Tro det eller ej, men ibland kan det faktiskt vara positivt med missuppfattningar. I just det här fallet blev det riktigt lyckat, men mer om det längre ner. Det kan vara lite som när man läser en bok. Då får man genom sin fantasi och erfarenhet själv fantisera ihop sina egna bilder till den genom att fylla i informationen som saknas i beskrivningen. Flera personer kan ha läst samma bok, men ha helt olika uppfattning om hur det ser ut i bokens värld, olika filmatiseringar. Så var det i detta fall, eller kanske snarare så att all information fanns, men att jag la till information som jag trodde saknades.
Ett tag löste vi, i synnerhet jag, väldigt mycket sudoku. Nu blir det rätt sällan, men ändå någon gång emellanåt. Ibland kan det vara lite knepigt att hitta vilka siffror som ska vara var och då skulle det vara bra med någon form av markeringar. C berättade att hon brukade använda prickar för att se hur många siffror som kunde vara i respektive ruta. Vilken strålande idé tänkte jag. Då kan man ju se visuellt hur det hänger ihop genom de mönster som bildas av prickarna. Det underlättar den fortsatta lösningen. Genial idé! Fast C hade inte tänkt i strukturer utan bara i antal. Jag däremot tänkte det som en tärning, fast med nio prickar, tre per rad. Det tänket har vi sedan fortsatt att använda. Varje prick motsvarar en siffra och man kan lätt utesluta vissa siffror från en ruta genom att se att den siffran måste vara i en annan ruta. Det är svårt att beskriva i ord, men i bild blir det tydligare. Fast helst ska man nog beskriva det live så att säga.
Utöver prickarna brukar vi även sätta en markering i kanten när till exempel alla treor är utplacerade. I det fallet sätts markeringen efter den tredje raden. Är åttorna klara markerar man det på rad åtta.
