Från lek till allvar

Denna lek går ut på att hitta på ord inom olika kategorier. Man kan leka individuellt eller i lag och alla ord ska börja på samma bokstav. Låt oss säga att vi har bestämt oss för bokstaven V. För varje kategori ska man då fundera ut ett svar som börjar på V. Det blir roligast om inte alla kommer på samma ord.

Exempel:
Land – Vatikanstaten
Stad – Vladivostok
Sjö – Vänern
Flod – Volga

Sedan kan man hitta på ytterligare kategorier beroende på vilka man leker med eller vad man vill ha med för stunden.

Exempel:
Berg
Ö
Yrke
Författare
Däggdjur
Fågel
Maträtt
Växt
Idrott
Pojknamn
Flicknamn
Kroppsdel
Sång
Grönsak
Film
Fantasifigur

När alla är klara, eller efter en viss tid, räknar man hur många ord man lyckats hitta.

Den här leken är en promenadlek som vi främst lekt under våra promenader kring Solhaga, men då och då även på annat håll. Man anpassar leken efter årstid eller andra omständigheter, men låt oss utgå ifrån att det är under juletid. Under promenaden, eller inspektionsrundan menar jag förstås, studerar man varje tomt/hus för att leta efter bevis för att de följer uppsatta regler. Under juletid måste det finnas någonting som tyder på julfirande, vilket kan vara i form av exempelvis adventsljusstakar, stjärna eller ljusslinga. Om detta saknas noterar man det (muntligt) och rapporterar in till huvudkontoret för vidare åtgärd. Inspektionsresultaten kommenteras också flitigt under rundan. Andra gånger kan man istället leta efter spår av barn, spår av påskfirande eller vad som för tillfället är mest aktuellt.

Det är så svårt att låta bli att leka, därför gör vi det ständigt och jämt, ibland utan att vi ens reflekterar över det. Vissa lekar kräver förberedelser medan andra, som denna, kan startas upp helt utan förvarning. I-språket går ut på att alla vokaler byts ut mot I när man pratar. Andra vokaler kan också fungera bra (A-språket, O-språket, och så vidare), men I-språket är kanske lite lättare att prata flytande. Nedan följer ett exempel på I-språket. I detta fall mer av en monolog än ett samtal, men varför inte passa på att föra ut ett budskap istället för att bara skriva en massa tomma ord.

Vid viri livit itin himir? Min igin himir ir nig liti mir it dit mirki illir djipi hillit, liti indirfindig sidir, inti in missi glittigt flims. Sinin hir in inni mir vilitvicklid himir, min mid simmi bittin. Kinski itt irv? Min kin skritti it dit misti, ivin di mist illvirligi sikir ich hindilsir. Kinski ir dit jist dit sim fir iss itt kliri iss iginim di jibbigisti pissigirni i viri liv. Inti biri dit firstis, min indi in visintlig dil iv lisningin. Dit gillir biri itt hitti nigin itt skritti tillsimmins mid, vilkit inti illtid ir si biri.

Livit gir vidiri. Dit blir sillin sim min hir firistillt sig, min dit finns lisningir pi dit misti ich ivin im vissi dilir blir simri in inskit si finns dit ifti indri dilir sim istillit blir bittri, iblind mickit bittri. Vissi ivsnitt ipptir illtfir stir dil iv livit innin min lickis gi vidiri, min sinningin sigrir till slit ich firhippningsvis kimmir min itt hi nitti iv irfirinhitirni frimivir. Im inti innit si kin dit indirlitti firstiilsin fir indri pirsinir sim bifinnir sig i in liknindi sitiitiin. Dit blir sviriri itt vifti birt dit. Jig kimmir nig illtid itt hi littiri fir itt liti pi pirsinir sim hir liti smiskivinkir ich inti ir illtiginim pirfikti in pi di sim biri fir pisitivi ricinsiinir rikt iginim. Dit finns illtid nigin skiggsidi ich im din hills hilt dild kin dit bli firligt fir din sim itsitts fir din. Hillri difikt in pirfikt! Dit bihivir jig nig tinki mir pi sjilv icksi, fir itt inti fistni i itt firsiki giri illt pirfikt. Di riskirir ribbin itt himni si higt itt din ildrig gir itt ni ipp till. Irit sim gitt hir virit riktigt tifft, pi mingi frintir simtidigt, min jig hir lirt mig mickit iv dit ich in dil iv dit hir icksi stirkt mig.

