Från lek till allvar

Tänka sig, ytterligare ett år har gått och bloggen fyller nu åtta år. Den har kommit att bli en kär och viktig del av mig och det hoppas jag att den ska få förbli.

Åtta är en symbol för oändlighet och ett konstant flöde av energi och kraft. Det är ofta relaterat till materiell rikedom, pengar och framgång i affärer. Om man tippar omkull åttan så blir det ett oändlighetstecken. Det får mig att tänka på Konsum, vilket i sin tur leder tankarna till apelsinisglass doppad i choklad som brukade inhandlas på Konsum i Gustavsberg under mina barndomssomrar.

I Kina är åttan extra betydelsefull som lyckotal. Det kinesiska ordet för åtta liknar ordet för välstånd. Vid OS i Beijing 2008 drev man igenom att senarelägga tävlingen så att invigningen kunde hållas 080808, med starttid kl 08:08 på kvällen (lokal tid). Det är det starkaste minnet jag har från det OS:et, men så är jag ju också mer intresserad av siffror och bokstäver än av sport.

Trots åttans fina status står 08:or inte högt i kurs. Det känns ändå som det har blivit bättre sedan riktnummerområdet utökades till att även omfatta Stockholms kranskommuner med såväl tätorter som landsbygd, vilket visst skedde redan i slutet av förra seklet. Tänk vad tiden går. En del vet nog inte ens vad en 08:a är och det är kanske inte så konstigt när merparten av alla telefonnummer i dag börjar på 07 och inte säger ett dyft om var i landet innehavaren hör hemma. Det var förresten lite roligt på 1980-talet då nästan ingen hade tillgång till mobil telefoni (läs släpbar). När vi var ute på bil- eller båtresa brukade pappa ha fullt sjå att förklara för de som ringde att han inte hade möjlighet att svänga förbi lite snabbt för att hjälpa till med någon brådskande elinstallation för han befann sig flera timmars resväg hemifrån. Nuförtiden förutsätter man snarare att den man ringer inte är hemma utan på språng någon annanstans.

I dag är det långfredag, en dag som inte precis brukar förknippas med lyckodagar. Fast på påskdagen, i övermorgon blir det annat liv i skällan. När död vänds till liv blir det glädje och jubel.

Den här veckan kommer att gå till historien, om inte globalt så åtminstone på min arbetsplats och i synnerhet på min egen enhet. Världsläget överlag blir man tyvärr mest deprimerad av i nuläget, ren och skär galenskap, och världsekonomin vacklar betänkligt, men det läggs det nog med fokus och oro på redan som det är så det överlåter jag till andra att debattera.

Veckan började rätt lugnt för min del. Det var en del trassel med stopp i trafiken på vägen till jobbet, eller snarare brist på stopp eftersom pendeltåget måste köra förbi vissa stationer på grund av något växelfel. Det gällde att kliva av i tid och ta en annan väg för att slippa åka fler stationer extra. Väl framme på jobbet visade det sig att alla skrivbordsplatser på vår hemmayta var upptagna. Jag valde ett bord utan skärmar istället, men datorn laddade ur så jag behövde hitta en laddsladd. Det låg ingen laddsladd i min väska och inte i skåpet heller för den hade förstås blivit kvar hemma. Jag fick leta runt efter en plats i någon av de andra huskropparna istället. Det löste sig efter ett tag, precis innan datorn hann ladda ur helt. Fast skärmarna fick jag förstås inte igång. Alltid är det någonting som strular,. Det är väl lite så livet är.

I tisdags eftermiddag tog jag ledigt för att gå till frisören och sedan ägna mig åt en del föreningsarbete. Det känns skönt att vara sommarklippt och fin istället för att se ut som en levande rishög. Sedvanlig körövning på kvällen. Onsdagen inleddes med tandläkarbesök, första gången på hemmaplan. Det kändes bra att slippa den långa resvägen som jag haft till min tidigare tandläkare och det blev inte alls lika svindyrt heller. Jag känner mig nöjd med bytet. På onsdagskvällen skrev jag ihop en ny låttext till en fotbollshymn som verkade klart sjungbar.

