Från lek till allvar

Ett skrivfel i lokaltidningen i dag väckte lite funderingar. Hur ser en skidsko ut och hur fungerar den? Är det som någon form av snösko, fast med skidor? Kanske är det som en sko med utfällbara broddar, där man fäller ut skidor istället för broddar, eller drar man ut dem mer som med ett stålmåttband? Det behöver nog vara någon form av platåskor för att skidorna ska få plats i dem. Vad är det för material? Är de tunga, lätta, sköna, otympliga? Hur ser egentligen marknaden ut för skidskor? Tror du att det är någonting att satsa på framöver?

Det har blivit så tufft i samhället och det där med återhämtning är ingenting som prioriteras utan det ska vara full fart och presteras på topp precis hela tiden, annars blir man inte inkluderad utan räknas bara som en belastning… Det är så lätt att fastna i den typen av offerrollstänkande. Visst är det mentalt och psykiskt krävande på ett helt annat sätt i dagens samhälle med allt informationsbrus, kontakter över hela världen och mycket tankearbete i jämförelse med hur det var i det gamla bondesamhället som var fysiskt tungt men mer lokalt och utan ständig uppkoppling.

Fast är samhället bara en amöbaliknande massa, helt skilt från dig och mig? Någonannanismen? Det är vi alla som utgör samhället. Om det ska kunna förändras till det bättre måste vi sluta leka följa John och sluta skylla på samhället. Livet blir så mycket rikare när man inser att livet inte alls går ut på att göra allt bäst och mest. Det är förresten ofta andra personer och lösningar än de bästa som belönas. Världen är inte rättvis, och kommer aldrig att bli det. Vi har alla olika förutsättningar och vi hanterar dem på olika sätt. Den som i andras ögon verkar lyckad och framgångsrik är det kanske inte alls i sina egna ögon. Det vet vi ingenting om.

Vi kan bara förhålla oss till de förutsättningar som vi har fått och försöka förvalta det på bästa sätt. Vi behöver inte gilla det, men vi kan försöka påverka det vi kan påverka och acceptera det som inte går att påverka. Vi behöver följa lagar och regler som vi gemensamt satt upp för att samhället ska fungera, men vi måste sluta försöka vara på ett visst sätt för att (vi tror att) samhället kräver det och börja vara äkta utifrån oss själva. Vi behöver inte rädda världen, men vi behöver inte heller fastna i motsatsen och bara se oss själva som offer. Själv gör jag det jag kan, fast jag inte alltid vågar. Ibland blir det bra och ibland blir det mindre bra, men det är mänskligt och ger viktiga erfarenheter till nästa gång. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Vill vi ha en förändring så måste vi börja med oss själva!

Jag är inte precis någon mästerkock, men för det mesta blir nog maten ätbar utan kväljningar och en del rätter blir rentav rätt goda. Det kan ju vara rätt roligt att laga mat, speciellt om man gör det tillsammans. En sak jag funderat en del på är att synen på mat har blivit så onaturlig. Visst, det är jättepopulärt med matlagnings- och bakprogram i alla dess former där de har tillgång till utsökta råvaror (lyckostar), men även om man kanske lär sig något litet knep så handlar det ju snarare om underhållning än undervisning.

Fisk har varit rektangulär och benfri så länge jag kan minnas, eller nja, jag brukar allt som oftast få ben i mina bitar ändå. Fast i min ungdom var det åtminstone fortfarande fisk rent råvarumässigt. Nu går det knappt att få tag i rent kött eller fisk även om man försöker, såvida man inte köper direkt från bonden eller fiskaren. Påsen jag köpte med frysta kycklingfiléer innehöll endast 87% kyckling, och då var det ändå den sort jag hittade som innehöll mest (!) kyckling. Färska filéer var tidigare bättre, men nu är även de mörade, åtminstone de senaste gångerna jag har tittat efter. Möra mig hit och möra mig dit, men någon stekyta går det i alla fall inte att få längre. Allting blir ju kokt, möjligen går det att få till lite yta om man grillar istället (om inte glöden slocknar av allt vatten). Än så länge är det oftast lite bättre med fisken, men jag köpte laxfiléer en gång som visade sig vara så uppumpade med vatten att det mest blev en oformlig gegga av dem i stekpannan. Det gäller alltså att läsa innehållsförteckningen ordentligt för det man tror sig köpa är inte alltid det man får. Jag brukar titta på huvudråvaruinnehåll, salt-, vatten- och sockermängd och försöka välja det som är minst dåligt (hade velat skriva bäst, men det känns fel i sammanhanget). Helst ska det förstås inte ha transporterats över halva jordklotet heller.

Frukt och grönsaker går säkert en liknande framtid till mötes även om själva innehållet inte manipuleras i samma utsträckning. De kan t ex vaxas för att öka hållbarheten. Trenden verkar annars gå mot att allting ska plastas in – gurka, paprika, morötter (om än inte styckvis ännu) och broccoli. Hur mycket plast som helst som bara åker rätt i soporna (nåja, återvinningen förstås, men ändå).

Det var veckans spaning. Nu ska jag gå och koka ihop lite middag.

Nu när jag slutat försöka tänka ut någonting att skriva om så kom jag förstås genast på någonting att skriva om, någonting veckoaktuellt.

I måndags, då de pandemirelaterade restriktionerna skärptes, skickades det ut ett SMS till alla aktiva svenska mobilnummer för att nå ut till Sveriges befolkning och (antar jag) betona vikten av att ta restriktionerna på allvar och följa dem.

”Information från myndigheterna: Följ de nya skärpta råden för att stoppa spridningen av covid-19. Läs mer på webbplatsen Krisinformation.”