In ihi-ipplivilsi sim jig fitt vid itminstini tvi tillfillin ir itt itstidiridi, illvilligi, plinir kinski inti illtid ir si itstidiridi pi dit sitt min tinkir. Dit ir sim im dit vir nigin innin sim stitt fir ditti illvilligi plinirindi ich pirsinin i frigi indist virit itt virktig fir dit. Jig hir inti tritt pi sidint, min vit inti hir min ski firkliri dit pi innit sitt. Di virkir hilt ippinbirt imidvitni im sitt hindlindi ich kin i vissi fill icksi rifliktiri kring dit pi itt sitt sim inti birdi viri mijligt, sim im di inti sjilvi virit dir. Dit bitidir inti itt di inti bir nigit insvir fir dit sim skitt, min pi nigit sitt ir ivin firivirni iffir. Di ir icksi minniskir ich minskligi. Likvil sim ingin ir illtiginim gid si ir ingin hillir illtiginim ind. Kinski hidi jig kinnit bli in frimstiindi firsvirsidvikit, ivin im jig ir ritt isil pi itt lickis firsviri mig sjilv.

Vi har börjat lägga pussel igen. Det är en trevlig och avstressande familjeaktivitet som ger goda tillfällen till vardagssamtal och avkoppling. Denna gång var det tonårstjejen som föreslog det för oss. Pusselkartongen stod redan på bordet sedan några veckor, en present från äldsta dottern på min födelsedag.

Vi har två regler när vi bygger pussel. Den ena är att man ska knacka på bitarna när man lägger ihop dem, så att det hörs att det går framåt. Den regeln är inärvd från makens släkt, så jag anser mig stå över den. Jag är ju mer den tysta typen. Den andra regeln försöker jag i alla fall följa. Det är att man måste lägga en pusselbit varje gång man går in i rummet där pusslet finns. Vi brukar ha det på matsalsbordet och där passerar man om man ska till eller från vardagsrummet. Det vill säga tidigare var man tvungen att ta den vägen, men nu när sonen flyttat hemifrån så kan man fuska och gå via hans gamla rum istället. I vilket fall som helst så går pusslandet lite framåt för var dag, till viss del tack vare den andra pusselregeln. Själv brukar jag fastna en stund till för det är ju kul att se pusslet växa fram också. Dessutom är det placerat på en central plats i hemmet och därmed ett sätt att vara med lite i händelsernas centrum.

På tal om pussel så lyssnades det en del på denna hurtfriska sång när barnen var små. Den fanns på en av de LP-skivor som spelades som godnattsagor eller godnattsånger.

”Tänk att få vara en pusselbit i Guds stora pussel. Det finns en plats där jag passar in. Den har han bestämt för mig.”

Jag tycker att det känns trösterikt, speciellt i de fall då man själv känner sig utanför och obehövd. Själv har jag ibland liknat mitt liv under de senaste åren med ett pussel där en del bitar saknas och andra kommer från en helt annan kartong, eller att man upptäcker att pusslet i asken är ett helt annat än det som visas på bilden på kartongen. Hur ser egentligen mitt pussel ut? Det är någonting jag funderar en hel del på nu.

När barnen var små ville de bli inslagna i paket efter badet, blev de inte utlovade det så vägrade de att bada. När de hade badat klart fick man torka dem och sedan använde man badlakanet som omslagspapper och gömde dem från topp till tå. Man låtsasskrev adress på paketet med fingret och vem det var till och från. Det skulle gärna kittla lite. Det kunde vara från jultomten till mamma i köket, från djurparken till storasyster, eller något annat. Barnet fick bestämma inifrån paketet. Leken utvecklades lite med barnets ålder. Frimärke skulle sättas på och stämplas. Sedan skulle paketet levereras och öppnas och mottagaren fick se vad som fanns i det. Den delen var inte alltid så lätt. Ibland var det en älskad son eller dotter, ibland en bebis eller hundvalp, ett läskigt odjur eller en robot. Det gällde att känna in och vara lyhörd, att spela med i teatern och bli rädd eller förundrad på rätt ställe. Det var en rolig, lite mysig lek och den fortgick långt upp i åren, nästan upp i tonåren. På slutet var det svårt att hitta tillräckligt stora badlakan, men vi hade ett jättestort som fungerade, eller så fick man helt enkelt ta två olika. Leveransen blev också svårare och svårare, dels på grund av storleken, dels vikten. Av säkerhetsskäl fick adressaten komma till paketet istället för tvärtom på slutet. Jag hoppas att leken kan föras vidare i släkten för den var mycket uppskattad, som en riktig mysstund.

