Blog Image

Från lek till allvar

Om bloggen

Vi leker ofta olika former av (tanke)lekar i familjen, speciellt när vi är ute och reser tillsammans. Lekarna är ett roligt tidsfördriv. Här i bloggen delar jag med mig av våra påhitt och idéer kring vad man kan göra tillsammans med lite äldre barn och vuxna med barnasinnet kvar, inte minst när världen inte alltid är så fysiskt tillgänglig för att uppleva saker "live". Här blir det även en hel del tankar och reflektioner kring annat smått och gott i livet. Livet är sällan lekande lätt, men det går oftast att hitta ljusglimtar även när mörkret tycks hopa sig. Det gäller bara att hålla sinnena öppna för det.

Ettårsjubileum

Tankar Postad av Pernilla OwePosted on ons, april 18, 2018 06:45:19

I dag är det precis ett år sedan jag gjorde mitt första blogginlägg. Sedan dess har det blivit minst ett inlägg per kalendervecka. Jag är glad att jag lät ribban ligga kvar på den hanterliga nivån, annars hade jag kanske inte lyckats hålla ut. I början handlade det nästan uteslutande om alla de lekar som vi hittat på, snappat upp och utvecklat genom åren. Med tiden blev det även andra typer av inlägg, främst olika tankar och traditioner, ibland också minnen och (o)tillgänglighetsfrågor.

Det är roligt att skriva, förhållandevis lätt ibland, trögare andra gånger. Fantasin kan tryta, eller så känns det helt enkelt inte rätt för stunden att skriva om någon av alla de idéer till inlägg jag har på lager. Då gäller det att försöka hitta någonting annat istället. Det brukar lösa sig till slut, ja, hittills har det faktiskt alltid löst sig. Det gäller bara att ha lite is i magen.

Under ett år har det hunnit hända mycket, i livet, i mig, med mig. Det har kanske märkts i vissa inlägg även om jag inte skrivit ut det i klartext. Ibland har jag varit frustrerad, andra gånger mer hoppfull. Nu vet jag att det finns ett lyckligt slut, eller kanske snarare en lycklig början, inom räckhåll. Det senaste året har gjort mig klokare, med insikter om både mig själv och personer i min omgivning. Jag har fått lärdomar för livet, en del som man egentligen inte vill ha, andra som hade varit bra att ha fått långt tidigare. Nu är det hög tid att trampa upp en ny stig. Jag ser fram emot att få blicka tillbaka igen om ett år. Då tror jag att det finns en massa trevliga minnen och reflektera över.



Vår

Tankar Postad av Pernilla OwePosted on sön, april 15, 2018 15:08:42

Nu är det äntligen vår och livet återvänder. Denna gång i dubbel bemärkelse. Nu rensar vi bort det vissna och ruttna. Fram kommer det skira och blommande. En välbehövlig nystart. Jag har våndats och tvekat och det har gjort outhärdligt ont under vägen, men till syvende och sist så får ändå den onda sagan ett gott slut.

Karin Boyes dikt beskriver detta så bra, så jag väljer att avsluta med den.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.



Egentid

Tankar Postad av Pernilla OwePosted on sön, april 08, 2018 22:40:02

Jag har ett stort behov av egentid, egen tid, och det tror jag inte att jag är ensam om. Vissa perioder behövs det mer än andra och kanske som mest under perioder då jag inte riktigt tycker att jag har tid till det. Ja, då är det nog dags att varva ner, andas och ta det lite lugnt. Lättare sagt än gjort förstås, men ändå.

Egentid kan handla om att ta en promenad ensam i skogen, pyssla med växter, brodera, läsa en bok eller kanske skriva en. Skrivande är någonting jag ägnar mycket tid åt. Jag har under drygt 39 års tid skrivit dagbok och det har blivit en viktig del av mitt liv, ett sätt att varva ner och reflektera vid dagens slut. Då kan jag gå in i mig själv, samtidigt som jag på något sätt tar in och analyserar hela min omvärld. Ibland skriver jag mindre, ibland mer, men ofta skriver jag relativt mycket. Det speglas inte minst i att jag till dags dato slutfört totalt 122 dagböcker. Tyvärr måste jag väl erkänna att jag under de senaste åren har haft lite svårt att lyckas hålla mig i fas och inte sällan legat både två och tre veckor efter med (ren)skrivandet och då kan det ju bli lite stressande snarare än avstressande. För tillfället, efter att ha varit i det närmaste helt ledig under en dryg vecka, ligger jag i alla fall hyfsat i fas med tiden. Skönt!

