När man blir mamma, som för övrigt är en av de bästa titlarna man kan ha, så blir man på något sätt av med sitt namn. Jag är Carolines/Christians/Charlottes mamma, utom i jobbsammanhang. Mamma är liksom både en titel och ett namn och jag bär det med stolthet. Jag känner mig speciellt nöjd med att ha fått bli mamma åt just mina underfundiga, vetgiriga, omtänksamma och lite lagom busiga barn (varav snart ingen längre är barn om man ser till deras ålder).
Årets mamma-dotterdagar har nu just gått av stapeln. Det fick bli någonting enkelt denna gång, men det blev i alla fall av och det är väl ändå huvudsaken. Vi lånade syrrans landställe och pysslade om hennes katter lite. Huvudaktiviteten fick sedan bli bowling, vilket jag känner blev ett riktigt bra alternativ, speciellt som det var rätt lugnt i bowlinghallen då vi var där. Borde göra om den aktiviteten igen. Det blev även lite kortspel och stillsam läsning. Efter bowlingen hade vi också en trevlig stund tillsammans med min mamma. Jag var kvar en dag extra på landet och hann även med en egen mamma-dotterstund (eller heter det mamma-mormorstund i det fallet?) innan jag åkte hem en dag senare än Lotta. Nästa år hoppas jag och Lotta att orken är tillbaka igen så att vi kan göra den där fjällvandringen som vi har pratat om. Hoppas att mammas ork återvänder snart också. Det verkade i alla fall rätt lovande i går.