Språket är viktigt för kommunikationen mellan individer och finns det inte redan tydliga ord så får man hitta på egna. Alla har nog åtminstone något ord som andra inte riktigt vet vad det står för, men som inom familjen eller någon annan mindre krets nästan är övertydligt exakt. Bakom dessa ord finns ofta en liten historia som lett fram till just den benämningen av en sak, plats eller företeelse. Här kommer några av de ord som ingår i min familjs vokabulär.

Vi kan börja med ett av de äldre orden, Klämkläm. Det var farmor som hade ett järn som man hade dubbla smörgåsar med fyllning i och värmde på spisen. Nuförtiden vimlar det ju av elektroniska järn för detta istället, fantasilöst kallade för smörgåsjärn. Hur som helst så undrade farmor vad man skulle kalla det för och min syster föreslog Klämkläm för smörgåsarna och Klämklämjärn för själva verktyget. Sedan dess har det fått heta så och det är väl en fyrtio år sedan snart. Det är en väsentlig skillnad mellan Klämkläm och varma smörgåsar. De sistnämnda gör man ju i ugnen, med bara ett bröd per smörgås. Den absoluta favoriten tidigare var varma smörgåsar med bläcksvampstuvning. Mums!

Det äldsta ordet som myntats inom nuvarande familj och fortfarande används är Lottakex. Som synes på bilden så stavas det väldigt konstigt, Smörgåsrån, men det uttalas som sagt Lottakex. På den tiden, då detta årtusende var ungt, fanns det bara röda förpackningar, men nu finns det i flera varianter. Namnet kom till när Charlotte var liten och vi tog med egna kex åt henne att sysselsätta sig med i olika situationer. Nu har vi dem mest som segel i chokladpuddingen. Ingen chokladpudding utan Lottakex. På tal om att ord ibland uttalas helt annorlunda än de stavas så finns det ett roligt exempel från 1855, lite krystat men en rolig lek med ord. Ordet är Ghoti och det ska uttalas Fish (engelskans fisk). GH uttalas F, som i rouGH/enouGH (lauGH), O uttalas I som i wOman, och TI uttalas sh som i naTIon (staTIon). Lätt som en plätt! På tal om det så hade jag en kollega på mitt första jobb som ibland kallades för Plätten för att han brukade köra med just det uttrycket. Vi hade väldigt roligt på fikarasterna då och diskuterade de mest vansinniga idéer a la Chalmeristhumor. Ironman kan förresten utläsas Female (Fe-male) om man är lite bekant med det periodiska systemet.

Ett av de gulligaste ”egenorden” är nog ändå kramsked. Det var Caroline som inte visste vad krm stod för när hon skulle baka. Msk var matsked, tsk tesked, men krm? Det fick bli kramsked. Så finns det en del egennamn på ”levande” varelser/maskiner också. Mammas bil fick heta Agaton (Sax) efter, den numera rätt okände, detektiven med samma namn eftersom registreringsbokstäverna var AGX. Vår robotgräsklippare har fått det mystiska namnet Mr X och svärmor kallar sin för Lille drängen. Sedan har vi namn på olika platser. Här i Bro har vi den branta Zebrabacken upp från Lantmätarvägen till Klockarvägen, namngiven efter strecken som är målade tvärs över gången i den brantaste delen av backen. Myrstigen är en del av gångvägen mellan Mistelvägen/Hästhovsvägen och Vitrotsvägen. Där brukade det alltid vara myror tidigare.

Man kan förvränga befintliga ord också. Vi kallar ibland Postkodmiljonären för Popcornmiljonären då vi ibland hade popcornmys när vi tittade på programmet. Nu ser vi sällan på det alls. Ett annat skämtsamt aliasnamn var Portkodmiljonären. På tal om ord och namn så blev det lite roligt mitt i bedrövelsen då Charlotte som två-treåring brutit benet. Hennes något yngre kompis kunde inte uttala hennes namn, så det fick bli Tott istället. Läkaren som skrev på läkarintyget innan vi äntligen, mitt i natten, kunde bege oss hem från sjukhuset, hette Ove Thott. Tott Owe och Ove Thott! Jag kunde inte låta bli att le.

