Från lek till allvar

För ett drygt år sedan tipsade en tidigare kollega mig ett ordspel som hon brukade försöka lösa. Det tog ett tag innan jag kom in i hur man skulle tänka, men nu är jag fast. Spelet heter Connections och är ett av flera spel som finns på The New York Times hemsida under Games, https://www.nytimes.com/games/connections.

Reglerna är enkla, men lösningen kan vara svår. Man får 16 ord och uppgiften är att gruppera dem fyra och fyra. Varje kategori med fyra ord hänger ihop på något sätt. Det kan vara att orden har liknande betydelse, att det de beskriver har en viss färg eller form, att de innehåller namnet på olika maträtter, att det blir olika djurnamn om man lägger till eller tar bort en bokstav, att orden låter som andra ord som hänger ihop, att orden ingår i titlarna på kända filmer av någon viss regissör, och så vidare. Kort sagt så kan sambandet vara allt mellan himmel och jord.

Det kommer ett nytt spel varje dag och man har fyra chanser på sig att lösa det. Om man lyckas gissa rätt på tre av orden i en kategori så får man veta att man är ett ord ifrån. Jag missade det i början, men det kan verkligen underlätta att veta det. Nedan är ett exempel från julafton förra året, tillsammans med lösningen.

Det är inte alltid jag klarar alla fyra kategorierna, men oftast klarar jag åtminstone en eller två av dem. Ibland blir det inte begripligt ens med facit (som man alltid får när man har gissat klart), andra gånger känns det riktigt enkelt. Jag tänker att det är en rätt bra övning på att tänka utanför boxen, och att försöka hålla hjärncellerna i trim.

Jag spelar ett annat spel också, Wordle. Där ska man gissa sig fram till rätt ord på fem bokstäver. Det man gissar måste vara giltiga ord och man har sex försök på sig. Det är väldigt sällan som det inte räcker. Man får veta vilka bokstäver i orden som ska vara med och vilka som inte ska vara med, är en bokstav på rätt plats så får man veta det också. Jag gör motsvarande även på svenska, men på något konstigt sätt är det mycket svårare. Jag kommer knappt på några giltiga ord att gissa på, men det brukar gå vägen till slut ändå.

Skepp, kapten och besättning är ett enkelt, snabbt och förhållandevis roligt tärningsspel som fram till helt nyligen gått oss förbi. Kanske ingenting att ägna en hel, eller ens halv, dag åt utan mer som ett kortare tidsfördriv. Bara för skoj, eller kanske för att avgöra vem som ska få den sista glassen eller chokladbiten, eller vem som ska diska efter maten.

Utrustning: 5 tärningar, papper och penna (eller någon alternativ utrustning för att kunna föra protokoll, t.ex. mobiltelefon eller planka och morakniv; det sistnämnda är dock inte gångbart på allmän plats) och gärna några vänner/släktingar/bekanta.

Reglerna är enkla. Varje deltagare har tre slag på sig. Först gäller det att få en 6:a (skepp), därefter en 5:a (kapten) och slutligen en 4:a (besättning). De sista två tärningarna symboliserar lastens värde och summeras ihop. Skepp, kapten och besättning måste fås i rätt ordning, så innan det finns ett skepp (6:a) kan man t.ex. inte utse en kapten (5:a) eller hyra in en besättning (4:a).

Allteftersom man får upp rätt tärningssidor så lägger man tärningarna åt sidan. Det är tillåtet att spara flera tärningar från ett slag, men de måste alltid komma i rätt ordning. Det är alltså inte tillåtet att spara en 5:a och en 4:a från ett kast om man inte slagit en 6:a tidigare eller i samma kast.

Lyckas man få 6 5 4 under sina kast får man summera de två återstående tärningarna och föra det till protokollet.

Spelet spelas normalt i tio spelrundor, men det är fritt fram för variation så länge man kommer överens om det innan spelets början.

När alla spelomgångar är avklarade summeras poängen och vinnaren (och/eller förloraren) kan utses.

