Vi leker ofta olika former av (tanke)lekar i familjen, speciellt när vi är ute och reser tillsammans. Lekarna är ett roligt tidsfördriv. Här i bloggen delar jag med mig av våra påhitt och idéer kring vad man kan göra tillsammans med lite äldre barn och vuxna med barnasinnet kvar, inte minst när världen inte alltid är så fysiskt tillgänglig för att uppleva saker "live". Här blir det även en hel del tankar och reflektioner kring annat smått och gott i livet. Livet är sällan lekande lätt, men det går oftast att hitta ljusglimtar även när mörkret tycks hopa sig. Det gäller bara att hålla sinnena öppna för det.
Jag tänker på Guds svar till Mose när han frågat efter hans namn. Jag är den Jag är. Det har säkerligen gjorts oräkneliga teologiska analyser kring detta och även tvistats om vikten av att använda just detta namn (uttalat Jehova, eller mer troligt Jahve) eller om det mer ska ses som en (av många) beskrivningar av vem och hur Gud är.
Jag kom att tänka på en sak häromdagen. Det sägs ju att vi är skapade till Guds avbild, fast det är kanske snarare en delbild för ingen människa kan väl ensam spegla Gud som helhet. Gud kanske rentav är allas våra goda sidor tillsammans, som en utvald bit av var och en av oss (vi har ju tyvärr så mycket mer än bara goda bitar i oss). Det jag tänkte var att Jag är den jag är också borde gälla för varje enskild människa, inte på ett egoistiskt, självhävdande, sätt utan för att vi alla är pusselbitar i ett större pussel och att varje enskild bit i pusslet är lika viktig för helheten. Vi är bäst på att vara just oss själva, ingen annan är lika bra på det som vi själva, men ibland är det som om vi glömmer bort det och gör allt för att försöka bli någon/något annat för att vi inte tror att det vi är duger. Att vara de vi är är kanske vårt viktigaste uppdrag här på jorden? Om alla pusselbitar är lika så missar vi mångfalden och därmed hela motivet.
Den teologiskt bevandrade tycker kanske att jag svamlar och det gör jag säkert, men vem kan egentligen veta säkert?
Nu när det är högsommar, eller åtminstone borde vara det, så är det också ersättningsbussarnas tid. Under många år har det under de fyra industrisemesterveckorna körts ersättningsbussar delar av pendeltågssträckan från oss och in till stan. Så är det även vid andra ledigheter, såsom över påsk. Huvudanledningen till detta är att de behöver jobba med Mälarbanan, men de passar också på att utföra en del andra arbeten. Förra året utökade de till (drygt) sex veckor med ersättningsbussar under sommaren, samtidigt som de kom på den briljanta idén att stänga av precis hela pendeltågssträckan in till stan. Samma sak i år och det lär nog fortsätta så i bra många år till.
Jomenvisst, de sätter in ersättningsbussar, men i huvudsak är det nu tänkt att man ska använda sig av den befintliga trafiken med bussar och tunnelbanor (ett alternativ som inte existerar där vi bor). För min del har det ändå fungerat rätt bra så resvägen blir trots allt inte jättemycket längre än normalt. Nära tre timmars restid per dag (mot drygt 2 1/2 h i vanliga fall) och extra byten tar ändå på krafterna, men jag kan skratta mig lycklig att jag har ett arbete där jag inte behöver åka in till kontoret varje dag utan kan ta en del av arbetet på distans. Tidigare fick man försöka anpassa semestern efter avstängningarna, men man har ju inte hur mycket semester som helst att ta till, speciellt inte nu sedan trafikavstängningen ökats till över sex veckor.
Att ersättningsbussarna inte längre kör mellan pendeltågsstationerna utan till strategiska platser med befintlig kollektivtrafik gör att vissa sträckor, där tvärtrafik normalt saknas, rentav går snabbare. Vissa platser precis intill någon av pendeltågsstationerna utmed linjen kan däremot ta uppåt dubbla tiden mot normalt att trassla sig fram till.