Istället för att locka med kalas på äventyrsbad, i bowlinghallar eller någonting annat mer eller mindre spektakulärt så har våra barn alltid haft sina kalas hemma. Det brukar bli rätt trevligt. För att göra det lite roligare har vi ibland valt att ha olika tema för kalasen. En gång då de var lite yngre hade vi färgtema med rött och blått. Då uppmanades de som kom att ha någonting på sig i den färgen och ballonger, serpentiner och servetter höll samma färgtema. En annan gång var temat prickar. Vi har ju en dotter som gillar prickiga saker, i alla fall om det är leopardprickar.

Detektivkalaset var rätt kul, inte minst när vi tänkte ut ledtrådarna, gömde skatten och hittade på namn på de misstänkta. Vi har haft tivolikalas en gång. Då fick barnen kalasarmband a la åkband och så hade vi burkpyramider att kasta bollar på, bowling, sakletartävling, varmkorv och hamburgare. Skattjakt har vi haft flera gånger, både inne och ute.

Roligast var nog ändå när vi hade ”hall- och vindfest” och barnen fick klättra upp till den skumma vinden medan det spelades lite småkuslig musik. Där uppe hade vi riggat med spindelnät, spindlar och andra passande detaljer. Självklart fick de också någonting gott att äta. Vid något tillfälle hade vi minitema och gjorde allting i miniformat. Pyttesmå kanelbullar, chokladbollar och syltkakor. Det bästa var att det inte blev några rester kvar på tallrikarna för alla tog bara vad de orkade äta upp. Det blev för övrigt ingenting kvar på kakfaten heller. Sedan dess blir det ofta minichokladbollar på kalasen, annars är väl det stående temat nuförtiden att vi bjuder på minipizza där var och en själv får ha på det den tycker om. Uppskattat och gott. Mums!

Om man har en stund över och vill ha sig ett gott skratt så kan detta vara ett trevligt tidsfördriv. Man behöver papper, penna och en gnutta fantasi. Den första personen börjar skriva på en berättelse och skriver några rader. Därefter avslutas berättelsen mitt i händelsernas förlopp. Pappret viks så att berättelsen döljs, sånär som det sist skrivna ordet som nästa person ska fortsätta berättelsen på. Sedan får en i taget skriva en liten bit utan att veta vad den innan har skrivit om. Berättelsen avslutas när pappret är fullt eller alla skrivit en eller flera gånger. Då vecklar man upp det igen och någon läser upp vad som har skrivits. Roligast blir det om den som läser verkligen tar berättelsen på allvar, som om den hängde ihop hur bra som helst, men det brukar kunna vara svårt att hålla sig för skratt. Nedan följer ett exempel på en berättelse som vi skrev vid frukosten i morse. Jag har valt att markera övergången mellan olika berättare med … Ordet före punkterna är då det enda ordet som är synligt för den som sedan fortsätter skrivandet

”Det var en gång en liten snigel som hette Stefan. En dag så skulle Stefan plocka blommor till sin lärare som skulle gå i pension. Han gick … till Matöppet för att köpa godis. Det är ju ett måste för överlevnaden. En dag i veckan är det tillåtet att hänge sig åt sina inre lustar, eller i alla fall det alltför stora sötsuget. Fast allra först måste man … som flög i luften när hästen sprang mot solnedgången. Plötsligt stannade hästen och luktade på blommorna på marken, vad var detta? En doft av klöver bland alla smörblommor. Kunde det finnas … blommor i skogen tänkte Stefan. Han kröp vidare tills han kom fram till den mörka och läskiga skogen. Han blev rädd, men det var den enda skogen i … Västerås. Det är en trevlig plats, nära men ändå tillräckligt långt bort. Lagom för en dagsutflykt. Kanske kan vi gå på bio där någon gång. Då blir det i alla fall nära hem för några av oss. Vi får väl testa hur … hade klöverblommorna försvunnit? Var det kaninerna som hade ätit upp dem? Hästen frågade Uggla som sett allt från ovan. Men Uggla ville bara prata om de smådjur han hade sett, t.ex. mus … som tittade fram bakom ett träd. Musen grät och Stefan fick reda på att han hade gått vilse. Stefan bad den lilla musen att hoppa in i hans … förkärlek till choklad. En varm sommardag är det inte så praktiskt. Chokladen smälter och allt blir kladdigt och kletigt. Nej, tacka vet jag lakrits. Det är ju dessutom godare också.”