Under det senaste året har det hänt väldigt mycket runtomkring mig, en jobbig men också mycket lärorik tid. Då har det blivit extra mycket tänkande och skrivande. Jag valde att bryta ut dessa delar och skriva om det i en egen, extra tjock, bok vid sidan av. Den är så gott som fullskriven nu, lagom till att det har öppnat sig en ny väg framåt. Och ja, jag går faktiskt rätt ofta tillbaka och läser i de olika dagböckerna, inklusive senaste årets specialbok.

Det är också viktigt att hitta tillfällen att ge barnen egen tid, då de får ha respektive förälder för sig själv och vara i centrum. Det behöver inte vara så komplicerat utan är nästan bättre ju enklare det är. Det kan handla om att följas åt till skolan eller till och från träningar, åka till badhuset eller göra en utflykt i skogen. Det viktiga är att man är närvarande, på riktigt och inte bara fysiskt.

De två sista åren har jag och ena dottern haft några dagars semester på tu man hand. Mycket uppskattat av oss båda. Första året åkte vi till Gotland. Vi tältade, cyklade och var på teaterföreställning i en av ruinerna. Väl använda dagar och trevliga minnen att återkomma till. Förra året gick vi två dagar på Sörmlandsleden. Första dagen var riktigt kämpig med stora höjdskillnader och tung packning. Andra dagen var det en betydligt enklare vandring, mer åt promenadhållet. Jag vandrar gärna fler gånger, men då ska jag absolut packa ner tändstickor också så att vi kan göra upp eld att värma oss vid och slipper livnära oss på kalla hot dogs.



Olika perspektiv

Tecken och pepp Postad av Pernilla OwePosted on fre, mars 30, 2018 18:26:31

Jag tänker att verkligheten sällan är helt svart eller vit och att det inte är säkert att någon har fel bara för att någon annan har rätt. Efter ett samtal eller möte är det ofta olika saker som fastnar i de olika deltagarnas minnen. Man ser saker från olika håll och tolkar det utifrån intresse och tidigare erfarenheter. Jag tycker att en tärning kan illustrera det rätt bra.

Titta på bilden!
Vad ser du, och hur skulle du beskriva föremålet?
– Det ser ut som en kub i trä med rundade hörn. Jag ser tre sidor med en, två respektive tre prickar. En tärning! Eftersom jag vet sedan tidigare att två motstående sidor på en tärning har sju prickar tillsammans så kan jag lista ut hur tärningen ser ut på baksidan.

Vi har en känsla även för det fördolda. Fast utifrån bilden kan vi egentligen inte vara säkra. Den som gjort tärningen kanske inte kände till regeln. Det kanske inte ens är en tärning, fast det ser ut som en. Tänk om baksidan är ihålig. Låt oss ändå förutsätta att det är en tärning, men att vi aldrig tidigare sett en sådan. Någon håller upp den med den enprickiga sidan mot dig. Personen mitt emot dig envisas ändå med att beskriva tärningen som ett föremål med sex prickar på sidan. Det ser väl vem som helst att det bara finns en prick?

I det här exemplet blir det rätt tydligt att man kan ha helt olika bilder av samma sak eller händelse, men i ett annat sammanhang glöms det ofta av. Istället för att lyssna på varandra och låta en helhetsbild växa fram så ser man bara en aspekt av helheten. Jag tycker att det är sorgligt med dessa låsningar och avsaknaden av ett vidare perspektiv.



Earth hour

Traditioner Postad av Pernilla OwePosted on lör, mars 24, 2018 21:50:39

Nu har vi just klarat av årets Earth hour med släckta lampor och tända ljus. Med den svenska, förhållandevis koldioxidfria, elmixen är det väl egentligen lite kontraproduktivt, men man kan se det som en symbolhandling. Det syns när man släcker ner och det är bra att åtminstone någon gång få sig en tankeställare. Hur behandlar vi egentligen moder jord?

