Från lek till allvar

Jag och femtonåringen har just varit på en fin minisemester i Ångermanland. Vi tog tåg upp till Kramfors och har sedan blivit väl omhändertagna och guidade av en tidigare arbetskamrat med sambo. Vi bodde på Dockstacampingen i Skovsta, var bland annat upp på Skuleberget, tittade på landskapet, stannade till i Nordingrå och Bönhamn. Det blev även en hel del umgänge med prat och god mat. I dag var det dags att åka hemåt igen. Vi var på plats ungefär en halvtimme före avgång och passade på att äta lite smörgåsmellanmål. Om vi inte skulle hinna få i oss allt så kunde vi ju ta med oss det sista på tåget. Det visade sig snart att tåget skulle bli tjugo minuter sent. Då kunde vi äta upp i lugn och ro, men skulle vi hinna med bytet i Sundsvall? Förseningen, på grund av elfel och totalstopp (vilket inte informerades om) blev allt längre. Klockan hann bli 17:25 innan vi till slut kom iväg. Ordinarie avgångstid var 14:33. På grund av byten blir förseningen i slutänden 4-5 timmar. Beräknas komma hem strax efter två i natt. Det lär bli en resa vi minns, men förhoppningsvis mest på grund av trevliga upplevelser och mindre på grund av resestrulet, fast efteråt kan man ju skratta även åt struligheter och informationsbrister.

Före denna resa har jag tyvärr inte varit till Ångermanland sedan 1997. Då bodde vi i min farmors stuga vid Lesjön. Jag maken och äldsta dottern, då knappt två och ett halvt år gammal, tog bland annat en båttur till Ulvön på vår femåriga bröllopsdag. Jag minns att vi åt mat på Ulvö hotell och att dottern blev stormförtjust i deras fluffiga klappgröt. Sedan gick vi upp på Lotsberget och den lilla parveln gick själv alla 250 trappsteg upp. Vilken tur att det fanns en hallonbuske på toppen som belöning. Ner blev hon buren. Det finns fler minnen från den resan. Bland annat ett besök på Lokatta gård där det fanns en modern runinskription. Där köpte vi en kanna i rakubränd keramik som vi fortfarande brukar ha som såskanna ibland.

När jag var liten åkte vi och hälsade på farmor och farfar i Sollefteå under en del av våra lov. På sportloven åkte vi skidor uppför Hallstabacken, spände sedan fast pjäxorna stumt i de metallkantsförsedda (längd)skidorna och avslutade med ett slalomåk nerför backen. Det tog säkert ett par år innan vi provade skidliftarna uppför och sedan också skaffade oss riktiga slalompjäxor och skidor. På somrarna var vi till stugan vid Lesjön. Jag minns att vår äldste farbror lekte en slags lek med oss. När han hade sagt godnatt till oss gick han ut och när han – som i fantasin var en läskig figur – tittade in genom fönstret gällde det att det såg ut som om vi sov. Jag minns inte på vilket sätt han var läskig, men kanske åt han upp olydiga små barn som inte sov fast klockan var sen. Lite pirrigt, fast vi visste att det bara var en lek. Någon gång besökte vi Häxberget på andra sidan sjön.

Sommaren 1983 var vi med farmor i Sollefteå och vid Lesjön under hela juli. Farfar hade dött i februari och i slutet av juli var det urnsättning i Sollefteå. Efteråt satt vi ute i trädgården och åt. Det var min äldste farbrors födelsedag. Själva begravningen hade hållits på min pappas födelsedag i februari, sex dagar efter att farfar dog. Inte då kul födelsedagsfirande, men trevligt efteråt när pappas fastrar kom igång och berättade gamla minnen. Farfar var visst före sin tid och kunde både ses dra barnvagn och byta blöjor på någon av pojkarna, fast inte samtidigt förstås. Själv minns jag mest att han var enormt sportintresserad och ofta löste korsord. Han hade nog gått bra ihop med min svärfar om de fått chansen att träffas. Nåväl det jag minns bäst från denna sommar var att vi fick riktigt fin solbränna (fast utan att bränna oss) och att alla trodde att vi varit på utlandssemester. Första veckan regnade det bara, men sedan blev det riktigt fint väder och tidvis över trettio grader. Vår yngste farbror, B, tillbringade en stor del av sin semester med oss vid Lesjön och många dagar bodde vi mer eller mindre i vattnet. Jag fick prova på vindsurfing och det gick rätt bra att komma upp och surfa iväg en bit, men att svänga hann vi aldrig öva in. För att vi skulle lära oss att hålla balansen på brädan kom B på att han skulle binda fast brädan bakom motorbåten. Jag och min syster fick sedan ställa oss på brädan och försöka hålla balansen medan vi åkte efter båten i full fart. Det lyckades över förväntan så efter ett tag började B göra tvära svängar för att vi skulle trilla av någon gång. Han hade fullt sjå med detta, men lyckades förstås då och då. Naturligtvis hade vi alltid flytväst på oss. Någon gång fiskade vi också, men jag blev lite besviken på att det bara var katten som fick all fisk, även när vi fick upp någon lite större abborre.

Det var roligt att äntligen få återse delar av Ångermanland om än inte just de platser jag vistats mest på tidigare. Jag hoppas verkligen att det inte dröjer lika länge till jag kommer upp nästa gång.