I natt drömde jag någonting om att jag var ute och reste. Jag skulle förflytta mig mellan punkt A och punkt B och det var rätt stressigt att hinna i tid. Det var personliga möten, samtal, tåg, byggnader, trappor och tunnlar i en salig röra. När jag vaknade kom jag inte ihåg att jag hade drömt, men när jag en stund senare började fundera lite mer kring detta inlägg så kom jag plötsligt ihåg slutet av drömmen och tänkte att det måste jag ta med i inlägget.

Jag skulle ta mig upp från underjorden, hade förmodligen kommit med något tåg. Istället för trappor eller rulltrappor var det som en lång, böljande rutchkana i ljusgulmålad betong jag skulle ta mig uppför. Det var flera hundra meter och bitvis rätt brant. När jag kommit kanske två tredjedelar av vägen upp hände det som inte får hända. Jag tappade min mobiltelefon och den började kana nedåt. Jag kanade efter, men hann inte riktigt ikapp den. När rutchkanan tog slut hade mobilen ganska god fart och for vidare ut på perrongen, rätt emot en golvbrunn, en sådan med galler som långa ränder som brukar finnas i vägar för att fånga upp dagvattnet. Jag hoppades att mobilen skulle glida över, men den kilade istället in sig mellan spjälorna i gallret och dök ner i brunnen. Plopp! Åh nej, vad skulle jag nu göra? Innan problemet hann lösa sig vaknade jag.

Med tanke på hur otursförföljd jag har varit vad gäller mobiltelefoner så hade ovanstående dröm lätt kunnat vara en vanlig dag i mitt liv, men denna gång var det bara en dröm. Vad du än gör, blanda inte in mig när du tänker skaffa mobiltelefon för det är dömt att misslyckas redan från början.

Min första jobbmobil fick jag inför en tjänsteresa i början av 2000-talet. Det första problemet var att det vid beställningen missats att jag även behövde ha ett SIM-kort eftersom jag inte hade någon telefon sedan tidigare. När kortet sedan kom hittade jag på olika associationer till numret för att lättare lära mig det utantill. Maken fick numret, men lyckades aldrig komma fram när han ringde. När sedan den första räkningen kom så stod det ett helt annat nummer där. Det visade sig att det nummer som uppgetts tillsammans med SIM-kortet inte alls stämde. Jag försökte då få byta till det nummer som jag med viss möda lyckats rista in i minnet, men då var det redan upptaget av en annan abonnent. Det var otroligt svårt att avprogrammera mig från det felaktiga numret för att istället lära mig det korrekta.

Jag trivdes rätt bra med min icke-smarta telefon, men en dag då jag klev av tåget så var facket i väskan där den låg öppet och naturligtvis trillade den ur och föll ner i den lilla springan mellan tåget och perrongen. Jag plockade upp den igen när tåget hade passerat, men den var utom räddning. Tyvärr blev jag inte alls lika nöjd med ersättaren som var av en annan modell.

När jag så köpte min första egna mobiltelefon så beställde jag den över nätet. Det visades sig att den inte alls fungerade som den skulle. Jag minns inte vad felet var, men det var väl någonting i stil med att den låste sig eller att skärmen slocknade. Jag fick åka till den fysiska butiken och lämna in den för service. Jag minns att det var jättenoga att uppge ett mobilnummer så att de kunde SMS:a mig när det var klart. Jag hade föredragit att få det med epost istället eftersom jag ju inte hade någon annan mobiltelefon. Det var ju den som behövde service. Hur som helst. Jag tror att jag hade in mobilen tre gången innan de gav upp och insåg att det inte klarade av att fixa. Jag tyckte då att jag borde ha fått en ny, fungerande mobiltelefon som kompensation, men istället fick jag ett tillgodokvitto på inköpsbeloppet som jag kunde använda i butiken. Kanske, kanske hade det gått att använda även i nätbutiken, men jag är långtifrån säker. I den fysiska butiken var telefonerna något dyrare än på nätet och de hade inte kvar modellen med den färg jag hade (svart!) så jag fick istället lov att ta den lite kitchigare i rosa med blomslingor. Den kostade ytterligare några hundralappar extra. Kändes som en riktigt dålig affär och usel service och jag har försökt undvika dem därefter.

Lite senare var det dags att köpa en mobiltelefon åt sonen. Då bojkottade jag tidigare företag och valde det stora, tyska, mediaföretaget istället. Det visade sig rätt snart att någonting var fel. Det fanns inga ringsignaler och telefonen reagerade inte det minsta då man ringde till den. Vi åkte tillbaka och reklamerade, taggade till tänderna för att kämpa för vår rätt. Vi blev mottagna på bästa sätt och fick förklara vad som inte fungerade. De testade att ringa till telefonen och såg genast att någonting var knas. Sedan fick vi en ny, fungerande, telefon på direkten och kunde nöjda åka hem igen.

När jag så småningom skulle slå på stort och skaffa mig en privat smartphone valde jag förstås att köpa den där jag visste att de hade en service som satte kunden i fokus. Tur det för även denna gång råkade jag ut för ett riktigt måndagsexemplar. Telefonen startade om sig själv hela tiden. Ibland var den bara frågan om sekunder mellan omstarterna. Inget problem att byta den, men jag drar mig verkligen för att skaffa en ny telefon nu trots att den jag har börjar bli väldigt åldersdigen och bete sig konstigt. Dessutom tycker jag att formatet är så behändigt på den jag har nu.

När jag under förra året bytte jobb var det dags för en ny jobbmobil. Det blev problem med installationen och jag är fortfarande inte riktigt säker på om allt verkligen blev som det skulle. En sak som jag länge tyckte var lite underligt var att personer som försökt få tag i mig aldrig pratade in något meddelande. Det hände att någon frågade när jag ringde om jag hört meddelandet, men det dök aldrig upp något. Jag tänkte inte så mycket på det förrän nu i våras då det trasslade till sig en hel del för mig för att ett par meddelanden inte nått fram. Då började jag nysta i det och blev skickade lite fram och tillbaka innan det till slut löste sig. Det visade sig att jag hade blivit inlagt i fel typ av grupp, under någon slags växel, så det skickades inte ut några SMS när det kom in meddelande till röstbrevlådan och jag visste inte alls vilket nummer jag skulle ringa för att lyssna av den. Nu verkar det fungera som det ska, men det är ändå aldrig någon som talar in någonting. Jag undrar hur många viktiga meddelanden jag missade tidigare för vid vissa tillfällen då jag hade haft mobilen avslagen hade jag förväntat mig att någon skulle ha hört av sig.

Det finns ytterligare ett par närbesläktade mobilmardrömmar, eller snarare sanndrömmar, som jag skulle kunna ta upp i sammanhanget, men det får räcka med detta.