Jag hoppas att vi kan fortsätta att träffas i åtminstone 25 år till.
