Från lek till allvar

Alfabetsleken går ut på att man ska komma på någonting på alla alfabetets bokstäver. Man bestämmer sig för en kategori som man ska hålla sig till. Det kan exempelvis vara djur, fåglar, frukter, blommor, yrkestitlar, fåglar, maträtter, personer/namn, boktitlar eller fritidsintressen. Med andra ord, lite vad man känner för just den gången. Sedan följer man helt enkelt bara alfabetet och säger ett ord var i tur och ordning. Säg att man valt frukt och grönsaker som tema. Kalle börjar med att säga Avocado, Lisa fortsätter med Banan, Olle säger Citron och Kajsa Dadel. Sedan är det Kalles tur igen, men han har svårt att komma på någonting på E. Då får de andra hjälpa honom med ledtrådar ifall de har kommit på någonting som han skulle kunna säga. Efter en stund kommer han på Endive och turen går vidare till Lisa. Kan man skoja till det lite medan man letar ord så är det alltid lite extra roligt. Håller man på med djur en omgång så kan man föreslå den vanligt förekommande Vägrenen eller den något mindre frekventa Riksdagsvalen.

För några år sedan kom jag på ett nytt användningsområde för leken, men få brukar jag bara ta A-T. Jag simmar ju lite då och då, om än inte så ofta under det senaste året, och då vill jag veta hur lång sträcka det blir. Problemet är att jag har så lätt för att tappa bort mig i räkningen av längder. Redan efter 150-200 meter är jag helt borta. Det var då jag kom på att jag skulle använda alfabetet istället. Oftast tar jag en bokstav per 50 meter (2×25). När man har simmat klart T-sträckan så har man simmat Tusen meter. Sedan kan man simma från A till T en gång till om man vill komma upp i 2000 meter. Jag gör lite olika för att hålla koll på vilken bokstav jag är på. Ibland försöker jag komma på saker jag tycker om. Ganska ofta tänker jag på olika personer som är betydelsefulla för mig och på vilket sätt just de är viktiga i mitt liv. Jag försöker att tänka på positiva saker och det är fullt tillåtet att tänka på flera olika saker eller personer på samma bokstav. På bokstaven C är det normalt tre helt ovärderliga personer som trängs.

Det här är kanske ingen lek i egentlig mening, men det kan nog ändå platsa inom den kategorin.

Jag är inte helt säker, men om jag inte minns fel så började det med ett utvecklingssamtal på skolan. I vanlig ordning var det svårt att hitta något bra mål inför det kommande året för hon hängde ju med (mer än) bra i alla ämnen. Till slut kom vi på att det ändå kunde vara bra att öva sig mer i att prata engelska, så det satte vi upp som mål att göra hemma lite då och då.

Fröken C simtränade ett par gånger i veckan vid den här tiden och vi bestämde oss för att vi skulle prata engelska när vi gick hem tillsammans efter träningarna. Vi pratade om hur dagen hade varit, vad som var på gång och lite allt möjligt. Det blev snart en invand rutin och om jag någon gång glömde av mig och sa någonting på svenska när jag hade hämtat henne så förstod hon inte alls det främmande språket.

På helgerna hade även syskonen simträning och efter ett tag började de hänga på i leken. I början ville de inte prata så mycket själva, men lyssnade uppmärksamt och inflikade med något ord eller kortare fraser emellanåt. Det blev lite som en hemlig uppgörelse mellan oss och det fortsatte sedan under flera år. Ja, det upphörde nog inte förrän simtränandet lades på hyllan. Än i dag kan det faktiskt tas upp igen när vi besökt simhallen, något som dock inträffar på tok för sällan.

Jag tror att det kan vara bra att göra vissa övningar vid ett speciellt tillfälle, att liksom ha någonting som triggar igång det. Då blir det lättare till en rutin. Jag tror också att man kan väva in ytterligare skolämne i vardagen och få övandet till någonting lekfullt och roligt. Kanske kan man införa mattelekar när man handlar tillsammans. Räcker sedeln (om man nu råkar ha kontanter på sig) till varsin glasstrut, eller blir någon utan? Har vi råd med både mjölk och tomater? Hur många kilo har vi lagt i korgen?

För att återgå till språkfrågan så befinner jag mig just i dag i England och Prins Philip har meddelat att han nu hoppar av sina offentliga uppdrag för kungahuset. Ger han upp redan vid 96 års ålder?! Nåja han fortsätter ju i alla fall att vara aktiv i de 780 organisationerna som han är medlem i…

Flaggleken passar extra bra att leka de dagar det är flaggdag eller när som helst under sommaren, då det normalt flaggas mer då än under vinterhalvåret. Man tävlar i två lag. Åker man bil så är de som sitter till vänster i ett lag och de till höger i ett annat. Sitter någon i mitten så får man välja, men eftersom föraren bör hålla ögonen på vägen så är det ofta den sidan som kan behöva lite förstärkning. Flaggleken går bra att leka även under promenad. Då kan man också byta sida med varandra under lekens gång.