När vi gick och handlade i går stod det lite olika saker på inköpslistan -hamburgare, frityrolja, fågelmat, flingor, fil. Det var hela fyra saker på f. Bra, med någonting att hänga upp minnet på så blir det lättare att komma ihåg. Under vägen kom vi på idén att vi skulle försöka hitta på fullvärdiga menyer för dagens alla måltider, med ätbara saker på f. Efterhand kom vi även på annat på f som vi la till i det som nu växt till en hel berättelse. Vi hade roligt när vi var ute och flanerade och filosoferade. Här nedan följer resultatet av våra funderingar.

Fiktiv familjedag på Fjäderholmarna

Frukost

• Fil, fralla med färskost och fikonmarmelad, fruktjuice, frappuccino

Förmiddagens fria aktiviteter

• Fotmassage
• Fotosafari
• Flugfiske

Lunch

• Friterad flundra med färskpotatis, frilandsgurka
• Fatöl, Farris
• Falukorv till förskolebarnen

Frivillig fritidssysselsättning

• Fotboll
• Fridykning
• Fäktning
• Freesbeegolf

Fika

• Fruktkaka med fläderblomssaft

Middag

• Förrätt: Fransk löksoppa med focaccia
• Varmrätt: Fasan med het fänkålssallad, fetaostfyllda filodegsknyten
• Foot of Africa
• Farmors fattiga riddare med farinsocker åt barnen. Fruktsoda
• Efterrätt: Fromage med fruktsallad
• Filharmonikerna framför Fantasia

Kvällsaktivitet

• Frågesport, följt av filmvisning (Fjärilseffekten för föräldrarna, Föräldrafällan för barnen)
• Fredagssnacks med Fanta
• Festligt fyrverkeri

Förfärligt fullproppade, fjorton dagars feriebehov i fjällstugan.

Farväl!

I måndags när vi var inspirerade och rätt trötta efter en hel dags studerande av olika konstinstallationer så slog leksinnet till igen. Vi hade just fått i oss lite extra energi på en hamburgerrestaurang som börjar på M och slutar på x och skulle gå den sista biten genom ett industriområde. Det var då fantasin började skena iväg.

Om alla ställen vi passerar skulle vara matställen, vad skulle de servera då? Grejen var förstås att samtliga ställen riktade sig till en helt annan typ av kunder. På Byggmax kunde man i och för sig byta in sin kolsyretub även om de inte hade bestämt sig för till vilket pris (de två enorma reklamanslagen på stängslet utanför uppgav två olika priser). Plantagen serverade förstås endast växtbaserade rätter medan Casa De Padel hade specialiserat sig på bäverkött (ett djur med paddel där bak). Mekonomen och andra bilrelaterade verkstäder var svårare att komma påbörja någonting på, men Byggmax var lätt. Byggmax var förstås det populära hamburgerstället där man på Ikea-vis kunde bygga ihop sin egen hamburgare. Man kunde välja mellan färdiga byggsatser eller mer fria val, naturligtvis med detaljerade bygginstruktioner oavsett val och för en extra slant gick det att få personlig byggservice och goda, det vill säga smaskiga, råd.

När vi gått igenom området började vi istället prata om fotboll inför kvällens stundande EM-match mellan Island och Frankrike, men trillade sedan in på orientering istället. Fast det är väl ändå ingen bollsport? Nja, förmodligen inte, men tänk om det var det. Hur skulle det vara då? Man skulle kanske kunna leta bollar istället för orienteringsskärmar? Eller så skulle man kunna kombinera det med till exempel golf genom att först springa runt i naturen och leta golfboll och klubbor och därefter leta upp hålen? Strax därefter nådde vi vårt mål och tur var väl det för annars vet jag inte var diskussionerna hade slutat. Roligt hade vi i alla fall.

Någonting vi har ägnat oss en del åt under det senaste årets Coronakarantän är att spela Couronne. Det har blivit otaliga partier spelade, ibland var eller varannan kväll. Lite skickligare har vi nog blivit med tiden, men någon riktig finess är det sällan över spelandet och ibland går det ruskigt dåligt. Nu blir matcherna oftast rätt jämna i alla fall och vem som helst av oss kan bli vinnare, tur det för det hade inte varit så roligt om det var någon som alltid förlorade och någon som alltid vann.

Reglerna är enkla. I början samlar man ihop alla röda och gröna ringar, 15 av varje färg, och lägger dem i ringen i mitten av spelplanen. En av spelarna skjuter sin gula ring mot ringsamlingen i mitten för att spränga den och sedan går spelet vidare. Här hemma har vi bestämt att det alltid är röd som börjar och en specifik sida alltid spelar med rött. Vi är tre spelare som möter varandra och vi spelar alltid en röd och en grön match var.