Själva passar vi gärna på att spela sällskapsspel i ljuslyktornas sken. Detta år fick det bli Femöresgolf (där jag stod som klar segrare) och Kloakråttan (där maken vann). Tidigare har vi spelat Med andra ord, men det blir lite knepigt att göra på bara tre personer. Roligt med sällskapsspel. Ibland skulle jag nog önska att det var Earth hour eller strömavbrott lite oftare. Vi borde kanske schemalägga en spelkväll i månaden? Sedan går det att utöka ytterligare om man skulle vilja.



Då och nu – fortsättning

Minnen Postad av Pernilla OwePosted on sön, mars 18, 2018 23:35:33

Världen är i ständig förändring och det är inte alltid så lätt att hänga med i samma takt. Jag kan känna mig riktigt mossig i vissa sammanhang, men samtidigt jobbar jag på en arbetsplats där vi i många fall ligger i framkant. Det känns givande att få arbeta med just utvecklingsfrågor, även om omvärlden kan kännas lite seg ibland. Det vi började arbeta intensivt med för tio år sedan är nu moget för lite mer storskalig introduktion på marknaden. Själv har jag släppt dessa områden för flera år sedan och det jag gör i dag har inte fullt så långa ledtider utan skulle väl snarare ha behövt bli implementerat i förrgår istället för någon gång i framtiden. Fast nu var det ju inte jobbet jag hade tänkt skriva om.

När jag föddes fanns det bara en tevekanal och de flesta hade inte ens färgteve utan världen fick ses i svartvitt. Sveriges andra kanal kom när jag var ett drygt år gammal och sedan var det två kanaler som gällde en bra bit upp i tonåren. I mitten av 80-talet kom kabelteven. Det testades först i ett par flerfamiljsområden, men vi var också väldigt tidigt ute. Jag tror att vårt villaområde var det första i hela Sverige som fick denna möjlighet. Wow, nu kunde vi välja mellan ett flertal kanaler med serier, musikvideos och annat. Jag minns att det var spännande med reklampauserna också. Det var ju någonting helt nytt. Då var pauserna varken lika många eller lika långa som de kan vara i dag och de var sällan särskilt inriktade mot den svenska publiken heller utan kändes väl mer som någon slags parodiinslag. I dag känns det ibland som att reklamtiden är längre än programtiden. Jag brukar hinna glömma bort vad det var jag tittade på före reklamavbrottet, och därmed riskera att tröttna och missa slutet på det jag börjat se på. Reklamavbrotten är säkert en bidragande orsak till att jag inte tittar särskilt mycket på teve längre. Tittandet har också ändrat karaktär. Det behövs inte längre någon teveapparat utan nu kan man använda sin dator eller till och med titta på program i sin mobiltelefon. Många program kan man välja att se när man vill, utan att först behöva spela in programmen. De så kallade play-kanalerna är mycket uppskattade. Det är inte bara teveprogram som sänds ut utan många privata personer eller grupper lägger ut filmer i ett konstant flöde. I familjen ägnas nu betydligt mer tid åt olika YouTube-kanaler än åt tevekanalerna.

Jag minns också när videobandspelaren introducerades. I början fanns det flera olika system och det är inte alltid det är det bästa systemet som tar hem segern. Vi hade ett system där man kunde spela in på båda sidorna av kassetten och det var väldigt tydligt hur många minuter in på bandet man befanns sig, även om man inte började spola det från början. Nästan barnsligt enkelt, men det slogs ändå rätt snabbt ut av det betydligt mindre användarvänliga VHS (Video Home System). Hur bildkvaliteten skiljde sig vet jag inte. Under början av 2000-talet blev det allt vanligare med DVD-spelare istället och nu verkar det gå mer och mer emot helt digitala lösningar. I den mån man fortfarande spelar in program så gör man det direkt mot en hårddisk och man kan både spela in och titta av samtidigt.

När man var i rörelse då, ja då kunde man ha med sig sin freestyle, en portabel kassettbandspelare, om man ville lyssna på musik eller för den delen ljudböcker. Sedan kom CD-spelaren och därefter den betydligt smidigare MP3-spelaren. Nu handlar allt mer om digitalisering och det ska bli spännande att se vilka lösningar som dyker upp i framtiden.