Efter diverse möten i torsdags var det dags att tacka av min kära kollega. Vi kommer att sakna henne och hon kommer att sakna oss nu när hon nu tar sig an nya utmaningar, men det kommer att gå fint för oss alla. Det var riktigt många som anslöt till avtackningen. Det blev tårta, tal och överlämning av present. Jag tror att det är första gången som en avskedspresent faktiskt verkar ha prickat helt rätt. Så kom vi då till avtackningens (anti)klimax. Jag fick med mig alla på min enhet att framföra min hyllningstext till vår fotbollsbitna kollega. Vi hade tyvärr inte hunnit öva innan, men hur svårt kunde det vara? Oj, oj, oj, utan någon form av intro var jag helt borta redan från början och de andra skulle ju hänga på mig. Jag borde ha övergått till att läsa upp texten istället (för den tycker jag fortfarande att jag verkligen fick till). Kollegan lyckades åtminstone uppfatta vilken melodi det borde ha varit och framträdandet har blivit lite av en snackis efteråt. Det är förmodligen ingen som tror att jag normalt sett kan sjunga. Hade det varit för några år sedan så hade jag väl velat sjunka genom golvet, men nu kändes det mer fint att de andra ville hänga på och att vi försökte tillsammans. Vi gör inte så mycket väsen av oss normalt, rent socialt, vilket gjorde det lite extra speciellt. Sammansvetsande teambuilding på ett nytt sätt.

I fredags var det kollegans sista dag hos oss. Det blev en fin dag med mycket tid för samvaro och samtal och återkommande skrattattacker, mestadels kring torsdagens ”succeframträdande”. Jag skrattade så att tårarna sprutade. En annan kollega jämförde vårt framförande med en barnteckning, vilket var en fin och kärleksfull jämförelse, och vi har redan fått flera (mindre allvarliga) förfrågningar om att sjunga igen. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det inte skulle gå åtminstone hyfsat, och resultatet ligger helt och hållet på mig och min uppenbara naivitet, inte på mina kollegorna som ställde upp. Det är så fint att se hur vi ställer upp för varandra, hur vi trivs med varandra. På köpet fick jag mig en viktig tankeställare som jag tror att jag behövde.

I går, lördag, ägnade jag mig mest åt välbehövlig vila. Det var lite varmare ute igen så tomatplantorna fick komma ut under dagen både då och i dag. Våren har tagit nya tag.

I dag är det Palmsöndag och var jag kyrkvärd under förmiddagen. Palmsöndagen är dagen så fasteinsamlingen avslutas och traditionellt är det också då som insamlingsbössorna lämnas in under gudstjänsten. På Palmsöndagen får alltså bössan följa med in i kyrksalen istället för att lämnas kvar ute i vapenhuset, fast nuförtiden är bössorna främst digitala.

Jag var nog lite trött när jag läste igenom dagens texter i går för när jag läste dem i dag kände jag inte riktigt igen dem. Efter mässan, när jag hade diskat och torkat nattvardskärlen, plockat undan textilierna, räknat kollekten och tagit en snabb fika, gick jag och maken hemåt. Vi tog med oss varsin (tom) soppåse som vi under vägen fyllde med skräp. Vi kom inte speciellt långt innan påsarna var fulla, men det kändes gott att åtminstone göra något åt närmiljön. När vi kom hem satte jag på tvättmaskinen som jag hade förberett under morgonen. Efter en enkel lunch la jag mig och sov i nästan två timmar och sedan var större delen av dagen, och helgen, slut. Hängde tvätt, åt middag (rester från veckan) och tittade på Mästarnas Mästare. Under middagen fick vi förresten besök på tomten av ett rådjur. Det var förmodligen han som åt upp all bark på vår meterhöga tallplanta häromdagen, så nu lär den väl inte överleva.

Snipp snapp snut så var veckan slut.

På jobbet har jag börjat utnyttja möjligheten att rådfråga Copilot. Det kan vara när jag behöver svar på en fråga eller inte riktigt hittar rätt funktion i något av Microsofts program, men oftast är det för att leta reda på dokument eller korrespondens som jag vet finns någonstans men inte lyckas hitta på egen hand. Ibland får jag riktigt dåliga svar, men oftast leder det mig rätt eller åtminstone en bra bit på väg.

I dag hade jag i vanlig ordning idétorka när det var dags att komma på någonting att skriva om. Visst det finns väl alltid saker att skriva, men vissa saker har jag inte lust att skriva om och andra vill jag inte skriva om just här eller så hittar jag inte tillräckligt med inspiration för att lyckas få ihop en bra text. Jag kan väl testa med att fråga Copilot, tänkte jag. Sagt, eller åtminstone tänkt, och gjort, men innan jag skriver vidare om det så kanske det kan vara bra att förklara lite vad Copilot är. För enkelhets skulle bad jag Copilot att svara även på den frågan.

”Copilot är en AI-kompanjon skapad av Microsoft, designad för att vara din hjälpsamma följeslagare i samtal och problemlösning. Jag kan ge information, idéer, tips och stöd, oavsett om det gäller kreativt skrivande, vardagsproblem, faktagranskning eller bara ett trevligt samtal.