Nu gäller det att få ihop så många poäng som möjligt. Varje (svensk) flagga man passerar, på sin sida, ger en (1) poäng. Om man vill så kan man lägga till ytterligare regler. Man kan anpassa leken efter deltagarna och göra den mer avancerat när deltagarna är mogna för det. Vi räknar ofta vimplar som ett halvt poäng och när det flaggdag så kan man räkna minuspoäng för tomma flaggstänger. Är det något annat lands flaggdag så kan det landets flagga ge bonuspoäng den dagen, annars brukar vi hålla oss till svenska flaggor. Reklamflaggor brukar vi aldrig räkna, men man kan ju bestämma att man räknar flaggor med en viss färg, bara man är överens om reglerna.

Vi började med leken för flera år sedan för att ha någonting att göra på väg till midsommarfirandet på landet. Man kan leka hela resvägen eller en viss sträcka eller tid. Det är också helt okey att hjälpa motståndarlaget genom att tipsa var de ska titta, speciellt om de ligger efter för det blir ju roligare om man inte ligger för långt ifrån varandra.

I andra beskrivningar av snottrandet får en person gå ut ur rummet medan övriga bestämmer vad snottra ska vara, men vi brukar göra lite tvärtom istället. En person hittar på och övriga ställer sedan ja- och nej-frågor i tur och ordning tills någon lyckas komma på svaret. Har du snottrat någon gång? Idag? Behöver man något redskap för att snottra? Snottrar man året runt? Brukar man snottra ute? Snottrar man ensam?

Själva snottret är någonting man gör. En del säger att man byter ut ett verb mot snottra, men vi brukar utveckla det till att omfatta ett helt händelseförlopp istället. Det kan exempelvis vara att rita en teckning, åka bil till landet, äta pannkaka med grädde och sylt, dansa balett i rymden. Under vår senaste resa tog det ett tag att komma på mitt abstrakta snotter (att gömma virtuella påskägg), men till slut lyckades de även med det.

Pipleken går ut på att man ska lista ut vad den andre tänker på. Man börjar med att tänka ut någonting som man kan se flera gånger under resan. Det kan vara lyktstolpar, (blåa) skyltar, (gula) bilar, hundar, (röda) trähus, påskliljor eller vad man nu kommer på. Varje gång man passerar det man har valt säger man pip och det gäller för de andra att lista ut vad det är man tänker på. Oftast har man en pipare i taget, men man kan göra det lite svårare genom att alla har sin sak att pipa för. Är man bara två personer så gör vi ofta så att båda kör samtidigt.
När man åker buss eller tåg kanske medpassagerarna hellre sitter och läser eller gör något annat och inte är så intresserade av att bli störda av en massa pipande med ojämna mellanrum. Då kan man istället hålla varandra i handen och trycka/krama den andres hand istället för att pipa. Då kan man vara två eller tre personer, annars kan man vara fler.
När man lärt sig hur leken fungerar så kan man göra den mer och mer avancerad. Maken valde en gång att pipa varje gång han körde över en skugga av en stolpe. Det var riktigt knepigt att komma på, men roligt.

Under påskhelgen brukar vi gömma varsitt påskägg åt barnen. Vi har gjort på lite olika sätt olika år. Ibland har de fått lappar med olika ledtrådar på var de ska leta och efter ett antal olika ledtrådar hittar de fram till målet. Andra gånger har de fått en närbild på var ägget ligger. På grund av en sjukdom har sonen svårt att röra sig, så för att inte helt gå miste om själva sökandet hittade vi i år på den virtuella påskjakten. Jag och maken bestämde en plats för vardera ägg. Det kunde vara var som helst i världen, men det skulle vara en plats som de kände till. Sedan fick de turas om att ställa frågor som vi svarade ja eller nej på. Ligger det i Europa? Är det bortom Stäketbron? Är det ett museum? Kan man köpa glass där? Är det fågel eller fisk? Och så vidare. De kom fram ungefär samtidigt. Tyvärr var det redan strax efter frukost så de kunde inte provsmaka än på ett tag. En av de få regler vi har i familjen är nämligen att man inte får äta godis innan man har ätit lunch. Av någon anledning blir det alltid tidigare lunch på lördagar än söndagar.