Sudokuprickar

Lekar och fantasi Postad av Pernilla OwePosted on lör, mars 10, 2018 18:33:00

Tro det eller ej, men ibland kan det faktiskt vara positivt med missuppfattningar. I just det här fallet blev det riktigt lyckat, men mer om det längre ner. Det kan vara lite som när man läser en bok. Då får man genom sin fantasi och erfarenhet själv fantisera ihop sina egna bilder till den genom att fylla i informationen som saknas i beskrivningen. Flera personer kan ha läst samma bok, men ha helt olika uppfattning om hur det ser ut i bokens värld, olika filmatiseringar. Så var det i detta fall, eller kanske snarare så att all information fanns, men att jag la till information som jag trodde saknades.

Ett tag löste vi, i synnerhet jag, väldigt mycket sudoku. Nu blir det rätt sällan, men ändå någon gång emellanåt. Ibland kan det vara lite knepigt att hitta vilka siffror som ska vara var och då skulle det vara bra med någon form av markeringar. C berättade att hon brukade använda prickar för att se hur många siffror som kunde vara i respektive ruta. Vilken strålande idé tänkte jag. Då kan man ju se visuellt hur det hänger ihop genom de mönster som bildas av prickarna. Det underlättar den fortsatta lösningen. Genial idé! Fast C hade inte tänkt i strukturer utan bara i antal. Jag däremot tänkte det som en tärning, fast med nio prickar, tre per rad. Det tänket har vi sedan fortsatt att använda. Varje prick motsvarar en siffra och man kan lätt utesluta vissa siffror från en ruta genom att se att den siffran måste vara i en annan ruta. Det är svårt att beskriva i ord, men i bild blir det tydligare. Fast helst ska man nog beskriva det live så att säga.

Utöver prickarna brukar vi även sätta en markering i kanten när till exempel alla treor är utplacerade. I det fallet sätts markeringen efter den tredje raden. Är åttorna klara markerar man det på rad åtta.



Kampen mot ondskan

Tankar, Tro och bön Postad av Pernilla OwePosted on sön, mars 04, 2018 22:46:44

Kampen mot ondskan, det var temat för kyrkoårets texter i dag, den tredje söndagen i fastetiden. Det är ett högst aktuellt tema som i olika skepnader tycks genomsyra flertalet nyhetsrapporteringar, fast kanske inte just kampen förstås utan främst ondskan själv.

Vad är ondska? Hur uppstår den? Vilka drabbas av den och varför? Är det personerna som är onda, medvetet eller omedvetet, eller är det handlingarna och dess verkningar som är onda. Hos vissa verkar det ligga en medvetenhet bakom, hos andra inte. Effekten verkar dock bli ungefär densamma. Förödande! Jag är verkligen ingen expert på området, men inte direkt någon novis heller. Jag har börjat tänka mig ondskan som en sjukdom, och att det främst är handlingarna som är onda, inte människorna bakom handlingarna. Det gör det både lättare och svårare att hantera. Det kan vara en lättnad att få skilja på person och handling, men det blir samtidigt så mycket större och diffusare.

Hur gör man då? Ja, det finns nog inget bra svar på det. Det går inte att besegra ondskan med svärd utan man måste nog mer tänka som David för att kunna besegra Goliat. Man måste vara modig och försöka tänka utanför boxen. En mycket stor portion tålamod och is i magen kan säkert också hjälpa, men det är nästan omöjligt när man väl befinner sig i klorna på ondskan själv. Man vill inte behöva lugna ner sig eller vänta, man vill att det löser sig nu genast, eller helst ännu tidigare. Så lättlöst är det nog sällan, om ens någonsin, även om det kan tyckas att det borde vara det. Det tar tid och det gör ont, på många sätt. Det gäller bara att överleva, vilket sällan är så bara utan snarare en riktigt hård kamp. Man har inte tålamod, men måste ändå försöka ha det. Det är som med det fackliga arbetet. Medlemmarna ser möjligen de stora dragen, kanske främst i samband med lönerevisionen, men ofta kan det vara de mer osynliga delarna som kan vara de viktigaste. Tyst diplomati.

Varför tycks vissa personer drabbas lättare av ondskans verkningar än andra? Är det bara slumpen som avgör? Jag tror att man på något sätt måste vara sårbar, fast gräver man lite så har nog alla sina akilleshälar. Extra tacksamt tycks det vara att strö salt i öppna sår, men i brist på det så kan även annat duga. De mer lyhörda och känsliga personlighetstyperna som har en förmåga att läsa av skeenden verkar också drabbas hårdare, kanske för att de kan bli ett hot för ondskans framfart?