Mitt mål är att vara intuitiv och inspirerande, samtidigt som jag anpassar mig till dina behov. Jag älskar att dela kunskap, väcka tankar och hjälpa dig utforska världen—allt från det stora och komplicerade till det lilla och personliga. Lite som en samtalspartner med oändligt bibliotek och en touch av humor.”

Där verkar han (eller är det en hon, eller visst ja, det är ju ingen människa utan mer en det) redan ha börjat bekanta sig med mig utifrån den konversation vi haft tidigare och som jag nu tänkte dela med mig av här.

För att få så bra svar som möjligt är det viktigt att försöka få in frågan i ett sammanhang. Vad är jag ute efter och varför? Helst ska man vara trevlig också för det ger bättre svar, precis som vid mänsklig interaktion alltså. Jag var nog mer neutral än trevlig, men inte direkt otrevlig i alla fall. Min fråga, som inte var någon fråga i egentlig mening, blev ”Jag har en blogg där jag skriver om lite av varje, beroende på vad jag känner för. Jag skriver minst ett blogginlägg i veckan. Nu skulle jag behöva tips på vad jag kan skriva om.”

Svaret kom omedelbart.

”Vilken fantastisk vana att ha en blogg där du kan uttrycka dig! Här kommer några idéer för ditt nästa blogginlägg:

1. En dag i ditt liv – Ge dina läsare en glimt av hur en vanlig dag ser ut för dig. Kanske dela några foton som illustrerar ögonblicken.
2. Dina tankar om ett aktuellt ämne – Vad pågår i världen eller i din stad som fångat ditt intresse?
3. Bok- eller filmtips – Recensera en bok, film, eller serie som du nyligen läst eller sett.
4. Personligt mål och reflektion – Dela ett mål du nyligen har nått eller ett mål du arbetar mot. Det inspirerar andra!
5. Ditt favoritställe i staden – Berätta om ett mysigt café, en park, eller någon annan plats som betyder mycket för dig.
6. Ett recept eller en hobby – Om du gillar matlagning eller har en hobby, dela något om detta med dina läsare.
7. ”Vad jag har lärt mig på sistone” – Reflektera över en insikt eller erfarenhet som har påverkat dig.
8. En lista över dina favoriter – Favoritlåtar, filmer, platser att besöka, eller något annat som känns personligt och kul.

Vilken av dessa idéer känns mest rätt för dig? Eller kanske har du själv någon tanke som vi kan utveckla!”

Kul med lite inledande smicker. Det ger pluspoäng. Jag gick igenom förslagen ett och ett. En dag i ditt liv? Nej, det har jag redan skrivit om tillräckligt och jag har inga nya bilder att illustrera det med heller. Dina tankar om ett aktuellt ämne? Nej, världsläget i dag känns ju mest deprimerande. Bok- eller filmtips? Kommer inte på någonting sådant just nu. Personligt mål och reflektion? Nån annan gång kanske, nu har jag ingen lust. Ditt favoritställe i staden? Vad skulle det vara? Ett recept eller en hobby? Det har jag redan skrivit om och just nu kommer jag inte på någonting ytterligare. ”Vad jag har lärt mig på sistone”? Det hade ju kunnat vara någonting, men vad har jag lärt mig som kan vara värt att dela med mig av i detta forum. En lista över dina favoriter? Ja, kanske det, men inom vilket område? Jag måste nog be om ytterligare råd.

Jag fortsatte konversationen med min interaktive kompis. ”Det är mycket av just detta som jag brukar skriva om, men just nu hittar jag ingen inspiration kring det. Listor över favoriter är lite nytt, men jag behöver fler förslag på områden som kan listas.”

Svaret lät inte vänta på sig denna gång heller.

”Förstår! Listor kan verkligen vara ett härligt format att utforska. Här är några områden du kanske inte har tänkt på än, men som kan ge dina läsare något nytt och spännande att läsa:

1. Favoritcitat eller inspirerande ord – Citat från böcker, filmer, eller personer som har påverkat dig.
2. Oväntade kombinationer – Kombinera två saker du älskar, t.ex. ”Mina favoritfilmer kopplade till resmål jag vill besöka.”
3. Platser jag vill besöka – En drömmig lista över städer, länder eller till och med lokala platser du vill uppleva.
4. 10 saker som gör mig glad just nu – En uppmuntrande och positiv lista över små saker som lyser upp din vardag.
5. Historiska händelser jag fascineras av – Perfekt för läsare som gillar historia.
6. Vardagshacks eller lifehacks – Smarta tips för att göra livet enklare, kanske specifikt för din egen rutin.
7. Dolda pärlor i musikvärlden – En lista över låtar eller artister som du tycker fler borde känna till.
8. Saker jag önskar jag visste tidigare – Reflektioner och lärdomar som kan hjälpa dina läsare.
9. Mina favoritkombinationer av smaker – Dela ovanliga eller oväntade smakkombinationer som du älskar!
10. Egenskaper eller färdigheter jag beundrar hos andra – Ett introspektivt ämne som kan inspirera läsarna att fundera över sig själva.