Man ska skjuta ner ringarna i sin färg, antingen röda eller gröna, genom att skjuta iväg en gul ring emot dem. Den gula ringen måste läggas någonstans på den röda linjen på sidan närmast den som spelar. Man får fortsätta så länge man lyckas skjuta i någon av sina egna ringar, fast om även den gula åker ner i hålet så får motståndaren plocka upp en av dina ringar och lägga den någonstans innanför cirkeln. Råkar man skjuta ner någon av motståndarens ringar så går turen också över. Det knepigaste är när man får ringar bakom sin utskjutningslinje, och hamnar de då även bakom hålen så är det nästan omöjligt att lyckas få ner dem utan motståndarens hjälp. Någon gång har vi till och med fått byta sida med varandra på slutet för att det ska gå att få slut på spelet, men det var rätt länge sedan nu.

Naturen har mycket att bjuda på om man bara är beredd att se och känna med de sinnen man har. Lukter, ljud, ätbara växter, bär och svampar (om än inte högsäsong just nu), vinden mot kinden, knastret när man går, solens värme. Ibland hittar man också rena konstverk som utformats av naturens hand. Det kan vara knotiga grenar, välpolerade stenar eller växter som vuxit på ett lite oväntat sätt. Det sätter fantasin i rörelse. Vad är det för väsen? Är det ett djur eller en fantasifigur? Varifrån kommer den och var bor den?

Barns fantasi är oftast mer oförstörd än den tråkifierade vuxenfantasin. Kanske vet barnet? Kanske kan ni komma fram till någonting tillsammans, er egen lilla hemlighet eller saga. Finns det fler saker runtomkring? Vem tror du bor under stenen där? Är det läskiga eller snälla väsen? Tänk om det är kakmonster eller godistroll eller kanske en rund liten farbror som blir jättearg när någon slänger skräp i naturen, men som ger tur åt den som plockar upp efter sig? Vad tror du?

Den här veckan har verkligen fantasin legat i botten och med två timmar  kvar hade jag fortfarande ingen som helst aning om vad jag skulle skriva om i veckans blogginlägg. Till slut tänkte jag att jag kanske skulle försöka hitta ett ord att skriva om (även om jag inte kände mig direkt sugen på det) eller slumpa fram någonting på annat sätt. Man kan ju se vad mobilen föreslår. Jag tog upp mobilen, öppnade meddelanden och började skriva och då kom jag på att det. Det kan ju faktiskt betraktas som en liten lek. Så, ta upp mobilen, öppna ett nytt SMS-meddelande och skriv det som föreslås. Om du vill (och vågar) kan du sedan läsa upp för någon vad du fått fram (eller rentav skicka iväg det) och be dem göra motsvarande. Så här blev mitt automatiska meddelande:

”Hej, jag har jobbar med att jag störde mig på en gång. Jag har inte ryckts med i julstressen och för att få min vilja igenom. Det är inte så mycket.”

Vi är en familj som gärna sjunger tillsammans, så naturligtvis har vi även en sånglek i vår digra lekrepertoar. Själva sångdelen är inte speciellt avancerad. Det gäller helt enkelt att så snabbt som möjligt komma på en (befintlig) sång där ett visst ord, exempelvis sommar, ingår och sedan sjunga en snutt på den, lite som i Så ska det låta. Det speciella är snarare själva ordvalsprocessen.

Ta en valfri bok. Välj först en sida, därefter en spalt (om det finns flera), ett stycke, en rad och så slutligen vilket av orden på raden. En person börjar med boken och sedan kan man turas om med den, exempelvis att vinnaren får ta över boken.

Under bilresor är det inte alltid det finns någon lämplig bok till hands i bilen när leksuget, eller möjligen restristessen, slår till. Då tar man vad man haver och det brukar vara bilatlasen som utöver kartor även innehåller en del beskrivningar av orter och sevärdheter. Då kan det bli riktigt knepiga ord, men det kan det förstås men andra böcker också. Oftast går det ändå att hitta på någonting, men blir det alltför svårt så brukar vi godkänna andra böjningsformer, synonymer, eller att ordet får översättas till valfritt språk.

