Har du tänkt på hur bedövande stark tystnaden kan vara? En klar vinternatt på landet kan man nästan höra hur stjärnorna gnistrar. När man åker bil i ösregn och hastigt passerar under en bro så känns den korta tystnaden nästan mer öronbedövande än det ihärdiga regnsmattret före och efter. Jag tycker att den känslan är så häftig, nästan magisk. Upplevelsen i sig dröjer kvar trots att händelsen är över nästan innan den började. De små ögonblicken kan ofta få stor påverkan, både uppåt och nedåt. En flyktig förnimmelse kan bära med sig en känsla av omsorg och glädje under hela dagen, men om associationerna istället är mer ledsamma så finns det många nya chanser att hitta något av dagens alla små guldkorn. Varje litet korn har kraft att lysa upp ett långt större område än sig själv. Ljuset är starkare än mörkret, när man öppnar för det och låter det tränga in i vrårna. Kanske kan just du vara någons ljus i dag?
Utsikt över Hälleviksstrand.