Om man inte vill skriva berättelser så kan man istället rita tillsammans på motsvarande sätt. Den första personen ritar huvudet och en del av halsen. Pappret viks så att endast lite av de nedersta strecken syns. Nästa person ritar överkroppen, därefter ritas benen och så slutligen fötterna. Man kan rita människor eller djur – verkliga eller overkliga – lite som man vill. Sedan vecklar man ut pappret och ser vad det blivit. Det brukar kunna bli rätt roliga bilder.

För många år sedan roade vi oss med att försöka komma på så många djur som möjligt som ofinns i vår herres hage, men som ändå i allra högsta grad existerar. Poängen är att det finns ord som antyder att det handlar om ett djur, men som i själva verket är någonting helt annat. Vår tanke då var att man skulle kunna göra en ABC-bok med minst ett odjur per bokstav. Det skulle vara finurliga bilder och en fyndig text där ordets egentliga betydelse vävdes in i beskrivningen av djuret. Det visade sig finnas böcker där man kommit en bit på vägen med detta, men då handlar det mest om att koppla ord och bild, inte så mycket om att komplettera det med texter också.

Det är kanske hög tid att ta tag i projektet och sätta igång. Det skulle vara riktigt roligt att arbeta med detta, inte minst för att det är någonting som vi skulle göra gemensamt i familjen. Vi har ju en given illustratör och ord är ju lite av ett Owe-signum, så det finns gott hopp om att få till någonting riktigt bra. Det lär antagligen ta flera år att färdigställa, men om man aldrig börjar så kommer man ju heller aldrig i mål. En god början kan ju vara att leta fram listan vi skrev ihop då. Några bokstäver har vi kvar att fylla, men andra finns det flera exempel för. För att inte helt förstöra våra möjligheter att förverkliga idén vill jag inte avslöja hela listan, men några smakprov kan jag bjuda på. Beskrivningarna tänker jag dock inte avslöja så mycket av ännu, men köp gärna ett exemplar av boken, Owes odjur från A till Ö (eller vad den nu kan komma att heta) då den kommer ut runt år 2030.

Vägren – Håller sig helst på sin kant.

Snorkråka – Vanligt förekommande i hela landet. Älskar barn.

Riksdagsval – Dyker upp en dag under nästa år, men det pratas redan om honom så gott som dagligen.

Kyrkoval – Avlägsen, och betydligt mindre känd, släkting till riksdagsvalen. Du glömmer väl inte att mata honom i morgon? Gå och rösta!

I dag började Lottas teaterlektioner på Kulturskolan upp igen efter sommaruppehållet. En trevlig fritidsaktivitet tillsammans med andra teaterintresserade ungdomar. Med en av kompisarna har hon även andra gemensamma intressen, att teckna. Nu till helgen, 2-3 september, ställer hon och teaterkompisen Maja ut sin konst tillsammans på Frölunda gård utanför Kungsängen. Åk gärna dit och titta!

För att återgå till teaterspåret så har det blivit ett oräkneligt antal timmar improvisationsteater under åren. Man får nog räkna i veckor snarare än timmar. Oj vad mycket vi har fått uppleva under våra promenader. Själv har jag ibland haft lite svårt att leva mig in i det helhjärtat, och velat prata om den bistra verkligheten under delar av våra promenader, men nu när lekarna påtagligt avtagit under det senaste året så kan jag ibland sakna dem. Det har varit ett trevligt sätt att för en stund få möjlighet att fly från verkligheten och dess bekymmer, för vad gör väl det om hundra år.

Det finns nog inget ämne som varit för konstigt att teaterleka kring. Vi har varit häxor som skaffat nya kvastar, hemliga agenter som är de lömska hararnas högkvarter på spåret, blå krokodiler, utomjordingar, flyttfåglar, slitsamma myror, promenerande träd och buskar. Av försiktighetsskäl har jag förvrängt en del exempel för man får ju inte avslöja för mycket.

Under denna lekperiod som pågått i över tio år så har det ofta tackats nej till bilskjuts och propsats på att vi ska gå. Sunt, även om anledningen egentligen handlar om något annat än miljötänk. Åker man bil så går det alldeles för fort att komma hem, och då hinner man ju inte leka så länge, i värsta fall inte alls.