Kanske någon av dessa idéer kan sätta igång din inspiration? Eller vill du att jag gräver ännu djupare inom ett visst tema?”

En del av detta var i och för sig rätt bra tips, men det skulle kräva mer tid och engagemang än vad jag kunde uppbåda där och då, eller här och nu. Det som låg närmast till hands var väl 10 saker som gör mig glad just nu. Fast så många kom jag inte på, åtminstone inte för en mer officiell lista. Nej, det där gav mig ingen vidare inspiration ändå. Kanske lika bra att ta en paus och ge några väldigt ledsna krukväxter vatten. Så fick det bli och rätt vad det var så kom inspirationen. Varför inte skriva om just Copilot? Jag hade ju till och med skrivit upp det som en sak att skriva om någon gång även om jag inte alls tänkt göra det på det här sättet.

I kväll tog vi en promenad i mörkret i hopp om att kanske, kanske få se lite norrsken. Det fick vi tyvärr inte, men det var var ändå lite häftigt att få se alla stjärnor som gnistrade i skyn, och roligt att en del av dem lyckades fastna på bild.

I övrigt under helgen har vi ordnat födelsedagsfirande med våfflor; först matiga våfflor med räkor, rödlök, mm och sedan efterrättsvåfflor med grädde och hemlagad björnbärssylt. Det smakade fantastiskt gott. I dag, på Marie bebådelse, har jag varit kyrkvärd. Kören SångGlädje sjöng och det var ovanligt många församlingsbor i bänkarna. Sedan har tiden ägnats åt vila och föreningsverksamhet – protokoll, beskrivande texter, uppdatering av medlemslistor och mötesförberedelser. Det var nästan så att jag glömde att jag skulle skriva någonting här också. Nu ska jag återgå till mitt fixande igen så att jag blir klar med det någon gång. Skönt i alla fall att jag kan jobba hemifrån i morgon.

Jag känner mig väldigt trött nu i kväll, trots att jag sovit middag i 2 1/2 timme (jag var i och för sig vaken från fyra i natt). Jag hade velat gå och lägga mig tidigt, men kom på att jag inte har skrivit något blogginlägg denna vecka. Vad ska jag hitta på att skriva om som inte behövde bli så långt? En dikt kanske? Om vad? Eller en limerick, fast den måste ju ha ett innehåll och en knorr. Suck!

Jag gjorde ett försök ändå och lyckades knåpa ihop detta lilla mästerverk (nåja).
Det var en kvinna i Bro
Som var trött må ni tro
Ett blogginlägg skulle ut
Hon kom på det till slut
När fantasin likt fröna fått gro.

Nåväl, den blev ju rätt hyfsad ändå, men behöver kanske utvecklas en aning. Ett blogginlägg kan väl inte vara så viktigt att det kommer före sömnen? Nej, egentligen inte, men jag håller hårt på mitt mål att få ut minst ett inlägg varje (kalender)vecka och nu när jag klarat av det i snart åtta år så vill jag ju inte bryta den trenden. Ett självpåtaget måste med andra ord, men samtidigt inspirerande även när inspirationen saknas.

Medan middagen stod på spisen passade jag på att plantera om mina paprikaplantor och så lite nya fröer. Jag sådde lite i morse också. Tomatplantorna får jag försöka skola om till veckan när de har växt till sig lite ytterligare (och jag orkar ta itu med dem). Det blir i alla fall väldigt få sorter i år för jag hade tydligen tagit slut på fröerna och missat att ta nya av mina favoritsorter.

För övrigt har jag även läst ut Keplers Sömngångaren, vilket passar in rätt bra in på temat trötthet. Jag hade som mål att läsa ut boken före bokrean eftersom jag vet att Keplers böcker alltid brukar dyka upp där. Rean börjar i övermorgon, så den delen lyckades jag också med, utöver att få ihop veckans blogginlägg alltså. Hurra, vad jag är bra alltså, hela två mål uppnådda i dag.