De extra bytena ställer också till det, åtminstone om man inte åker varje dag och därmed inte har något periodkort. Reglerna säger att byten måste ske inom 75 minuter. Många gånger är det på håret att det går och vissa sträckor är det mer eller mindre omöjligt att hinna. Då kan man få betala dubbla biljetter för halva servicen. Man kan tycka att de åtminstone skulle kunna utöka giltighetstiden för biljetterna eftersom restiderna, speciellt för oss ute i periferin, blir så mycket längre och trassligare, men icke. Att passa på att ta en sväng in till stan med familjen under semestern kan man ju bara glömma. Det kostar helt enkelt mer än det smakar, både i tid och i pengar.
Nu är tydligen även SJ-tågen till Västerås ersatta med ersättningsbussar. Vi testade det i dag och det funkade väl rätt hyfsat. Det var väldigt dåligt skyltat varifrån bussarna skulle gå, inte alls faktiskt. Vi såg inte till någon som helst information om det vid tågstationen heller. Där stod det bara om lokaltrafiken. Vi lyckades hamna rätt ändå som tur var. Jag föredrar verkligen tåget, men det var ändå rätt skönt att slippa ta vår skruttiga bil hela vägen.
En sak som faktiskt blev smidigare med långfärdsbuss än med tåg var bagaget. Det var lätt att ställa in i bussens stora bagageutrymmen. Vi hade lite udda packning, speciellt på ditvägen. En rullgardin och två tomma kylväskor (egentligen tre, men den tredje låg i en av de andra, som alltså inte var helt tom trots allt). Rullgardinsuppdraget får vi slutföra senare för det behövs lite extra verktyg för att få upp den. Kylväskorna blev i alla fall väl använda då vi hjälpte till att frosta av den helt igenisade frysen. Det var flera liter is, så det blev verkligen stor skillnad efteråt. Lådorna går att dra ut igen och dörren går att stänga ordentligt. Roligt att kunna göra en god gärning ibland.
I torsdags hade vi afterwork, eller AW [a-ve] som man väl oftast säger, hemma hos en av kollegorna. Det blev en trevlig kväll med lite småtugg följt av sallad och grillat. Vi avslutade med hemmagjord saffransglass med hallon till efterrätt. Kul att det gick att få till innan den ena efter den andra nu går iväg på semester och lite extra roligt att alla nio kunde vara med denna gång. Vi kunde också sitta ute hela kvällen, vilket knappast hade varit så lockande att göra i dag (13 grader och regn).
Afterwork är en så kallad pseudoanglisism. Det låter som ett anglikanskt uttryck, men är ingenting som förekommer i engelskspråkiga länder utan är väl mer ett svenskt hittepå, ett rätt trevligt hittepå när alla är med på formerna för det.
Det var mitt andra AW under mina fem månader med gruppen. Jag tyckte att det var rätt skönt att slippa allt sorl som brukar vara när man går på restaurang, men nästa gång får det nog ändå bli någonting inne i stan igen så att det blir lättare för alla att ta sig hem efteråt. Allt har ju sina för- och nackdelar.
Jordgubbar hör sommaren till, inte minst midsommaren. För mig och Ch hör det också till dagen före midsommar för då brukar vi ha lite midsommarfirande tillsammans bara han och jag. I år hoppade vi av praktiska skäl över sillen och gick direkt på jordgubbarna och vaniljglass ute på balkongen.
Jordgubbarna var egentligen mer dyra än goda; inte en enda av dem var speciellt söt. Fast det blev en fin stund ändå. Sedan löste vi lite klurigheter tillsammans i den nya Sherlock Holmes boken. Vi fick lite extra tid på oss eftersom mitt tåg hem blev nästan en timme försenat.
De godaste jordgubbarna är nog de från den egna trädgården och en del av dem är alldeles extra goda. Vi hade riktigt god jordgubbsproduktion under några år. Nu får vi bara några enstaka, men dem njuter vi av desto mer.