Så här kan det gå till. ”Bokhållaren” talar om vilka sidor man kan välja mellan, exempelvis 1-120. Någon väljer sidan 48. Det finns tre spalter och nästa person väljer den andra spalten. Därefter väljs andra stycket av de åtta som finns. Det är nitton rader i det utvalda stycket och den femte raden väljs ut. Av radens åtta ord väljs oturligt nog det sjätte, ”ångsågarna”. Andra gånger lyckas det betydligt bättre, inte minst för att texter ofta innehåller en hel del småord såsom och, den, av, med och som.

Ett alternativ som är bra på så sätt att det garanterat finns en sång med det valda ordet är att låta en person tänka på en del av en sång och långsamt upprepa orden i huvudet tills någon säger stopp vid ett av dem. Eller att de väljer ut exempelvis det femte av de sju orden personen valt ut från sångtexten. Alla sätt som fungerar är bra och om de inte fungerar så går det ju alltid att vidareutveckla det tills det fungerar. Sedan är det bara att sjunga för full hals tills man är framme vid målet, vill leka någonting annat eller helt enkelt bara tröttnar.

Det är inte så ofta jag skriver om lekar nuförtiden, senaste gången var för nästan ett halvår sedan så det är väl hög tid igen. Det är lite lustigt egentligen att inläggen liksom bara dyker upp från tomma intet de gånger idétorkan fortfarande är torr som fnöske när veckan håller på att ta slut. Denna gång hittade jag helt enkelt ett gammalt dokument i datorn när jag flyttade om en del gamla filer. Jag skrev ihop texterna för tio år sedan. Jag minns inte riktigt varför, men förmodligen var det för att få barnen att aktivera sig. Nedan följer början på två berättelser. Frågan är hur de ska avslutas, och det är just det som är poängen med denna lek, att hitta på ett slut.

Första berättelsen: Matlagarna

Det var en gång en familj som slog vad med en stenrik tegelstensentreprenör om att de inte skulle använda något halvfabrikat i matlagningen under ett helt år. De skulle laga allting från grunden och främst använda ekologiska produkter. Om de lyckades skulle tegelstensentreprenören helrenovera deras hus och ge dem ett litet penningbidrag på två miljoner kronor så att de skulle kunna arbeta deltid och öppna en helekologisk restaurang hemma på gården.

Det hade varit lite jobbigt att komma in i det, men efter några veckor gick det riktigt bra. När det bara återstod två veckor innan året skulle vara till ända inträffade någonting som var nära att stjälpa hela projektet. Då blev pappan i familjen antagen som testlagare åt ICA-tidningen Buffé och i de recept som skulle följas ingick det fullt av halvfabrikat. Hur skulle detta lösas? Jo, de fick helt enkelt …

Andra berättelsen: Knuten

En gång för inte alls länge sedan kom det en cirkus på besök till en mindre stad i Sverige. De hade hört att det skulle finnas en pojke som kunde slå knut på sig själv och honom ville de absolut anlita till sin cirkusföreställning. En akrobat på cirkusen ville dock inte alls höra talas om detta för han var rädd att publiken inte längre skulle tycka att han var cirkusens huvudattraktion. Akrobaten, som för övrigt hette Rutger, sa naturligtvis ingenting om detta till cirkusdirektören utan låtsades att han tyckte att det var en strålande idé att försöka hitta den här omtalade pojken.

De var pojken i hälarna och det skulle inte dröja länge innan de verkligen kom i kontakt med honom och kunde inleda diskussionerna. Skulle de ha råd att anlita en så omtalad artist och hur skulle de kunna locka honom till deras lilla cirkus? Samtidigt som cirkusdirektören funderade på hur de skulle kunna göra så smidde Rutger planer i den andra riktningen. Skulle han kunna iscensätta en ”olycka” för att bli av med pojken utan att någon misstänkte att det var annat än en olycka? Eller skulle folk bara bli ännu mer intresserade av honom då?

Nu var den rätta dagen inne för cirkusdirektören att ta en första kontakt med pojken. Han var mycket nervös, men nu gick det inte att vänta längre. Just som han skulle knyta skorna för att gå iväg hörde han en enorm smäll …