Viss ondska är nästan omöjlig att besegra, i alla fall inte med mindre än att man själv också går under. Just nu orkar jag inte ta till mig mer. Det betyder inte att jag inte kommer att kämpa vidare så gott jag kan, men jag måste också tänka på mig själv och hitta ett sätt att överleva, inte bara psykiskt utan i förlängningen även fysiskt. Gör jag inte det så finns det ju inte heller något sätt att kunna kämpa vidare på, och det är ingen betjänt utav. Ja, det skulle väl vara ondskan själv i så fall.



Världsböndagen

Traditioner, Tro och bön Postad av Pernilla OwePosted on fre, mars 02, 2018 16:50:50

Världsböndagen firas första fredagen i mars, klockan 18, varje år över hela världen. Varje år utses ett nytt programland, som förbereder dagen utifrån det egna landets traditioner och böneämnen. Årets program är förberett av kvinnor i Surinam. Det handlar om kvinnornas villkor, men alla, såväl kvinnor som män, är välkomna att delta. Kollekten går till stipendier för unga kvinnors yrkesutbildning i utvecklingsländer samt olika projekt. Mycket behjärtansvärt!

Världsböndagen är en lite annorlunda tillställning. Lärorik och tänkvärd. Efter bönen, med mycket textläsning och en del psalmsång, brukar det bjudas på en lättare måltid med anknytning till programlandet.

Det känns faktiskt lite häftigt att delta, i år som textläsare (ledare 1). Jag gillar verkligen högläsning. Samma gudstjänst (fast översatt till det lokala språket) firas runt hela jorden samma dygn den första fredagen i mars. Samma gudstjänst i alla världsdelar. En syskonskara som omringar hela vår jord – i förbön för fred och kristen enhet. Böner beds på mer än 100 språk med början när gryningen kommer i Tonga och slutar 40 timmar senare i Alaska. I Sverige har vi varit med över 80 år – sedan 1931 – och samlas på ca 400 platser.

I Upplands-Bro kommun turas församlingarna sedan flera år tillbaka om med att stå som värdar för kvällen. I år är det Kungsängen-Västra Ryds församling som är värd.



Lovaktivering

Lekar och fantasi Postad av Pernilla OwePosted on sön, februari 25, 2018 07:52:29

Det här är väl ingen direkt lek, men det är i alla fall en form av aktiveringstips. Nu i sportlovstider är det förstås meningen att barnen ska få chansen att vara ute och vintersporta, men det är nog inte helt ovanligt att de mest sitter framför datorn och häckar, åtminstone de lite äldre sportlovsbarnen som får vara hemma ensamma medan föräldrarna arbetar och de som inte har någon fjällstuga att åka till.

Under ett lov för några år sedan gjorde jag varsin lista åt barnen med saker som de skulle göra, utöver det de själva valde att göra under dagen. De fick välja själva från listan, men skulle göra åtminstone en sak per dag från den. Det var lite av varje, dels sånt som föräldrar ständigt tjatar om, dels lite roligare saker. Det kunde vara att plocka undan sin tvätt, prova igenom kläderna i en byrålåda så att de som blivit för små kunde läggas åt sidan, rengöra handfatet, bära ut soporna, skriva en berättelse eller bjuda på efterrätt. Om jag minns rätt så blev det en hel del efterrätt för det var någonting som var roligt att göra. Det smakade också mycket gott och gjorde hela familjen på gott humör, både under tillverkningsarbetet och under efterföljande avsmakning. Ofta blev det kladdkaka, ibland lite lyxigare mintkladdkaka, med grädde. Mumselimums!

Fast i år har vi inga barn hemma som vi kan beordra. De två äldsta är utflugna och den yngsta kommer att vara på resande fot tillsammans med sina vänner under lovet. För hennes del blir det nog ett ovanligt aktivt lov. Det blir det på ett sätt även för mig, om man bortser från det där med lov, för det är ovanligt mycket inbokat under veckan. Intressanta och lärorika möten med både kända och okända personer. Det blir mycket att ta in och smälta.



« FöregåendeNästa »