Ljum är varken varm eller kall utan lite mittemellan, sådär svenskt lagom helt enkelt; ingenting som sticker ut. Trots det kan det just sticka ut och antingen kännas väldigt bra eller väldigt fel.
En fin sommarkväll är ljum och skön och man vill gärna stanna kvar ute och njuta av livet och nuet. Ett ljumt mottagande är däremot inte alls lika lockande. Man känner sig obehaglig till mods. Har jag sagt eller gjort någonting fel? Fast kanske är det bara den andra som råkat vakna på fel sida och har en dålig dag. Ljummet kaffe eller te är sällan någon höjdare, men ljummet vatten kan ibland vara att föredra framför iskallt, speciellt om det är riktigt varmt ute. Jag får i alla fall ont i tinningarna om jag dricker för kallt då.
Nu hoppas jag på många ljumma kvällar då man kan sitta ute och äta, njuta av blomsterprakten och höra fåglarna kvittra. Ha en fin sommar allesamman!
Nationaldagen hamnar ju ibland på helgen (lördag eller söndag) och då blir det en ledig dag mindre i jämförelse mot när det var annandag pingst som var helgdag. Det kompenseras på olika sätt i olika kollektivavtal. En del får ledigt någon annan dag istället under just dessa år. I det avtal jag tillhör så får vi istället en extra dag de år nationaldagen infaller på en tisdag/torsdag (som i år). Då får vi ledigt även på måndag/fredag, det vill säga klämdagen mellan nationaldag och helg. Det gjorde att det blev långhelg för mig nu. Tack och lov för det för veckans inledande arbetsinsats blev tillräckligt intensiv för att räcka för hela veckan. Jag skulle gärna ha ytterligare en dag ledigt nu för det är fortfarande mycket som jag inte alls har hunnit ikapp mig själv med under dessa dagar. Fast lite har jag i alla fall hunnit andas och man kan ju inte få allt serverat på silverfat.
Del av Unionsdräkten
Långhelgen inleddes med sångövning och sång vid nationaldagsfirandet. Det var ett rejält försenat program och lite avslagen stämning, men vi gjorde vårt bästa och jag tycker att vi kan vara nöjda med vårt bidrag till firandet.
Trevligast med dessa dagar var förstås att vår egen kriminolog var på besök. Vi hann få in årets två första naturpassorienteringar och kunde bocka av hela 40% av alla kontroller. Obligatoriska fikapauser efter varje avslutad tur. Jag hittade årets första kantareller. De var riktigt många, men tyvärr fortfarande lite för små för att plocka med hem. Passade på att samla småskräp under skogsturen i går. Det var inte speciellt skräpigt, men vi lyckades ändå fylla en påse med småskräp.
Skräpsamling
Vi har ätit de första smultronen och jag har satt stöd för tomaterna. Sex tomatsorter blev det i år. Vi tog en tur till Uppsala och Skuttunge i fredags för att ge bort några överblivna plantor (gurka, djungelgurka och paprika) och i dag var jag kyrkvärd. En del föreningsarbete blev det också nu i slutet av helgen, men jag lät det åtminstone inte dominera dagarna. Först andas (och i bästa fall sova), sedan lägga tid på annat.
Jag skulle behöva fler (helst helt fria) långhelger känner jag, men i morgon börjar vardagen igen.
I fredags var jag en av många stolta föräldrar, och andra släktingar och vänner, som deltog vid kriminologprogrammets avslutningsceremoni i Örebro. Det var ett fint program med flera bra tal. Såväl talen som de två sångstyckena som framfördes var teckentolkade. Nu grönskar det fick en helt annan dimension med teckenspråk, så vackert och så starkt. Wow, det förgyllde verkligen hela tillställningen. Studenternas tal på slutet var också exceptionellt bra, och roligt.
Ordet kriminologi betyder läran om brott. Det handlar om orsaker, omständigheter, samband, följder och reaktioner. Hur uppstår brottslighet och hur kan den förhindras? Det är många olika faktorer som behöver hanteras och analyseras. I dagens samhälle finns det definitivt mycket att göra inom området så arbetsmarknaden borde vara god.
