För många år sedan roade vi oss med att försöka komma på så många djur som möjligt som ofinns i vår herres hage, men som ändå i allra högsta grad existerar. Poängen är att det finns ord som antyder att det handlar om ett djur, men som i själva verket är någonting helt annat. Vår tanke då var att man skulle kunna göra en ABC-bok med minst ett odjur per bokstav. Det skulle vara finurliga bilder och en fyndig text där ordets egentliga betydelse vävdes in i beskrivningen av djuret. Det visade sig finnas böcker där man kommit en bit på vägen med detta, men då handlar det mest om att koppla ord och bild, inte så mycket om att komplettera det med texter också.
Det är kanske hög tid att ta tag i projektet och sätta igång. Det skulle vara riktigt roligt att arbeta med detta, inte minst för att det är någonting som vi skulle göra gemensamt i familjen. Vi har ju en given illustratör och ord är ju lite av ett Owe-signum, så det finns gott hopp om att få till någonting riktigt bra. Det lär antagligen ta flera år att färdigställa, men om man aldrig börjar så kommer man ju heller aldrig i mål. En god början kan ju vara att leta fram listan vi skrev ihop då. Några bokstäver har vi kvar att fylla, men andra finns det flera exempel för. För att inte helt förstöra våra möjligheter att förverkliga idén vill jag inte avslöja hela listan, men några smakprov kan jag bjuda på. Beskrivningarna tänker jag dock inte avslöja så mycket av ännu, men köp gärna ett exemplar av boken, Owes odjur från A till Ö (eller vad den nu kan komma att heta) då den kommer ut runt år 2030.
Vägren – Håller sig helst på sin kant.
Snorkråka – Vanligt förekommande i hela landet. Älskar barn.
Riksdagsval – Dyker upp en dag under nästa år, men det pratas redan om honom så gott som dagligen.
Kyrkoval – Avlägsen, och betydligt mindre känd, släkting till riksdagsvalen. Du glömmer väl inte att mata honom i morgon? Gå och rösta!
Nu är det snart kyrkoval och eftersom jag själv deltar i detta (nåja, helt själv är jag förstås inte) så innebär det en del extra möten för att exempelvis ta fram informationsmaterial, blada i utskick och sådant. I min grupp har vi mycket trevligt tillsammans när vi träffas. På det sättet är jag glad att jag engagerade mig i kyrkopolitiken sedan jag flyttade till Bro. Politik förresten, kan man kalla det så när man är partipolitiskt oberoende? Själv har jag aldrig varit medlem i något parti och har inte planer på att bli det heller, i alla fall inte i närtid. Engagemanget har inte alltid varit så lätt och periodvis har det flutit många tårar och känts riktigt motigt, men då har det alltid funnits stöttning och, ibland ordlös, förståelse från kamraterna. Men nu var det ju inte det jag tänkte skriva om utan en form av uttagningslek som vi kom på i familjen för några år sedan. Det var i samband med att vi fick höra att vår dåvarande kyrkoherde hade sökt jobb på annat håll (vilket hon dock drog tillbaka igen efter intervjun). Hur väljer man ut den kandidat som är bäst lämpad att bli domprost? Eller kanske någon annan kyrklig ämbetsposition? Jo, man har en utslagstävling där det gäller att visa upp sina färdigheter. Har du någon gång sett på Amazing race och följt de olika lagens vedermödor? Om inte så kommer här en kort förklaring innan jag går in på vår egenutvecklade variant, Amazing prayers.
Någon gång emellanåt brukar vi roa oss med att gissa vilka ingredienser maten innehåller. Roligast blir det förstås om det innehåller relativt många ingredienser och gärna några som inte är alldeles självklara. Grytor, sallader och pajer är ofta bra gissningsobjekt, men det går egentligen med vilken maträtt som helst. Man går laget runt och får gissa en ingrediens åt gången tills allt är sagt eller fantasin tryter. Ibland händer det att deltagarna uppfinner helt nya ingredienser. En gång kom ”värme” med som en ingrediens, och visst behövdes det för att få till maten. Lotta tar dock med råge hem priset för trevligaste ingrediensgissningen, nämligen ”kärlek” (sagt med stor ömhet).
För en oinvigd kan många miljöer verka tillgängliga för alla, men man hittar ofta detaljer som gör det svårt i praktiken. Ibland, som på bilden ovan, är det rätt uppenbart vad som felar för att det ska gå att ta sig med rullstol mellan hiss och utgång, men många gånger behöver man veta hur det är för att ha förmågan att upptäcka det. Det är lite som finn fem fel. När man väl hittat det sista felet så förstår man inte hur man kunde missa det tidigare. Det var ju så uppenbart. Ibland visar det sig att det finns någon form av alternativa (nöd)lösningar, men de är sällan tydligt utmärkta eller angivna och kommer därmed inte till användning som det är tänkt. Andra gånger kan det haka upp sig så att det inte fungerar som det är tänkt. Under vår semester med familjen häromveckan blev detta rätt uppenbart, ändå tycker jag att det mesta fungerade riktigt bra. Man kan aldrig gardera sig helt och ibland hjälper det inte hur noga man än försöker vara i sina förberedelser. Se exempel i tidigare tillgänglighetinlägg (Inte lätt att hamna rätt). Vi försöker skratta åt tokerierna så gott det går, men ibland tröttnar man på allt trassel man behöver ta sig igenom i syfte att få leva ett så normalt liv som möjligt. Det påverkar livet mer än man som utomstående tror.