Vad ska du bli när du blir stor?

När jag gick i lågstadiet ville jag bli brandman eller kanske lastbilschaufför. Det där med att ”släcka bränder” sysslar man nog med på alltför många arbetsplatser i dag, men det är förstås en annan sak. Egentligen var det inte just yrket i sig som fick mig att intressera mig för att bli brandman. Det var snarare det att jag ville jobba i en mansdominerad bransch. Jag kände inte alls för något av de yrken som flickor förväntades välja. Jag ville snarare välja tvärtom, visa att det gick att bryta invanda mönster istället för att bara följa strömmen. Det minns jag att någon av lärarna lyfte upp vid ett kvartssamtal också, att jag svarade det jag själv tyckte även om övriga tyckte någonting annat.

Jag var pappas flicka och gillade teknik redan då. Det var roligt att få hjälpa honom med larmtablåerna och prova på att löda, eller dra ledningar och böja plaströr. Jag har nog alltid beundrat dem som gör någonting med händerna, såväl hantverk som annat, men för egen del är nog pennan det verktyg som jag hanterar bäst. Inte så illa det heller egentligen, men kanske inte så användbart när det kommer till att underhålla eller renovera hus. Det är inte alls så att jag inte gillar att göra mer praktiska göromål, mer att jag övat för lite på det och därför känner mig osäker på hur jag ska göra.

För att återgå till yrken. Jag minns att min kompis högsta önskan var att få stå i kiosk för då kunde man ju äta så mycket godis man ville. Så var det förstås inte i verkligheten, och det var inte heller någonting som jag triggade igång på, men det var den föreställning som fanns när vi var barn, före lösgodisets tid.

Jag blev varken brandman eller lastbilschaufför utan civilingenjör inom elkraftteknik, men det är ju inte heller det mest kvinnodominerade yrket man kan välja har jag förstått. Ändå var vi nog nästan en fjärdedel tjejer på gymnasiet, fyraårig teknisk linje elkraftteknik, och runt en tiondel tjejer på KTHs Elektrotekniklinje (omkring 200 grabbar). Sista året, med mer kraftinriktning, var tjejerna mer dominerande, kanske en fjärdedel, och det är väl den nivån det hållit sig kring även inom arbetslivet, någon gång ända uppemot en tredjedel. Fast just ”äkta” elkrafttekniker finns det överlag väldigt få av nu, oavsett kön. Min kompis då? Nej, hon valde också ett annat yrke.