Vällåst cykel
Den vällåsta cykel på bilden ovan hittade vi i det hus där ceremonin hölls. Det är ett konstverk som väcker en hel del tankar. Jag tänker att en cykel med så här många lås, om än mestadels av enklare modell, inte borde vara särskilt stöldbegärlig. Faktum är att den nog inte skulle vara så användbar för ägaren heller. Det blir för besvärligt och tidsödande att låsa upp och sedan låsa igen att det förmodligen skulle gå fortare att gå. Ibland kan det nog vara så att vår rädsla för att någonting ska hända blir så överdriven att rädslan i sig hindrar oss mer än det vi är rädda för. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet. Lagom är bäst!
Det svenska språket är rätt konstigt ibland. När man säger att det har blivit lite mycket så låter det säkerligen rätt ambivalent för en utföding, eller vad nu motsatsen till inföding ska kallas. Lite mycket har ju ingenting med lite att göra utan betyder snarare mycket i kubik eller mycket mycket. På samma sätt, fast omvänt, är inte mycket lite mycket på något sätt utan lite lite, kanske så lite som det går utan att det blir ingenting.
Nu under maj har det definitivt varit ”lite mycket”, och det kommer att fortsätta åtminstone en bit in i juni. Kanske var det därför vårt gemensamma SL-kort kom på avvägar och hamnade i tvättmaskinen i kväll. Tur att det inte är pappersbiljetter som gäller längre för då hade det inte blivit så bra. Nu hoppas jag att det fungerar som det ska ändå i morgon.
Sextio, det är någonting vi räknar med varje dag, trots att vi sedan länge brukar utgå ifrån tiotalssystemet. 60 sekunder på en minut och 60 minuter på en timme. Året är dessutom 6*60+6 dagar långt, åtminstone skottår som i år.
I går var det makens tur att passera 60-strecket, sist ut i sin brödraskara. Det firades med släktkalas på annan ort. Borta för oss, men hemma för sonen. Kul att det gick att få till så att även han kunde vara med på firandet.
Det blev mycket sång förstås; tolv olika födelsedagssånger och ytterligare ett flertal specialskrivna sångtexter, även talade texter för den delen. Vidare hade vi tipspromenad, ordletor och filmvisning där födelsedagsbarnet fick visa upp sin talang som barnskådis i storebrors Västernfilmer. Snacks, även av nyttigare sort, mat och tårta blev det förstås också. Ingen fiskdamm, men väl varsin glasspinne, som avrundning på tipspromenaden.
På det hela taget tycker jag att det blev en lyckad tillställning. Lite jobbigt med allt rännande mellan festlokal (utan tillgängligt kylskåp) och lägenhet, brist på uppläggningsfat (speciellt rena) och bestick, men det löste sig ju och på köpet fick jag ihop över 10 000 steg under dagen.
Jag skrev kring detta tema även förra året, se Hjälparen kommer. Vi behöver alla hjälp ibland och i dag var det jag och en annan kyrkvärd som fick rycka in då ordinarie kyrkvärd fick hastigt förhinder, sjukdom kan liksom inte schemaläggas utan den kommer när den behagar. Så passande för oss att dagens tema var just Hjälparen kommer. Nästa gång är det kanske vi som behöver hjälpen istället.
Jag kände mig rätt stressad över detta för det var mycket jag hade hoppats hinna med under dagen för att slippa ägna mig så mycket åt det under veckan som kommer. Den är full nog som det är. Det blev ändå några trevliga timmar, inklusive den solvarma promenaden dit och tillbaka. Jag fick prioritera om och skjuta fram en del, men det mest akuta lyckades jag i alla fall få till under kvällen. Det får räcka.
Jag heter Pernilla och bor utanför Stockholm tillsammans med min man. Jag är civilingenjör inom elkraft och arbetar till vardags inom energibranchen. Fackliga frågor ligger mig också varmt om hjärtat. På fritiden sjunger jag i kör och är aktiv förtroendevald inom Svenska kyrkan, Bro församling.