Min reaktion blev ändå lite av Var detta allt? Hur når man ut till alla dem som inte har svenska som första språk? Är det inte just de som varit extra svåra att få ut informationen till? Och hade det inte underlättat om webbplatsen länkats, eller kraschar Krisinformationssidan om alltför många hittar dit alltför snabbt? Hur många bryr sig ens om att göra sig besväret att leta upp sidan och gå in där? Många frågor, få svar.

I fredags meddelades det att restriktionerna skärps ytterligare från och med julafton. Det är allvar nu (har väl varit rätt länge) och det är av största vikt att var och en tar sitt ansvar för att i möjligaste mån undvika att sprida smittan vidare. Tro det eller ej, men just precis du kan faktiskt drabbas, och just du kan sprida smittan vidare, och det vill du väl inte egentligen även om du på något sätt gärna tror att just du är odödlig och undantagen.

Det här året blev inte alls som planerat, men vi får alla försöka göra det bästa av det ändå. Året är snart slut, ett år som kommer att gå till historien, men pandemin lär kvarstå flera månader ännu. Tids nog kommer vi att komma igenom det, men vi måste alla hjälpas åt.

Var rädd om dig och om dina medmänniskor!

Såhär i juletid är det vanligt med julkalendrar. På jobbet har det ofta varit tävlingar där man ska besvara en fråga varje dag och sedan skriva ihop ett julrim på slutet för att få chansen att vinna en mössa eller någonting annat. Fast i år är det ett annorlunda år och det gäller även julkalendern på jobbet. Det är ingen tävling, bara vinster, till alla som deltar. I detta fall är vinsterna också mycket större än småattiraljer som går att slå in i ett paket.

Vi arbetar med konceptet kollektiv intelligens och dess fyra förmågor, varav reflektionsförmågan är en. Detta har förändringsledarna tagit fasta på och varje dag fram till jul får vi ta del av olika ämnen att reflektera över. För egen del är jag rätt invand med det nu, men det är ändå bra med en påminnelse och jag tror att många kan ha nytta av att ta sig en stund varje dag och fördjupa sig lite i de budskap som framförs. Jag tycker att det är en helt strålande idé.

Varje ”reflektionslucka” inleds med en bakgrundsbeskrivning. Det skulle bli för mycket att ta med allting här, men jag vill åtminstone ge en liten resumé av de olika reflektionsfrågorna som delgivits hittills. Vem vet, kanske återkommer jag till delar av detta någon gång framöver.

• Reflektion: Hur ofta tillåter du dig själv att stanna upp i vardagen? Är det tillräckligt? Kan du skapa fler tillfällen?
• Aktivt lyssnande: Reflektera över hur bra lyssnare du är och hur du visar din motpart att du ser hen och är med i samtalet.
• Tillit och gemenskap: Reflektera över hur förutsättningarna för att skapa en gemenskap inom ditt team ser ut. Hur kan du bidra till fler möjligheter att lära känna dina kollegor?
• Feedback och uppskattning: För att som mottagare kunna agera på den feedback som vi får behöver den vara specifik och fokusera på ett beteende, en handling som går att observera (något vi säger eller gör). Reflektera över hur du använder dig av feedback i ditt arbete. När var det senast du gav eller bad om feedback?
• Inkludering: ”Diversity is being invited to the party; inclusion is being asked to dance” är ett citat, och en boktitel, av Verna Myers. Fritt översatt är det ungefär ”Mångfald är att få en inbjudan till festen, inkludering är att bli uppbjuden till dans.” Reflektera kring citatet utifrån att grupper som präglas av mångfald presterar bättre än homogena grupper, när man drar nytta av mångfalden och man inkluderar. Vilka beteende skulle du kunna börja med eller göra mer av för att de som är bjudna på festen/mötet ges möjlighet att dansa/bidra?
• Återhämtning: Pauser är avgörande för din återhämtning och din prestation. Hjärnan behöver vila! Reflektera kring om du låter hjärnan vila och återhämta dig. Hur ser din metod ut?
• Dina styrkor: Många forskare är i dag överens om att det är betydligt mer effektivt att tillvarata och bygga vidare på dina styrkor än att åtgärda dina svagheter om du vill nå verklig framgång i livet. Reflektera över vad du har för styrkor och om du tillvaratagit dem på rätt sätt?
• Personligt ledarskap: För att kunna leda andra måste du kunna leda dig själv. När du vet vem du är och vad du vill förstår du dina reaktioner och kan påverka ditt agerande. Först då kan du också leda andra effektivt. Reflektera kring hur du skulle kunna utveckla ditt personliga ledarskap?
• Höjdpunkter 2020: Reflektera över dina höjdpunkter under 2020.
• Kundfokus: Reflektera över hur ditt arbete påverkar våra kunder. Hur märker kunden i slutändan att du har gjort ett bra jobb?

Huvudvärk från morgonen och hela dagen,
i tillägg till detta rätt körig i magen.
Det har säkert att göra
med att jag i går måste köra
för att läkarbesök med sonen göra,
men nu ska ni få höra.

Efter alltför många mil
i en bullrig bil
slog trafiken stopp
och vi blev fast som i en propp
Väl framme fick vi genast vända
för tiden var ju ändå snart tillända.

I januari blir det nytt försök
men då får maken rodda hans besök.
Jag känner mig ändå gla’
att jag faktiskt kan köra bil i da’
Inte helt obehindrat tyvärr
men det är ju så livet är.

Här ligger jag på sängen och vilar
medan tinnitusen i huvudet ilar
Maken har just slutat för dagen
och ser nu till att vi ska få nåt i magen.
Det kanske inte alltid låter så
men livet är verkligen värt att leva ändå.